Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Niklasson, Nils - Nikobarerna - Nikodemus - Nikodemusevangeliet - Nikol, nicol - Nikola - Nikolai (Sankt Nikolai) - Nikolai församling - Nikolaistad - Nikolaj - Nikolajev - Nikolajevsk - Nikolaus från Damaskus - Nikolaus den helige - Nikolaus I (påve) - Nikolaus II (påve) - Nikolaus III (påve) - Nikolaus IV (påve) - Nikolaus V (påve) - Nikolaus (konung av Montenegro)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Nikobarerna—Nikolaus
878
och ”Stenåldersboplatsen på Sandarna vid
Göteborg” (1934; tills, m. J. Alin och H. Thomasson).
Nikobarerna, eng. Nicobar Islands, ögrupp i
Bengaliska bukten, bilda jämte Andamanerna en
prov, i Indiska unionen; 1,645 km2, c:a 12,000 inv.
(1951). N. bestå av 19 öar, därav 12
bebodda. Högsta punkten ligger 642 m ö. h. öarna
äro ej vulkaniska. Kusterna kantas flerstädes av
korallrev. N. skiljes från Andamanerna av Ten
Degrees Chanhel. Den naturliga vegetationen är
tropisk urskog, vilken dock blott på de s. öarna
bevarats. Inv. äro av mongoloid typ. Jämte
omfattande kokospalmodling bedrives fiske
(tre-pang). — N. voro under namn av
Frederiks-öarna 1756—73 och 1846—56 dansk besittning.
1869 ockuperades de av engelsmännen. Japanska
trupper höllo N. besatta 1942—45.
Nikodemus hette enl. Joh. 3: 1 den farisé
och medlem av stora rådet i Jerusalem, som ”kom
till Jesus om natten”, ett besök, som blev
anledningen till ”samtalet om den nya födelsen”. Enl.
Joh. 7: 50 inlade N. ett ord för Jesus i höga
rådet, och enl. 19: 39 var N. öppet med ibland
dem, som ombesörjde Jesu begravning.
Nikodémusevangeliet, en på grekiska avfattad
och till latin och koptiska övers, apokryfisk skrift,
trol. från 300-talet. Dess första del (Acta el.
Gesta Pilati) berättar om Jesu förhör inför
Pilatus, korsfästelse och uppståndelse, andra delen
(De scensus Christi ad inf er os) om Jesu färd till
dödsriket, där han besegrar Satan och befriar
själarna. Dessa båda delar torde urspr. ej höra
samman. Namnet N. förekommer först på
700-talet. — Sv. övers, av P. Tollesson (1818).
Nikol [nikå’l], nicol, fys., av William Nicol
1828 uppfunnen polarisator för framställning av
lineärt polariserat ljus. N. tillverkas av kalkspat,
som kristalliserar i romboedrar, vilka avspaltas,
så att långsträckta parallellepipeder erhållas.
Än dytorna, som naturligen bilda 710 vinkel med
kanterna, nedslipas, så att denna vinkel uppgår
till 68°, varefter kristallen uppsågas längs ett plan
genom den kortaste diagonalen, vinkelrätt mot
optiska axeln. De båda kristallhalvorna
sammankittas med kanadabalsam. Ljus, som infaller i n:s
längdriktning mot den ena ändytan, uppdelas i
denna i två mot varandra vinkelrätt, lineärt
polariserade strålar, av vilka den ena, den s. k.
ordinära strålen, totalreflekteras mot
kanadabalsam-skiktet och går ut ur n. genom en sidoyta, medan
den andra, den s. k. extraordinära strålen, passerar
genom kittskiktet och faller ut ur n. genom den
andra ändytan i en riktning parallell med den
infallande strålens riktning.
Ni’kola, serbokroat., Nikolaus.
Nikolai, före 1940 Sankt N., sn i Jönåkers
hd i Södermanland till Vi 1950, då den till sin
större del (64,77 km2) inkorporerades med
Nyköping, medan återstoden bildar den nya staden
Oxelösund. Alltjämt- kvarstår dock Nikolai
församling i Nyköping; 11,088 inv. (1953).
Nikolai församling. 1) I Stockholm, se
Stor-kyrkoförsamlingen. — 2) I Örebro, se d. o.
Nikoläistad, se Vasa.
Nikolaj [njikala’j], rysk namnform för
Nikolaus.
Nikolajev [njikaia’jif], ukr. Mykolaiv, stad i
Ukraina vid Inguls inflöde i Bugs mynningsvik;
167,000 inv. (1939). Viktig örlogs- och
handels-hamn; utförsel av järnmalm från Krivoj Rog,
manganmalm från Nikopol. N. grundades av
Po-temkin 1788.
Nikolajevsk [njikala’jifsk], stad i
Chabarovsk-området, RSFSR, vid Amur, 30 km ovanför
mynningen; c:a 13,000 inv. Hamnen är isfri blott 4
mån. årl. Före Vladivostoks uppblomstring var N.
Rysslands förnämsta stödjepunkt vid Stilla havet.
Nikoläos från Damaskus, se Nicolaus
Da-mascenus.
Nikolaus den helige, en historiskt icke
bestämbar gestalt, som sannolikt går tillbaka på
en biskop i Myra i Mindre Asien på 300-talet.
Tidigt blev han ett populärt helgon i den grekiska
kyrkan och med tiden ryskt nationalhelgon. I
Västerlandet inträngde Nikolauskulten på
900-talet. Där blev N. särskilt sjömännens
skyddshelgon, varom de många Nikolaikyrkorna i nordiska
sjöstäder vittna. I tysk folktro är han framför
allt barnens skyddspatron. Hans dag är 6 dec.
— Litt.: G. Anrich, ”Hagios Nikoläos” (2 bd,
1913—17); K. Meisen, ”Nikolauskult und
Niko-lausbrauch im Abendland” (1931).
Nikolaus, påvar.
1) N. I (påve 858—867) var den förste påve,
som målmedvetet kämpade för påvedömets välde
ej blott över kyrkan utan även över den
världsliga makten och därmed utbildade den medeltida
påveidén. Han lyckades böja de mäktiga
ärkebiskoparna av Köln och Trier. Sin makt som
kyrkofurste visade han i undertryckandet av Hinkmar
av Reims.
2) N. II (påve 1058—61) hette urspr.
Gerhard och var från Burgund. Han tillhörde det
reformparti, som stod under ledning av
Hilde-brand, sedermera Gregorius VII, och tillämpade
dennes kyrkopolitik. Genom valreformen 1059
förlädes påvevalet till kardinalkollegiet, varigenom
kejsarens inflytande bröts. Han ökade påvedömets
makt bl. a. genom att ingå förbund med
norman-nerna.
3) N. III (påve 1277—80) hette urspr.
Giovanni Orsini, var en boren härskarnatur,
som stärkte påvedömets politiska makt genom
att 1279 förvärva Romagna för Kyrkostaten och
skjuta i bakgrunden konungen av Neapel, Karl
av Aniou.
4) N. IV (påve 1288—92) hette urspr. G
e-ronimo Masci, blev franciskangeneral 1274
och kardinal 1278. Som påve kom han i nesligt
beroende av ätten Colonna.
5) N. V (påve 1447—55), eg. Tommas o
Parentucelli, en lärd humanist, grundläde
Vatikanbibl., förskönade och befäste Rom samt
gjorde påvedömet till ledare för tidens
humanistiska strävanden.
Nikolaus, furstar.
Montenegro. Nikolaus (serb. Ni’kola,
dimin. Niki’ta), 1860—1910 furste, 1910—18 konung
av Montenegro (1841—1921). Om N:s långa
re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
