Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljor - Olkijoki - Olla, ålla - Olla podrida - Olle (tröja) - Ollén, 1. Per - Ollén, 2. Natanael - Ollén, 3. Jonatan - Ollén, 4. David - Ollén, 5. Gunnar - Ollenhauer, Erich - Ollers (Olsson), Edvin - Ollerups gymnastikhöjskole - Ollivier, Émile - Ollon (botanik) - Ollon (Ållon), Gustaf - Ollonborrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olkijoki—Ollonborrar
451
hänseende föga samhöriga grupper av ämnen,
näml, feta oljor, som äro glycerinestrar av
vissa feta syror (t. ex. olivolja, sojaolja,
linolja, tran), eteriska el. flyktiga oljor,
som med några få undantag innehålla terpener
och dessutom ha den fysikaliska egenskapen
gemensam att i mots. till feta oljor vara flyktiga
med vatteånga (t. ex. rosenolja, bittermandelolja,
nej likolj a, terpentin), samt mineraloljor,
vilka äro blandningar av kolväten (t. ex. bensin,
fotogen, paraffinolja).
Olkijoki [å’lkijåki], by c:a 10 km n. ö. om
Brahestad, Finland. Där slöts 19 nov. 1808 en
konvention, vari svenskarna utfäste sig att
utrymma Finland och draga sig tillbaka till andra
sidan av gränsen (Kemi älv). Vapenvila skulle
råda intill 12 jan. 1809.
Olla, å 11 a, torklåda för frukt m. m.
Olla podrida [å’lja påÖri’öa] (av sp. o’lla,
gryta, och podri’r, göra mör), spansk
nationalrätt, småskuret kött av flera slag, grönsaker,
hårdkokta ägg och buljong.
Olle, grov stickad militär- och sporttröja, utan
sprund och vanl. med dubbelvikbar, hög krage.
Plagget har fått sitt namn efter en kapten Ohlson
vid Jönköpings reg., som anses ha givit upphov
till användning av o. inom den svenska armén.
Ollén. 1) Lars Per O., tidningsman (1845—
1904), bokhandlare i Stockholm 1878, redigerade
Svenska Morgonbladet 1890—1904.
2) Natanael Per O., den föreg:s son,
tidningsman (f. 1879 30/s), inträdde i Svenska
Morgonbladets red. 1897, huvudred. 1904—10,
innehade den ekonomiska ledningen 1910—17, 1917
—37 åter huvudred. O. har varit ordf, i
Frikyrkliga pressmannafören. och har utg. en biogr.
över P. P. Waldenström (1917), självbiogr.
”Reportage ur mitt liv” (1949) samt ny, reviderad
uppl. av E. J. Ekmans ”Den inre missionens
historia” (3 bd, 1921—22).
3) Jonatan Magnus O., den föreg:s bror,
tidningsman (f. 1880 6/e), red. i Svenska
Morgonbladet 1918—45, har i Amerika, Asien och
Afrika studerat de svenska missionerna och utg.
”Svenska missionsbragder” (3 bd, 1919—21).
4) David Laurentius O., den föreg:s bror,
tidningsman (f. 1891 29/4), fil. kand, i Stockholm
1917, inträdde i Svenska Morgonbladets red. 1921,
chefred. 1937. O. är medl. av Folkpartiets
verkställande utskott och förtroenderåd samt ordf, i
Frikyrkliga pressmannafören.
5) Gunnar O., de föregzs brorson,
litteraturhistoriker, radioman (f. 1913 22/ii), fil. dr vid
Stockholms högsk. 1941, doc. i litteraturhistoria
där 1942, e. hallåman i Radiotjänst 1940,
dramaturg vid teateravd. 1941, programchef för
Malmö-radion 1950; ordf, i Strindbergssällskapet
från dess start, 1945. O. har utg. ”Strindbergs
1900-talslyrik” (1941), ”Kaj Munk” (1944) och
”Strindbergs dramatik” (1948).
