Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilgau el. blåoxe - Nilgiri - Nilgås, niland - Nilgädda - Niloter el. nilotiska folk - Nils - Nils Bosson - Nilsen, Hans Jacob - Nilsen, Rudolf - Nils Eskilsson (Nils Guldvävare) - Nils Hermansson - Nils Håkansson - Nils Ludvig - Nils Månsson (Nicolaus Magni)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Nilgau—Nils Månsson
886
Nilgau.
Nilgau el. b 1 å o x e, Bose’laphus
tragocamè-lus, tillhör antiloperna (se d. o.). Kroppen, som
når en mankhöjd av 1,4 m och en längd av 2,5
m, är betydligt högre och bredare framtill än vid
länden. Manken bär en låg puckel och det smala
huvudet stora, långa öron och hos hannarna ett
par kägellika, svagt böjda horn. Bottenfärgen är
mörkt askgrå med svarta och vita fläckar. N.
finns i glesa skogstrakter el. på öppen buskmark
i Främre Indien och lever i smärre hjordar.
Ni’lgiri, skt, ”Blå bergen”, se Indien, sp. 890.
Nilgås, n i 1 a n d, Alopo’chen aegyptiacus, en
till andfåglarna hörande, över hela Afrika och
Syrien utbredd, mycket vackert i rött, brunt, gult,
svart och vitt färgad fågel, vilken hölls som
husdjur av de gamla egypterna. Den häckar i träd.
Nilgädda, zool., se Polypterus.
Niloter [nilä’-] el. n i 1 o t i s k a folk, så
kallade, därför att de flesta och viktigaste hit
hörande folken ha sitt centrum i övre Nilområdet.
Flera stammar bo dock längre söderut, ned till
Victoriasjön. Bland n. märkas shilluk (1
mill.), din,ka (500,000; se bild vid d. o.)
och n u e r. N. äro mycket mörkhyade,
slanka, långbenta och långskalliga med ofta
nästan ”hamitiska” (etiopida) drag. De
anses utgöra en egen rasgrupp och bilda även
språkligt och kulturellt en enhet. Deras språk stå
sudannegrernas närmast. Kulturellt sett ha vi här
en blandning av gammalnigritiska och
östhami-tiska element. De egentliga n. äro både
boskaps-skötare och åkerbrukare, dock är bland shilluk
och dinka boskapsskötseln viktigast. För
nilstam-marna har fisket stor betydelse, och de s. v.
stammarna bedriva jakt. Hos n. råder i allm. ett
patriarkaliskt hövdingaväsen, medan shilluk ha ett
verkligt kungadöme. Regnmakarna äro också
inflytelserika. — Med benämningen
nilotoha-m i t e r el. hamitoniloter har man velat beteckna
några folk i s., vilkas antropologisk-etnografiska
ställning framgår av namnsammansättningen. —
Litt.: C. G. och B. Z. Seligman, ”Pagan tribes
of the Nilotic Sudan” (1932).
Nils, dansk konung (d. 1134). Han var den
yngste av Sven Estridsens söner och efterträdde
sin bror Erik Ej egod som konung. N. äktade
Margareta Fredkulla, änka efter norske konungen
Magnus Barfot, och fick med henne sonen
Magnus Nilsson. På grund av N:s motsättning till
Knut Lavard lät Magnus mörda denne.
Tronstriderna med Erik Emune ledde till nederlaget
vid Fotevik 1134. N. undkom men dräptes kort
därefter i Slesvig.
Nils Bosson, se Sture.
Nilsen, Hans Jacob, norsk skådespelare
och regissör (f. 1897). N. debuterade 1922 och
var 1928—33 knuten till Nationaltheatret. 1933
—34 var N. chef för Det norske teater, 1934—
39 för Den nationale scene i Bergen och 1946—
50 åter för Det norske teater. N:s rollista
omfattar uppgifter inom alla områden, ss. Hamlet,
Per Gynt, Darnley i ”Maria Stuart i Skottland”,
Osvald i ”Gengångare”, Falk i ”Kärlekens
komedi”, Aksel i ”Konkylien” och Ketil i
”Uppbrott”. N. har även varit flitigt verksam som
regissör, och hans iscensättningar ha
kännetecknats av djärv och frisk originalitet, starkt
temperament och levande fantasi. N. har med stor
framgång gästspelat i Sverige.
Nilsen, Rudolf, norsk författare (1901—29).
N. hörde till de norska efterkrigsstudenter, vilka
oförbehållsamt anslöto sig till kommunismen. Han
besökte själv Ryssland, som inspirerade honom
till en rad dikter. 1928 anträdde N. en längre resa
söderut, uppehöll sig i Spanien men blev sjuk
och dog på resa hem från Paris. N. har gjort
en originell insats i nyare norsk lyrik med sina
dikter med motiv ur Oslos proletärkvarter, vilkas
miljöer och människor han återger med
skarp-ögd realism, käck medkänsla och starka inslag
av politisk bekännelse och propaganda. — Litt.:
H. Heiberg, ”Peilinger” (1950).
Nils Eskilsson, ofta kallad Nils G u 1 d v
ä-vare, en på 1540—60-talet för Vasakonungarna
verksam tapetvävare, som sannolikt lärde sin
konst av en till Sverige inkallad flamländsk
yrkesman. N. sändes till Antwerpen för att vidare
utbilda sig, återkom 1551 och mottog då
beställningen på vävda tapeter för slotten i Stockholm,
Gripsholm och Uppsala. I statens samlingar
finnas flera av N. utförda arbeten med bibliska
motiv, vartill kartonger trol. tecknats av andra
konstnärer.
Nils Hermansson, se Nicolaus Hermanni.
Nils Håkansson, målare, se Håkansson N.
Nils Ludvig, pseud. för förf. Nils Ludvig
Olsson.
Nils Månsson (latiniserat Nicoläus
Magni), humanist (d. 1543). Efter studier i
Witten-berg tjänstgjorde han från 1529 som Gustav
Vasas kamrerare. 1531 följde han en svensk
beskickning till Lybeck. Han återkom ej till
Sverige. Som diplomat anlitades han av Gustav Vasa i
svensk-lybska krisen 1533. I Wittenberg vann N.
1535 mag.-graden; sedermera blev han jur. utr. dr.
Genom N:s åtgöranden lyckades Gustav Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
