Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opinionsnämnd - Opinionsunderöskning el. opinionsmätning - Opisthobranchia, bakgälar - Opisthodomos - Opsithoglypha - Opisthomi - Opitz, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513 Opinionsundersökning—Opitz 514
slut ej förefalla. — O:s befogenheter strida
principiellt mot grundsatsen om domares
oavsättlig-het, R. F. § 36. I praxis har stadgandet ej lett
till några egentliga missbruk, och ingen led. av
Högsta domstolen el. Regeringsrätten har i kraft
därav skilts från sitt ämbete. — Se även
Pressens opinionsnämnd.
Opinionsundersökning el.
opinionsmätning, ett fastställande genom intervjuer el.
enkäter, hur stor del av ett folk el. en social grupp,
som intar en viss ståndpunkt i en fråga av
allmänt intresse. Det är sällan man vid en o.
tillfrågar samtliga personer, vilkas åsikter man vill
undersöka, utan man nöjer sig med ett
representativt urval, d.v.s. man gör en s. k. sampling. I
större skala började 1916 den amerikanska tidskr.
Literary Digest med o., och ända fram till 1936
försökte denna tidskr. på basis av
undersökningarna förutsäga, vem som skulle bli vald till
president i U.S.A. Metoden var att sända ut
frågor till alla personer, som stodo upptagna i
telefonkatalogen, och stundom även till dem, som
voro med i automobilregistret. Misslyckandet kom
1936 och berodde på att den politiska
inställningen hos det amerikanska folket ej längre var
homogent fördelad bland olika befolkningslager.
Under tiden hade en annan tidskr., Fortune,
engagerat Elmo B. Roper, som började
publicera sina o. där från 1935. Roper använde
intervjuare, vilka utfrågade blott 3,500 personer,
ett antal, som senare ökades till 5,000. På gr.
av att de tillfrågade utgöra ett representativt
urval, ett ”Amerika i miniatyr”, lyckades Roper
1936 att nästan exakt förutsäga antalet röstande
på Roosevelt. Samma år som Roper började,
grundade den amerikanske psykologen George
Gallup (f. 1901), som skulle komma att bli
den främste opinionsmätaren, The American
In-stitute of Public Opinion. Gallup var eg. den
förste, som teoretiskt utformade metoden att göra
ett representativt urval. Han började tillämpa
sin metod som tidn.-man för att fastställa, vad
publiken läste i tidn. Gallup sålde sitt material
till olika tidn., och på det sättet kom han att
göra o. ekonomiskt lönande. På gr. av den
spridning o. på detta sätt fingo, kommo de snart att
identifieras med Gallups namn, varför även
andra undersökningar än Gallups kallas
”gallupunder-sökningar”, och flertalet av de
opinionsundersök-ningsinst., som bildades i olika länder, fingo
namnet gallupinstitut. Det var först
genom misslyckandet att förutsäga valet av
Truman 1948, som Gallups anseende började dala.
Något fel med själva undersökningsmetoden
behöver det ej ha varit, utan förklaringen får sökas
dels i att folket hade kunnat ändra inställning
mellan de olika o. och det faktiska valet, dels
i att många voro så säkra på utgången, att de
ej brydde sig om att rösta. En mera förfinad
metod, när det gäller förutsägelser, användes av
Archibald Crossley med sin organisation
Crossley, Inc. Crossley tar särsk. hänsyn till
motivet hos de röstande, och han kan därför
bestämma, hur stabil en opinion är. Han har
framför allt ägnat sig åt att undersöka
radiolyssnar-NF XVI — 17
nas inställning till olika program. Den mest
kände opinionsmätaren på detta område har
emellertid Claude Ernest Hooper blivit, och
s. k. ”Hooper-poäng” utgöra ett index på
radioprogrammens popularitet. O. användes även av
filmbolagen i och för omedelbar upplysning om
huruvida en film kommer att slå an på publiken
el. ej. — O. har ej blott kommersialiserats av
radio och film utan även av andra affärsföretag,
som använda o. för att fastställa
konsumtionsbehovet av en viss vara. Sådana o. räknas i
allm. till marknadsundersökningar.
I alla västerländska länder finnas nu inst. för
0. De äro i stort sett självständiga men ha dock
Gallup som en slags rådgivare. De sammanslöto
sig 1947 vid konferensen på Loxwood Hall i
England till International Association of Public
Opinion Institutes. Svenska
gallupinstitut et stiftades 1941, och vid sina
undersökningar använder det en ”sampling” på 2,000, men
vid vissa undersökningar utökas denna siffra. De
tillfrågade individerna äro grupperade med
hänsyn till kön, civilstånd, inkomstklass, socialgrupp,
ålder, stads- och kommuntyp, näringsgren,
ställning i yrket, ävensom ofta till medlemskapet i de
ekonomiska intresseorganisationerna (LO, TCO,
RLF). Svenska gallupinst. har c:a 350 intervjuare,
som tränas för sin uppgift. Undersökningarna
publiceras i ett flertal tidn. i olika delar av
landet. O. i Sverige har rört sådana ämnen som
dödsstraffet, utrikespolitik och inrikespolitik,
politiska val, spar- och köpvanor, nykterhetsfrågor,
ungdomsvård, försvarsfrågor, religion, tro och
kyrka, fritidssysselsättning etc. Genom Svenska
gallupinst :s o. har man kunnat beräkna det
sociala underlaget för de olika politiska partierna i
Sverige. — Litt.: F. Croner, ”Gallup eller o:s
problem” (1943); ”Gallup och den svenska
väljarkåren”, utg. av E. Håstad m. fl. (1950).
Opisthobra’nchia [-k-], bakgälar, ordning
bland klass snäckor, Gastropoda, omfattande i
haven levande former med i regel rudimentärt el.
felande skal.
Opistho’domos, hallen bakom cellan (naos) i
ett grekiskt tempel, motsv. förhallen (pronaos).
Opisthogly’pha [-f-], en grupp ormar av fam.
Colubriade, kännetecknade av att de bakre
tänderna i överkäken äro större än de främre och
på framsidan försedda med en fåra, i vilken en
liten giftkörtel mynnar. De flesta äro tropiska
ormar, som kunna vara farliga för människan.
Opfsthomi, benfiskordning, omfattande en
enda fam. ålliknande fiskar från de tropiska
delarna av Asien och Afrika.
Opitz [a/pits], Martin, tysk skald (1597—
1639). O:s poetik, ”Buch von der teutschen
poe-terey” (1624), ansågs under mer än ett årh. som
ofelbar auktoritet på detta område. 1625
ombesörjde han en uppl. av sina ”Teutsche poemata”.
Sin egentliga betydelse har O. som vers- och
språkrensare. I sin poetik ivrar han bl. a. för
den rena högtyskans bruk i skaldekonsten,
antik-härmning, rimmens renhet, alexandrinen som
ledande versform samt fast versbyggnad med
regelmässig växling av betonade och obetonade sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