Ollenhauer [å’19nhåuar], Erich, tysk
politiker (f. 1901). O. var 1920—29 red. för tidskr.
Arbeiter-Jugend, 1921—46 sekr. i
socialdemokratiska ungdomsinternationalen och 1928—33
452
ordf, i Sozialistische Arbeiter-Jugend. Han
lämnade sistn. år Tyskland och var led. av de tyska
socialdemokratiska emigrantpolitikernas
partistyrelse, till 1938 i Prag, därefter i Paris och från
1940 i London. 1946 blev O. v. ordf, i Tyska
socialdemokratiska partiet (SPD) och 1949 led.
av förbundsdagen. Han efterträdde 1952 K.
Schu-macher som partiordf.
Ollers [å’l-] (urspr. Olsson), Edvin,
målare (f. 1888 28/3), var 1906—09 elev vid Högre
konstindustriella skolan i Stockholm och
studerade 1909—10 målning för C. Wilhelmson på
Valands konstskola i Göteborg samt företog
därefter långvariga resor i Medelhavsländerna och
Frankrike. O:s landskap och stadsbilder präglas
av finstämd kolorit och god dekorativ effekt.
Bland hans arbeten märkas ”Utsikt över
Riddar-holmen” (1918), ”Taorminavår” (1922, båda i
Nationalmuseum, Stockholm) samt altartavla i
gravkapellet i Jakobs kyrka, Stockholm. Inom
konstindustrien ha O:s säkra smak och solida
teknik tagits i anspråk av bl. a. Kosta, Reijmyre
och Elme glasbruk samt av Uppsala-Ekeby
fajansfabrik. Han har även utgivit teckningar för
metallarbeten. — Se bild 22 å pl. vid Glas.
Ollerups gymnastikhöjskole få’brops], stort
anlagd dansk gymnastikfolkhögskola (7 km v.
om Svendborg på Fyn), grundad av Niels Bukh.
Anläggningarna påbörjades 1919 och ha i olika
etapper utbyggts till att omfatta förutom
huvudbyggnaden ett idrottsstadion, en simhall, ett
sim-stadion, en stor idrottshall och en friluftsarena.
Ollivier [ålivje’l, Olivier É m i 1 e, fransk
statsman (1825—1913). Han var advokat i Paris
och invaldes 1857 i lagstiftande kåren, där han
först tillhörde den republikanska oppositionen mot
kejsardömet men småningom närmade sig
Napoleon III. Som ledare för ett nytt liberalt
mel-lanparti (le tiers parti) inom lagstiftande kåren
fick O. i uppdrag att bilda ett parlamentariskt
kabinett, i vilket han 2 jan. 1870 blev
justitieminister och konseljpresident. O. ansågs vara
fredsvän, men likväl försvarade han det av
kejsarinnan Eugénie m. fl. ledda krigspartiets politik,
som 19 juli 1870 ledde till den brådstörtade
krigsförklaringen mot Preussen. Nederlagen
kommo, och 9 aug. störtades ministären. O. gick
i landsflykt till Italien. Han ägnade sig sedan
åt författarskap. Bland hans arbeten märkes
främst ”L’empire libéral” (18 bd, 1894—1916),
vari O. vältaligt försvarar sin olycksbringande
politik.
Ollon, bot., se Bok och Ek.
Ollon (Ällon), Gustaf, psalmdiktare
(1646—1704), kamrer vid St. sjötullen i
Stockholm. Flera av O. förf, och bearbetade psalmer
äro intagna i svenska psalmboken; de äro
karakteriserade av vårdad litterär form och de
karolinska psalmisternas fasta gudsförtröstan.
Ollonborrar, Melolonthvnae, till fam.
bladhor-ningar hörande bladätande skalbaggar, som bl. a.
kännetecknas av kullrig kropp och nakna el. glest
håriga, glänsande leder i antennklubban. —
Larverna, ”fettpölsorna”, äro tjocka och krumböjda,
till färgen vita med brunaktigt huvud. De leva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
