Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörkrädsla - Mörkö - Mörköfjärden, Mörköviken - Mörlunda - Mörne, 1. Arvid - Mörne, 2. Håkan - Mörne, 3. Barbro - Mörner, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
M örkrädsla—M ömer
570
Mörkrädsla, n y k t o f obi, förekommer
hu-vudsakl. hos barn i form av fruktan att bli
lämnade ensamma i mörker. Även för vuxna
människor kan m. vara en plåga och ingår stundom
i en patologisk personlighetsbild.
Mörkö, sn i Södermanlands län, Hölebo hd,
omfattar huvudsaki. Mörkön (utom Dåderö i n.),
samt Oaxen, Fifång m. fl. öar i Mörköfj ärden,
s. om Södertälje; 56,52 km2, 936 inv. (1953). På
huvudön slättbygd i n., bergryggar och skog i
s. 1,601 har åker. Större delen av M. lyder
under Hörningsholm (se d. o.). Kalkbrott och
kalkbruk på Oaxen (Karta & Oaxens kalkbruk).
Bro över Pålsundet i v., färja över Skanssundet
i n. ö. Den urspr. medeltida kyrkan om- och
tillbyggdes 1787—88. Pastorat i Strängnäs stift,
Södertälje kontr. Tillhör storkommunen Hölö.
— Litt.: C. U. Ekström, ”Beskrivning öfver M.
socken”, 1828.
Mörköfjärden, Mörköviken, gemensam
benämning på farvattnen kring Mörkö, mellan
Södertörn och det övriga Södermanland. Hit
höra bl. a. Gålö-, Himmer-, Kagge- och
Järna-f j ärdarna.
Mörlunda, sn i Kalmar län, Aspelands hd,
kring Emmån v. om Oskarshamn; 283,80 km2,
3,794 inv. (1953). Huvudbygden i n. v. i
Emmå-dalen; på gränsen mot Målilla (se d. o.)
Rosenfors bruk. 3,582 har åker. Egendom:
Rynings-näs. Vid järnvägslinjen Nässjö—Oskarshamn
tätorterna Mörlunda (med Tulunda 985 inv.
1951) och Rosenfors (542 inv., därav i
Målilla 102) med möbel- och snickerifabriker,
gjuteri och mek. verkstad (ab. Rosenfors bruk).
Nuv. kyrkan från 1839—40. Ingår i M. och
Tveta pastorat i Linköpings stift, Aspelands
kontrakt. M. utgör tills, m. Tveta storkommunen
Mörlunda; 343,01 km2, 4,350 inv. (1953); i
Aspelands och Handbörds domsaga.
Mörne. 1) Arvid M., finländsk författare,
litteraturhistoriker och politiker (1876—1946). M.
blev fil. mag. 1897 och fil. lic. 1910. Han var
föreståndare vid
Mellersta Nylands
folk-högsk. 1899—1909 och
stod kvar som lärare
där till 1911. M. hade
1899 debuterat med
diktsaml. ”Rytm och
rim” och gjorde sig
känd som motståndare
till
förryskningspoliti-ken och som radikal
politiker. Han
uppträdde aktivt inom
arbetarrörelsen. Svenskhet, patriotism och
social medkänsla och
indignation gav han uttryck åt i diktsaml.
”Nya sånger” (1901) -och ”Ny tid” (1903).
Han engagerade sig ivrigt i händelserna i
Finland under den ryska revolutionen 1905. Han
var emellertid besviken både på de svenska
bönderna och på arbetarna, kände sig ensam, känslor,
som han tolkade i diktsaml. ”Döda år” (1910).
M., som 1909 blivit fil. dr på en avh. om J. J.
Wecksell och 1911 utg. ”Alexis Kivi och hans
roman ’Seitsemän veljestä’ ”, flyttade s. å. till
Helsingfors, där han 1913—43 verkade som doc.
i inhemsk litteratur. Händelserna under
revolutionsåret 1917 förde honom bort från
arbetarrörelsen, men han behöll livet igenom en
demokratisk inställning. Sin nationella inställning under
inbördeskriget tolkade han i diktsaml. ”Offer och
segrar” (1918). Hans kärva, knappa och
korthuggna naturlyrik dominerade saml. ” Skärgårdens
vår” (1913), ”Sommarnatten” (1916), ”Höstlig
dikt” (1919), ”Vandringen och vägen” (1924),
”Mörkret och lågan” (1926), ”Morgonstjärnan”
(1928), ”Den förborgade källan” (1930) och ”Det
ringer kväll” (1931). M., som länge hållit sig
till lyriken, framträdde, sedan han flyttat till
Helsingfors, som prosaberättare. Hans
politiskt-sociala intresse för svenskbygderna kom till
uttryck i ”Strandbyggaröden”, med delarna ”Den
svenska jorden” (1915), ”Lotsarnas kamp” (1917)
och ”Från fjärdarna” (s. å.). Hans
förtrogenhet med skärgården präglade den tragiska
kärleksberättelsen ”Inför havets anlete” (1921).
Betydande människoskildring gav M. i romanerna
”Kristina Bjur” (1922), vars handling utspelas
under den karolinska tiden, ”Klas-Kristians
julnatt” (1923) och ”Ett liv” (1925), som har
självbiografisk karaktär, och novellsaml. ”Någon går
förbi på vägen” (1928). M. engagerade sig omkr.
1930 åter i den politiska debatten, då han vände sig
mot de kontinentala diktaturregimerna och deras
finländska motsvarighet, Lapporörelsen.
Tidsdikter ingingo i ”Under Vintergatan” (1934),
”Hjärtat och svärdet” (1935), ”Atlantisk bränning”
(i937), ”över havet brann Mars” (1939), ”Sånger
i världsskymning” (1941) och ”Sfinxen och
pyramiden ” (1944). ”Det förlorade landet” (1945)
är en novellsaml. M. verkade flitigt som
publicist och litteraturhistoriker; han utgav bl. a.
”Nya Wecksellstudier” (1920), ”Lyriker och
berättare” (1939) och ”Det övergivna samvetet”
(1943), uppsatser i urval om politik, moral och
religion. Postumt utkommo bl. a. diktsaml.
”Solbärgning” (1946). ”Vandringsdagen” (1936) är
ett urval av M :s lyrik, verkställt av honom
själv, ”Vårstorm” (1947) ger M :s lyrik i urval
1899—1919, ”Sista milen” (s. å.), 1937—46, båda
utg. av H. Ruin. — Litt.: H. Ruin, ”A. M.”
(1946).
2) Arvid Håkan M., den föreg :s son,
författare (f. 1900). M. studerade 1921 kemi i
Helsingfors och Braunschweig men avbröt studierna
och begav sig ut på vidsträckta resor. Han har
skildrat sina upplevelser i en serie reseböcker,
kännetecknade av skarpsynt iakttagelse.
3) Signe Barbro M., den föreg :s syster,
författarinna (f. 1903), amanuens vid
Helsingfors stads bibi. M. har skrivit lyrik med
personligt färgade naturstämningar, allvarliga,
enkla, intensiva. Hon har vidare skrivit barnböcker.
Mörner, svensk ätt, urspr. från Brandenburg
(Neumark), där namnet förekom redan 1298. Till
Sverige inflyttade Otto Helmer von M. (1569—
1612), hovmarskalk 1600—06, landshövding i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
