Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myntenhet - Myntet, Kungl. - Myntfot - Myntförfalskning - Myntgravör - Myntkabinett - Myntkonvention - Myntmästare - Myntmästarmärke - Mynt- och justeringsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453 Myntenhet—Mynt- och justeringsverket 454
Myntenhet, det värde i ett myntsystem, vars
fixerande i fråga om metallsort samt brutto- och
nettovikt utgör det väsentligaste särmärket för
systemet. M. är vanl. räkneenhet men ej alltid
utmyntad (ex. svenska guldkronan).
Myntet, Kungl., se Mynt- och
justeringsverket.
Myntfot, ett begrepp, som i allm. användes för
att ange, av vilken metall landets huvudmynt
präglas. Man talar sålunda om guld-m., silver-m.,
dubbel-m. (bimetall-m.) etc. Tidigare och numera
i inskränkt mening användes begreppet i
betydelsen av huvudmyntets nettoinnehåll av
m.-metal-len.
Myntförfalskning, åtgärder, genom vilka man
i bedräglig avsikt eftergör el. förändrar
gångbart mynt. Utom egentlig falskmyntning,
eftergörande av mynt, straffas även sådan
förändring av äkta mynt som t. ex. filning el.
klippning därav. I Sverige och Tyskland bestraffas
även förfalskning av utländskt mynt. Straffet
för m. är i regel högt, upp till 8 års
straffarbete, men kan vid mildrande omständigheter
nedsättas till böter. Utprånglande av
veterligen falska mynt straffas lika som m. —
Obehörig tillverkning, anskaffande el. innehav av
stampar el. andra verktyg för mynttillverkning
bestraffas som försök el. förberedelse till m.
Myntgravör, innehavare av arvodesbefattning
vid Mynt- och justeringsverket, vilken förestår
gr avyra vd. där och har att förse verket med nya
stampar och punsar samt att på anmodan
utarbeta förslag till nya mynt och medaljer. M:s
initialer förekomma på vissa av mynten vid sidan
om myntdirektörens.
Myntkabinett, en vetenskapligt ordnad
samling av mynt och medaljer. Det förnämsta
offentliga m. i Sverige är Kungliga
myntkabinettet i Stockholm. Dess ursprung kan
delvis följas tillbaka till 1500-talet, men ett
mera systematiskt samlande började först under
slutet av 1600-talet under Antikvitetskollegiets
tid, vars uppgifter fr. o. m. 1693 övertogos av
Antikvitetsarkivet. Inom detta fick mynt- och
medalj samlingen under loppet av 1700-talet
namnet Myntkabinettet och fortfor att kallas så,
även sedan den och fornsakssamlingen 1786 lagts
under Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad.
De under denna akad. lydande samlingarna
er-höllo under loppet av 1800-talet namnet Statens
historiska museum. Inom detta utgör numera
Myntkabinettet en särskild avd. med en 1 :e
antikvarie som föreståndare, biträdd av en
amanuens. Myntkabinettets nuv. omfattning kan
beräknas till c:a 175,000 mynt, medaljer, sedlar etc.,
då depositioner inräknats men ej myntfynden,
vilka enbart under perioden 1923—46 omfattade
c:a 55,000 myntexemplar. Denna omfattning har
Myntkabinettet uppnått genom ett under långa
tider ivrigt bedrivet, systematiskt samlande men
huvudsaki. genom förvärvet av en rad hela
samlingar: 1731 greve Jacob Cronstedts samling av
romerska mynt, på 1740-talet arkiatern M. v.
Bromells huvudsaki. av svenska mynt och
medaljer bestående samling, utgörande stommen i
ka
binettets svecanasamling, 1786 kommerserådet E.
Skjöldebrands, huvudsaki. utgörande antika mynt,
och 1794 drottning Lovisa Ulrikas samling, den
största och mest betydande, vilken huvudsaki.
hopbragts av Carl Gustaf Tessin och som var
en universell samling. 1800-talets viktigaste
förvärv var den 1888 testamenterade de geer ska
kollektionen, rik på dyrbara svenska mynt.
Under 1900-talet har tillkommit en viktig donation:
dr phil. Otto Smiths lilla men välvalda samling
av antika, huvudsaki. grekiska mynt (1929). Den
senaste tidens viktigaste kompletteringar ha skett
genom tvenne stora depositioner: 1935 den till
svenska numismatiska föreningen donerade, över
22,000 ex. omfattande samling, som hopbragts av
tobakshandlaren Sven Svensson, samt 1943
Riksbankens kollektion på c:a 14,000 ex., som i sin
käma utgöres av presidenten friherre Gustaf
Rålambs samling, inköpt av banken 1750. Både
Riksbankens och Svenssons samlingar utgöras
hu-vudsakl. av svenska mynt. Sedan 1942, resp.
1945 har Myntkabinettet i Statens historiska
museums nya byggnad efter helt nya principer
färdigställt tvenne utställningssalar, den ena
omfattande medaljens konsthistoria och Sveriges
medalj historia, den andra Sveriges mynthistoria. —
Litt.: N. L. Rasmusson, ”Kungl. Myntkabinettet”
(i ”Ad patriam illustrandam”, festskrift till S.
Curman, 1946).
Myntkonvention, fördrag, slutet mellan olika
stater rörande myntförhållanden. Jfr Myntunion.
Myntmästare kallades från uråldriga tider
ända till 1877 den statens tjänsteman, som
ombesörjde tillverkningen av rikets mynt.
Myntmästarmärke, den ansvarsstämpel, som
myntmästaren och numera myntdirektören
påsätter av honom tillverkade mynt.
Mynt- och justeringsverket, ett under
Finans-dep. sorterande centralt ämbetsverk med
åliggande, enl. instruktion 7/n 1947, att med uteslutande
rätt tillverka rikets mynt och skiljemynt, prägla
medaljer, handha kontrollen av samt verkställa
probering av ädelmetaller, ha överinseendet över
justeringsväsendet i riket samt utföra på verket
ankofnmande justeringsgöromål. M:s chef bär
titeln myntdirektör. Verksamheten
bedri-ves på 5 avd.: för mått och vikt, för kontroll
av ädelmetaller, för tillverkning av mynt och
medaljer, administrativa avd. samt kamerala vd.
Kronans mynttillverkning drevs under äldre tid
vid på olika platser arbetande myntverk,
från slutet av 1200-talet bl. a. i Stockholm.
Ledaren för ett myntverk benämndes
myntmästare, och han torde oftast ha ombesörjt
mynt-ningen i enlighet med ett av Kronan upprättat
kontrakt, som gav honom mer el. mindre
betydande vinstchanser. Från Gustav Vasas tid lydde
myntverken närmast under Kammaren (från 1634
Kammarkollegium). Myntverket i Stockholm
(Kungl. Myntet) arrenderades 1668—1731
av Riksbanken. Sedan kopparmyntverket i Avesta
1831 nedlags, har all myntning bedrivits i
Stockholm. Myntverket underställdes 1829
Bergskollegium och förenades 1833 med Kontrollverket,
lädes från 1838 under Statskontoret men utbröts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
