Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muhammedansk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Muhammedansk konst
344
Den egentliga m. kan anses börj a med o m a j
-j aderna (661—750). Rikets tyngdpunkt låg då
i dess västligare delar, och i de stora städerna
utbildades en moskétyp med stor, fyrsidig gård
och däromkring liggande bönehallar, den största
vid en av gårdens sidor, försedd med en mihräb,
som betecknade riktningen mot Mecka. Det hela
var kringgärdat av höga murar, Fritt invid
moskén stod ett fyrsidigt torn, tjänstgörande som
minaret. De märkligaste exemplen äro stora
moskén i Damaskus (se bild vid d. o.), el-Aksä
i Jerusalem, Amrs moské vid Kairo, Sidi Okbas
i Kairouan, och moskén i Cordoba (se bilder vid
d. o.). Av annan typ är Klippmoskén i Jerusalem
(se bilder vid d. o.), även kallad Omars moské,
med kupol över en åttasidig underbyggnad.
Kali-fernas palatsbyggen från denna tid äro
försvunna; dock finnas två märkliga slott i Syriska
öknen: Mschatta och Kuseir Amra. Det förra är
ett fästningsliknande lägerpalats från omkr. 700
e. Kr. (stora partier av fasaden finnas numera
i Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin), det senare
ett litet lustslott. Båda äro berömda för sin
dekorativa utsmyckning, det senare med
väggmålningar i hellenistisk anda. Även den i marmor
mejslade ornamentiken i Ccirdobamoskén bygger
på hellenistiska förebilder.
Med abbasiderna (från 750) flyttades
rikets tyngdpunkt österut. Huvudstad även i
konstnärligt hänseende blev Bagdad. Nu följde
ett allt starkare persiskt inflytande, dock
uppblandat med turkisk-mongoliska drag. En
storartad stadsanläggning var Samarra. —
Moskébyggena fortsatte i stort sett efter samma plan
som tidigare. Störst var el-Mutawakkils moské i
Samarra, märklig genom sin spiralvridna, efter
gammalbabyloniska förebilder byggda minaret. En
annan mäktig moské av liknande typ är Ahmed
bin-Tulüns i Kairo, där spetsbågar förekomma.
Palatsen byggdes, i anslutning bl. a. till det ännu
delvis stående sasanidpalatset i Ktesifon (se bild
vid d. o.) nära Bagdad, med smårum grupperade
kring en el. flera stora, välvda hallar, ”iwaner”.
Till denna typ hör det i ruiner bevarade
Balku-wara i Samarra, från 859. — Tidens ornamentik,
utförd i stuck, byggde först på
omajjadornamen-tiken men övergick till onaturalistiska
evighets-mönster. Särskilt viktiga äro keramikfynden i
Samarra. Glasyr och färger äro använda,
stundom också en lysterfärg. — Det turkiska
elementet infördes i m. genom turkmenska
nomadstammar. Märkligast bland dem voro till en
början seldjukerna. De skapade i Främre
Asien ett självständigt sultanat med Konia (se
bild vid d. o.) som huvudstad. Deras
byggnadsstil, som kan iakttagas i Persien, Mesopotamien
och Turkiet, utmärker sig genom klara,
geometriska, monumentala former, delvis av
central-asiatiskt ursprung. Deras gravbyggnader trädde
vid sidan om moskéerna som de viktigaste sakrala
arkitektoniska företagen, dels gravtorn, dels
kupolgravar. — Seldjukernas fästningsarkitektur
ledde till ståtliga resultat, särskilt i Aleppo,
Damaskus och Jerusalem. En viktig del av
seldjukernas byggnadsverksamhet utgjorde de i stort
antal utefter färdevägarna anlagda härbärgena,
”karavanserajerna”. 1 den seldjukiska
arkitekturen bruka portalerna vara särskilt rikt dekorerade.
Keramisk utsmyckning spelade stor roll i
moskébyggena, både i interiör och exteriör. En
förnämlig metallkonst, på grund av vissa religiösa
föreställningar dock ej i ädel metall, utvecklades
främst i Damaskus och Mosul; även glaskonsten
stod högt, särskilt i Syrien.
En annan stilriktning uppstod i Persien och
närliggande länder genom den nationella
konsttraditionens sammansmältande med nya stildrag,
som medförts österifrån av de anstormande
mongolskarorna. Gravbyggena ansluta sig till de
seldjukiska men stegra ofta deras monumentala
verkan, ss. i Timurlenks gravbyggnad i Samarkand,
fullb. 1504. Utom förut nämnda typer av
gudstjänsthus utvecklades särskilt kupolmoskén.
Ornamentiken upptog flera östasiatiska drag, bl. a.
kinesiska fabeldjur. Den persiska konstslöjden
lämnade underbara resultat, särskilt i fråga om
keramik (se bild 2—3 å pl. vid Fajans)
samt i fråga om mattväveri, en konstart,
där Persien jämte angränsande delar av den
muhammedanska världen står ouppnått (se
bilder å pl. vid Mattor). — Till de allra
vackraste alsterna av m. hör det persiska
miniatyrmåleriet, d. v. s. illustrerandet av
handskrifter. Konstarten hade tidigare på arabisk
och bysantinsk grund bedrivits vid abbasidhovet
i Bagdad men uppblomstrade i Persien på
1300-talet och nådde sin kulmen i Herat under
1400-talet. — Även under Stormogulerna i
Indien (1526—1857) frodades en betydande m.,
som stundom upptog drag från den inhemska s. k.
rajputkonsten. Det var en typisk hovkonst, vanl.
av ytterst praktfull karaktär, blomstrande främst
i residensstäderna, ss. Agra, Lahore och Delhi.
Även miniatyrmåleriet nådde mycket högt inom
den indiska m., ej minst i fråga om porträtt. —
Under fatimiderna (969—1171) inföll den
egyptiska m:s storhetstid. Vad som återstår är
huvudsaki. moskéer i Kairo. Bland
konstslöjds-alstren märkas särskilt en del utomordentliga
arbeten i glas och bergkristall. — Som en
avläggare av fatimidkonsten i Egypten kan betraktas
den med västerländska inslag uppblandade m. på
Sicilien, som bl. a. alstrade en sidenindustri av
stort intresse. — Fatimidkonsten i Egypten bröts
av Saladdin 1171, och under honom och hans
efterföljare, ajjubiderna (1171—1250), då
Egypten politiskt tillhörde ett syriskt-arabiskt
rike, slogs en brygga mellan den seldjukiska
konsten och den egyptiska konst, som
utvecklades under de till härstamningen turkiska m a
m-lukerna (1250—1517). Härvid blandades den
äldre traditionen med nya, särskilt turkiska drag.
Konstslöjden utvecklades rikt och glänsande
under denna tid. Textilkonsten visade en ny, med
hjälp av kinesiska formelement uppbyggd stil.
Den i n. Afrika och Spanien uppblomstrade
moriska stilen, som till en början haft sin
härd i Spanien, kom från omkr. 1000 att
huvudsaki. utvecklas i Marocko. Där skapades under
hand den rika, sirliga, starkt dekorativa stil, som
nådde sin kulmen i Spanien under de moriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
