Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorvagn - Motorvält - Motovilicha - Motraye, Aubry de la - Motreformationen - Motsats - Motsatta blad - Motsken - Motsols
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
M otorvält—M otsols
320
godsbefordran men senare även för person- och
godsbefordran. Den moderna rälsbussen har
vagnskorg i helsvetsad skalkonstruktion. Motorn
är en 8-cylindrig dieselmotor med överladdning;
effekten är c:a 200 hk. I kraftöverföringen
in-begripes hydraulisk koppling, 5-växlad
planetväxellåda, särskild fram- och backväxel och
differential. Hjulen äro försedda med gummiinlägg,
för att gången skall bli mjukare. Vagnarna äro
anordnade för multipelkörning, d. v. s. flera
motorvagnar kunna sammankopplas och framföras
av en enda förare, varvid motorerna manövreras
på pneumatisk väg genom en tryckluftledning,
körledningen. Av föraren vidtagna ändringar av
trycket i körledningen påverka genom ett
reglage bränslepumpen. Kopplingen mellan vagnarna
utgöres av automatiska koppel av typ
Scharfen-berg, vilka även koppla tryckluftledning och
kör-ledning. Tjänstevikten uppgår till c:a 15 ton
och högsta tillåtna hastighet till no km/tim.
Rälsbussarna ha visat sig synnerligen ekonomiska i
drift och ha möjliggjort väsentliga förbättringar
av tågförbindelserna på icke elektrifierade
järnvägslinjer. — De tyngre m., vilka äro
försedda med elektrisk kraftöverföring, ha tidigare
nått en viss utveckling i Sverige. Sålunda
konstruerade Asea i samarbete med dåv. ab. Diesels
motorer redan 1912 två 3-axliga m. med
dieselmotorer om 75 hk och elektrisk kraftöverföring.
Ehuru flera m. byggdes under årens lopp, slogo
de aldrig igenom i svensk järnvägsdrift. Diesel
-elektriska m. ha däremot i utlandet vunnit stor
framgång. Här må erinras om de danska
”lyn-tågen”, vilka framföras av m. med vardera två
dieselmotorer om sammanlagt 500 hk. I Tyskland
sattes den bekanta ”Der fliegende Hamburger”
i trafik 1933, snart följd av liknande tåg mellan
Berlin och viktiga städer i provinsen. Dessa m.
voro av dieselelektrisk typ, strömlinjeformade och
med en högsta tillåten hastighet av 160 km/tim.
De funno efterföljare i Frankrike, Italien,
Holland m. fl. länder.
Elektriska m. användas på elektrifierade
linjer, dels där trafiken är mycket tät och av
förortskaraktär, dels mellan större städer för att
ge särsk. snabba förbindelser. I Sverige var
det urspr. förortstrafiken, som drev fram
elektriska m., ss. på Stockholm—Roslagens och
Stockholm—Saltsjöns järnvägar. SJ har fr. o. m. 1939
skaffat ett antal elektriska m. jämte släpvagnar.
Den senaste typen av SJ:s m., litt. Xoa7, har
två drivmotorer om vardera 300 hk.
Drivmo-torerna vila med glidlager på drivhj ulsaxlarna
och med gummiblock i boggiramen.
Kraftöverföringen till drivhjulen sker med fjädrande
kugg-växlar. Vagnskorgen av skalkonstruktion är
helsvetsad. Vagnen har 74 fasta sittplatser och väger
47 ton. Högsta tillåtna hastighet är 90 km/tim.
— För snabbtrafik anskaffades de första
motor-vagnssätten 1947 av dåv. Trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarne—Gävle, vardera bestående av
4 vagnar. Motoreffekten är sammanlagt 1,200
hk och högsta tillåtna hastighet 115 km/tim.
Tågvikten är 187 ton. Ung. samtidigt beställde SJ
6 snabbtågssätt om vardera 3 vagnar. De äro
byggda för en största hastighet av 135 km/tim.,
och motoreffekten är 1,360 hk. Tågvikten är
138 ton. Snabbmotortåg trafikera nu sträckorna
Stockholm—-Göteborg (”Göteborgaren”),
Stockholm—Nyköping—Mjölby (”östergyllen”),
Stockholm—Hallsberg—Örebro—Karlstad (”Värmlänningen”), Stockholm—Västerås—Örebro
(”Mälardalen”), Malmö—Göteborg—Oslo
(”Skandiapi-len”) och Göteborg—Falun—Gävle (”GDG-ex
pressen”).
Motorvält, motordriven vägmaskin, se Vält.
Motovilicha [matavji’ljiV:a], se Molotovo.
Motraye [måträ’], Aubry de la, se La
Motraye.
Motreformationen betecknar den väldiga
rörelse under 1500- och 1600-talen, genom vilken
den rom.-kat. kyrkan sökte utåt återvinna sin
genom den protestantiska reformationen rubbade
maktställning i Europa och inåt genomföra den
”reformation till huvud och lemmar”, varom krav
framställts på 1400-talets stora reformkonsilier.
På Tridentinska mötet med dess fasthållande av
medeltidens lära och kyrkoideal gavs den fasta
normen för den motreformatoriska rörelsen. Den
spanska monarkien, särskilt under Filip II,
Gui-serna i Frankrike och ”ligan” i Tyskland trädde
i spetsen för protestantismens bekämpande, och
jesuitorden kan sägas ha utgjort den ledande
och drivande kraften i hela rörelsen. I de tyska
och österrikiska länderna nådde den sin höjdpunkt
med restitutionsediktet av 1629, men dess styrka
bröts där genom trettioåriga kriget (1618—48),
som avslutar religionskrigens och den katolska
reaktionens tidevarv. Den stora armadans
undergång 1588, Nederländernas frihetsstrid samt
hertig Karls framgångar mot Sigismund i Sverige
beteckna i v. och n. Europa rörelsens hejdande.
På de inre reformsträvandenas område gjorde
sig m. märkbar genom återupplivad religiös
folkundervisning, strängare tukt bland prästerna,
predikoverksamhetens anpassning efter tidens krav
och den kyrkliga kärleksverksamhetens
utveckling. — Litt.: Hj. Holmquist, ”M. och barockens
konst” (1921) och ”Kyrkohistoria”, II (1927);
K. Müller, ”Kirchengeschichte”, 2:2 (1919); B.
J. Kidd, ”The counter-reformation” (1933).
Motsats, log. Svart och icke-svar t äro k o n
t-radiktoriskt motsatta, varvid intet tredje
är möjligt. Svart och blått äro konträrt
motsatta, vilket innebär, att ett tredje, t. ex. rött,
är möjligt. Även mellan svart och vitt är m.
endast konträr, men den är ”skarpare” och kan
lämpligen kallas polär. Den polära m. får lätt
skenet av kontradiktorisk; så moralisk-omoralisk.
Men ett tredje gives: stenen är varken
moralisk el. omoralisk. Amoralisk (t. ex. om
rovdjuret) användes just för att beteckna, att den
moraliska synpunkten icke alls skall anläggas.
Motsatta blad, bot., se Blad, sp. 184.
Motsken, se Zodiakalljus.
Motsols brukar beteckna en vridning el.
kretsgång, motsatt solens dagliga rörelse, alltså från
v. över s. till ö. på n. halvklotet och på det södra
i motsatta led. Den motsatta vridningsrörelsen
betecknas med med sols; särskilt i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
