Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oljelund, 1. Ivan - Oljelund, 2. Stefan - Oljemotor - Oljemålning - Oljepalm - Oljepigmenttryck - Oljeskiffrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Oljemotor—Oljeskiffrar
448
gård” (1948), en fågelbok, samt romanerna ”Den
förlorade sommaren” (1949), ”Det hände på
Kungsholmen” (1951) och ”Stockholmsbarn”
(1952).
2) Truls Stefan O., den föreg:s bror,
tidningsman (f. 1893 %), facklig red. i Ny Tid,
Göteborg, 1921, 2:e red. 1940. O. har bl. a.
utg. ”Arbetare och företagare” (1928),
”Industrins arbetarproblem” (1933),
”Fackföreningsrörelsen och demokratin” (1941), ”Fri el.
kontrollerad demokrati?” (1943) och ”Arbetarrörelse
i Norden” (1944).
Oljemotor, förbränningsmotor, driven med
råolja.
Oljemålning, målning med färger, rivna med
någon torkande olja, ss. lin-, valnöts- el.
vallmoolja. Målning med olja som bindemedel
förekom redan långt tillbaka i medeltiden. Bröderna
Hubert och Jan van Eyck i Flandern ha således
icke uppfunnit oljetekniken, som man antagit,
men att de förbättrat den i väsentliga delar är
otvivelaktigt. Den nya tekniken bestod i en
undermålning med tempera, ovanpå vilken lades ett
skikt oljefärger.
Som underlag till målningen nyttjas trä el.
duk (även undantagsvis andra ämnen, ss.
metallskivor, papper och papp). Underlaget,
bottenmaterialet, limmas först och grundas därefter på
flera sätt: med krita, gips och färgämnen, där
vatten och olja ingå i olika sammanställning i
grunden. Begagnas duk (helst linneduk),
upp-spännes den på en blindram (kil- el. spännram).
Under 1700-talet uppkommer
allaprima-måleriet, d. v. s. ett måleri utan
undermålning. Mellan detta måleri och s k i k t m å 1
e-r i e t finns numera en mångfald variationer.
Under äldre tider beredde målarna själva sina färger
genom stoffernas blandning och rivning med olja
(linolja). De olika färgrecepten och tekniska
tillvägagångssätten hade i stor utsträckning
karaktären av yrkeshemlighet. Sedan slutet av
1700-talet tillverkas färgerna fabriksmässigt. Oljefärg
torkar täml. långsamt, varför stundom tillsättas
ämnen (s i c k a t i v e r), som påskynda
torknings-processen. Färgen förlorar vid torkningen sin
första glans, ”slår in”, stundom på ett ojämnt
och störande sätt. Den förlorade klarheten
åter-ställes genom fernissa. — Litt.: G. Kallstenius,
”Oljemåleriet. Färgstoff och bindeämnen” (1913),
”Handbok i o.” (g:e uppl. 1949).
Oljepalm, Elaè’is guineènsis, en högvuxen
palm, som förekommer vid Guineabukten och
långt inåt afrikanska kontinenten. Blommorna
äro enkönade och sitta på samma individ men
i skilda ställningar. Ur honblomställningarna
utveckla sig ända till meterlånga, hängande
fruktställningar med talrika, gula el. rödaktiga,
plom-monliknande stenfrukter. Fruktköttet och fröna
äro rika på fett, som utvinnes genom kokning
och pressning. Denna p a 1 m o 1 j a (p a 1 m f e 11),
som har fast konsistens och är violdoftande,
spelar en stor roll i världsmarknaden, främst som
råmaterial i tvål- och ljusfabrikationen. Även de
hela fruktkärnorna exporteras och lämna vid
pressning palmkärnolj a, vilken påminner
Oljepalm med fruktkolvar.
om
kokos-smör. Pressresterna utgöra ett
värdefullt
kraftfoder, p a 1
m-kärnkakor,
p a 1 m k ä r
n-m j ö 1. För
infödingarna ha
o:s frukter
även stor
betydelse som
födoämne.
Oljepigment-tryck, fotografiskt kopie-ringsförfarande,
som till
utförande och
resultat liknar
brom-oljetryck (se d.
o.); o. användes
numera sällan.
Oljeskiffrar, bituminösa skiffrar, ur vilka
skifferolja kan utvinnas genom destillation. De
finnas inom nästan alla geologiska system från
kambrium till tertiär. För svenska o. har det
sammanlagda olj einnehållet i förekomster med
över 4% olja beräknats till 360 mill. ton; totala
oljetillgången inom världens mera kända
förekomster är c:a 26 milliarder ton.
I Sverige ha o. i form av alunskiffrar
betydande utbredning. Den egentliga oljebäraren är
den överkambriska olenidskiffern (och i
Östergötland den under or dovici ska
dictyonemaskif-fern), som dock endast i Närke, Östergötland och
på Kinnekulle har tillräckligt hög oljehalt, 4—
6 °/o i generalprover, för att vara brytvärd. I
Estland finnas ordoviciska o. i två horisonter,
näml, dictyonemaskiffer och kuckersit
(”brandskiffer”), av vilka endast den sistnämnda, en
brunaktig, fossilrik bergart, är brytvärd. I
U.S.A:s ö. stater finnas under kolfälten o. av
devonisk ålder. Karbonsystemet innesluter en del
viktiga förekomster, ss. i Skottland, Canada,
Australien och på Tasmanien. Permiska o.
finnas i Frankrike, Tjeckoslovakien och i Afrikas
karrooformation. Bland o. i trias märkes den
s. k. Karwendel-skiffern, en bituminös dolomit i
Bayern och Tyrolen, vars produkter användas
inom läkemedelsindustrien. O., tillhörande jura,
förekomma flerstädes i mell. och v. Europa,
t. ex. posidonomyaskiffer i Tyskland. Vissa
förekomster i Brasilien falla inom kritsystemet. De
långt största tillgångarna av o. (20 milliarder
ton) finnas i tertiära lager (Green
Riverformationen) i U.S.A. Därmed ung. likåldriga o.
finnas på Sicilien, i Tyskland, Manchuriet
(världens f. n. antagl. största skifferoljeproducent) och
Brasilien. Utom nu nämnda förekomster märkas
sådana i Burma, Siarn och Kina.
O. har bildats i lugnt vatten, trol. i flera olika
miljötyper men alla av den art, att det rikligt
förhandenvarande organiska materialet
bevarades i sedimentet. Efter sönderdelning av detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
