Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människan - Människoraser - Människans anatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människan
533
I Främre Asien anträffas en räSj den
främre-asiatiska el. armenoida, vilken nära
överensstämmer med den dinariska. —• I Främre Asien
anträffas därjämte till denna krets hörande
semitiska folk, rester av en urgammal befolkning.
Semiterna kunna uppdelas i en n. och en s.
grupp. Den förra omfattar assyrier, b a b
y-1 o n i e r, araméer, fenicier och h e b r
é-e r, den s. gruppen de talrika arabiska
stammarna. Den ursprungliga befolkningen här var
extremt kortskallig, med högt och baktill starkt
avplattat huvud, med kraftigt framspringande,
lätt konvex näsa, mörk pigmentering och kraftig
skäggväxt samt måttlig kroppslängd. På det
ar-meniska höglandet lever denna ras kvar som den
f r ä m r e-a siatiska (armenoida,
armeni s k a, h e 11 i t i s k a) rasen. Semiterna
anses ha varit karakteriserade av liten kroppslängd,
mörk pigmentering och långsmala huvuden. Genom
blandning med armenoida, nordiska och
mediter-rana raser ha vår tids semitiska stammar
uppstått. — På Afrikas medelhavskust finnes främst
den mediterrana rasen. Den urgamla blandningen
mellan den och bl. a. den negroida urbefolkningen
lät den ”hamitiska rasen” uppstå. Från
Egypten och Arabien blevo sedan urminnes tider
vissa negerstammar hamitiserade, resp,
semitise-rade. Östhamiterna (bedja, galla, somaler,
abessinier) benämnas numera gärna den e t i o p i d a
rasen. Hudfärgen är brunaktig till
choklad-färgad, skäggväxten sparsam, håret krusigt,
huvudet långskalligt, ansiktet smalt, näsan kraftig,
konvex, läppar måttligt tjocka.
Människans anatomi. M :s anatomiska byggnad
utgöres av skelett och mjukdelar. Skelettet
består av 200 ben, däri ej inräknat hörselbenen
(se Hörselorgan, sp. 806). Det omfattar ett
bålskelett av 7 halskotor, 12 bröstkotor, 5
ländko-tor, 5 kor skotor ch 3—5 svanskotor (se Kota),
vilka jämte av brosk och bindväv uppbyggda
mellankotskivor sammansätta ryggraden. Till de
12 bröstkotorna ansluta sig 12 revben, av vilka
de 7 första (översta) äro förbundna med
bröstbenet (jfr Bröstkorg). Till bålen fogar sig
kraniet. Extremiteternas skelett äro uppbyggda
av gördlar (se Axel och Bäcken) och den fria
extremitetens skelett (se Arm, Hand, Ben och Fot.
De olika benen äro fogade intill varandra genom
ledgångar, uppbyggda av bindväv, elastisk vävnad
och brosk i form av överbroskade ledytor,
kapslar och band (se Led). Musklerna äro dels
glatta för huden, dess hår och körtlar, för
blodkärlen, för digestionsrörets väggar och i många
körtlar, dels tvärstrimmiga: den egentliga
kropps-muskulaturen. Inom extremiteterna är den senare
anordnad dels som enledsmuskler, dels som mera
primitiva tvåledsmuskler och flerledsmuskler (se
Arm, Ben, Buk etc.). Nervsystemet
omfattar dels det centrala nervsystemet, bestående
av hjärna, ryggmärg och spinalganglier, dels det
perifera nervsystemet, bestående av hjärnans och
ryggmärgens nerver (cerebrospinala nerverna)
samt av det autonoma nervsystemet. K ä r 1
systemet omfattar hjärtat varifrån dels
lungpuls-ådern, dels stora kroppspulsådern utgå (se Hjärta,
534
Blodomlopp och Blodkärl). Lungpulsådern för det
venösa blodet till lungorna, stora kroppspulsådern
för det arteriella blodet till kroppens olika delar,
Genom egna kransartärer förser hjärtat sina
väggar med arteriellt blod. Det venösa blodet flyter
tillbaka från kroppen genom vener, som i allm.
för extremiteter och bål ligga ytligt. De undre
extremiteterna och bålen tömma sitt venösa blod
genom den undre hålvenen upp i h. förmaket,
huvud, hals och armar samt översta delen av
bålen genom den övre hålvenen. Från
tarmsystemet åter föres blodet genom portvenen till
levern, där ett nytt kapillärsystem bildas,
port-ådersystemet, varefter blodet genom levervenerna
föres över undre hålvenen in i h. förmaket.
Från lungorna åter föres det arteriella blodet
in i v. förmak. Hj ärtväggarnas vener tömma
sig direkt i h. förmaket. Artärer övergå i
vener genom kapillärer. Härtill kommer ytterligare
ett kärlsystem, lymfkärlsystemet (se
Lymfkärl), till vilket lymfkapillärer och
lymfkörtlar äro anslutna. Inom bålen finnas olika
delar av den urspr. pariga kroppshålan, vilken
differentierats i lungsäckar, hjärtsäck och
bukhåla, i vilka avd. av kroppshålan urspr. alla
bålens organ ligga inneslutna. M a t s m ä
1t-ningskanalen tar sin början med munhålan,
vilken genom svalget övergår i matstrupen.
Därefter följer inom bukhålan magsäcken, varifrån
tarmkanalen utgår med tolvfingertarmen, som
fortsättes av tunntarmen. Tunntarmen övergår i
h. bäckentraktén i tjocktarmen, och vid
övergångsstället nedhänger blindtarmen, som avslutas
med det maskformiga bihanget. Tjocktarmen
fortsätter med ändtarmen, vilken mynnar med
anus. Ävén svalget var urspr. omgivet av
kropps-håla, men vid bildningen av gälbågarna i m :s
embryogenes uppdelades denna, och dess delar
gåvo upphov till olika bildningar, ss.
ansiktsmuskler, struphuvudmuskler, tungbenet och
struphuvudets samt luftstrupens skelett. Ur digestionsröret,
som under embryogenesen utfört komplicerade
vridningar och slyngbildningar samt sekundära
sammanväxningar med kroppsväggen
(uppstigande och nedstigande tjocktarmen samt
tolvfingertarmen), uppstodo genom utstjälpningar talrika
organ. Från munbotten uppstod
sköldkörteln, från munhåletaket körteldelen av h
y-p o f y s e n, från svalget thymus,
struphuvud, bronker och lungor, från
tolvfingertarmen levern (med gallblåsan) och
bukspottkörteln, från änddelen av tarmen
urinblåsan (se dessa ord). Då kroppshålan
var parig, lägga sig dess mellersta delar mot
varandra i mittlinjen, inneslutande
digestionsröret och därifrån härstammande organ. De bli
sålunda alla omhöljda av kroppshålebladet, som
inom brösthålan bildar lungsäcksblad och
hjärt-säcksblad, inom bukhålan kallas bukhinna, och
därjämte upphängda i käx el. mesenterier, av
vilket det viktigaste är det bakre, mesenterium
dorsale. M j ä 11 e n har utvecklat sig ur det
bakre magkäxets cellvävnad.
Könskörtlar-na (se Könsorgan) slutl. härleda sig från
kroppshålans väggbeklädnad, bitestikeln från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
