Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molière (Jean Baptiste Poquelin) - Molin, Adrian - Molin, Conny - Molin, Erik - Molin, 1. Johan Peter - Molin, 2. Arthur - Molin, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Molin
176
malade imaginaire” (1673) för sista gången
satiriserar sin tids charlatanmässiga medicinmän. —
Moderna sv. övers, ha utförts av bl. a. T.
Hedberg, A. Randel och G. Klintberg. — Litt.: Biogr.
av E. Rigal (1908), H. Küntzel (1923), R.
Fer-nandez (1929) och V. Vedel (s. å.); G. Michaut,
”La jeunesse de M.” (1922), ”Les débuts de M.”
(1923), ”Les luttes de M.” (1925): P. Brisson,
”M.” (23:e uppl. 1942); N. E. Taube, ”M.”
(1947); J. Charpentier, ”M.” (ny uppl. 1948).
Molin, Adrian Leopold, politisk
skriftställare (1880—1942), fil. dr vid Göteborgs högsk.
1906, medarbetare i Svenska Dagbladet 1906—07,
därefter verksam som en av de ledande krafterna
inom Nationalfören. mot emigrationen och från
1913 verkst. dir. i ab. Svensk jordförmedling. M.
är främst känd som politisk förf. Han var elev
av V. Norström och R. Kjellén, och hans plats
var given inom det konservativa, nationella lägret.
Han räknades tillhöra den under 1910-talet
mycket omtalade unghögern, en grupp, som utan egen
organisation och utan enhetligt program i regel
förenades i kritik mot demokrati, partiväsen och
parlamentarism samt i krav på starkt försvar,
aktiv utrikespolitik och sociala reformer. Under
1 :a världskriget tillhörde M. aktivisterna. Sina
åsikter framlade han dels i den av honom 1907
—26 utg. tidskr. ”Det nya Sverige”, dels i en
rad politiska essäsaml., ss. ”Jorden och folket”
(1914), ”Riket och folket” (1916), ”Till saken”
(1924), ”Kris” (1925) och ”Amerikaessayer”
(1931). Av bestående värde är den på ingående
kännedom om svenska bygder grundade analysen
av Sverige i ”Landskapskynnen” (1930).
Molin, Georg Conny Hjalmar,
operasångare (1885—1943), elev av bl. a. J. O. Lejdström
och R. v. Zur Mühlen i London. M. anställdes
1915 vid Kungliga teatern i Stockholm, där hans
välskolade och sonora baryton gjorde honom till
en av teaterns mest uppskattade sångare.
Molin, Erik, religiös författare (d. 1755),
student i Uppsala 1725 och lärare vid Tolstadius’
skola i Stockholm 1730—32, blev 1733 anklagad
inför Uppsala domkapitel för att hysa och
utsprida av J. C. Dippel påverkade radikal-pietistiska
åsikter och dömdes 1739 av Svea hovrätt till
landsförvisning. M. vistades sedan i Amsterdam,
varifrån han utgav religiösa skrifter. — Litt.: A.
Bergman, ”Religionsmålet mot studenten E. M.”
(i Kyrkohist. årsskrift, 1903).
Molin. 1) Johan Peter M., bildhuggare
(1814—73), tillbragte sin ungdom som bagare i
Göteborg men hade en kort tid vistats vid
Konst-akad. i Stockholm; först vid 30 års ålder slog
han definitivt in på konstnärsbanan, fick
utbildning i Köpenhamn och Paris samt särsk. i Rom,
där han vistades c:a 8 år. Nu framkommo
smakfulla, ädelt modellerade arbeten, ss. ”Herdegosse”,
”Ingeborg” och ”Sovande backantinna”, något
senare ”David med slungan” samt marmorstaty av
konung Oskar I (1851, i Göteborgs börs). 1853
blev M. anställd som lärare vid Konstakad. i
Stockholm, från 1855 prof, i skulptur. 4 år
senare utställdes i Paris hans förnämsta arbete,
”Bältespännare” (utförd i brons i Stockholm och
Johan Peter Molin: Bältespännare. Brons, 1867.
Nationalmuseum.
Göteborg). Hans idealgestalt av ”Karl XII”
uppställdes 1868 i brons i Stockholm. 1866 hade han
där till den stora utställningen skapat sitt största
arbete, en brunnsutsmyckning med ”Näcken med
Ägir och hans döttrar”, vilken då blott
framträdde i lera men sedan omarbetades för brons
och 1873 uppställdes i Kungsträdgården, ”Molins
fontän”. Som marmorbildhuggare nådde M.
aldrig högre fulländning. Han har bl. a. utfört flera
byster, men det personligt karakteristiska låg icke
för honom. Flera av hans arbeten finnas i
Nationalmuseum, Stockholm, andra i Göteborgs
museum.
2) Johan Arthur Erhard M., den föreg:s
son, socialpolitiker, ämbetsman (f. 1866 3%),
avlade hovrättsexamen i Uppsala 1894, anställd i
Patent- och registreringsverket 1899, byråchef i
Socialstyrelsen för lagärenden 1918—33, v. ordf,
i Arbetsrådet 1923—34. M. var länge en av de
främsta svenska experterna på det rättsliga
utformandet av socialpolitiken. Han anlitades ofta
vid statliga utredningar och deltog som officiell
svensk representant 1921—37 årl. i Internationella
arbetsorganisationens konferenser; 1927 var han
adjungerad och 1928—30 ordinarie led. av
Internationella arbetsbyråns styrelse. M. har bl. a. utg.
”Svensk arbetslagstiftning” (1932, 4:e uppl. 1941,
suppl. 1946).
Molin, Lars, teolog och politiker (1657—
1723), teol. prof, i Dorpat 1694, hovpredikant
1702, 1 :e teol. prof, och domprost i Uppsala 1705.
M. medverkade kraftigt till domkyrkans
återställande efter branden 1702 och utgav 1720 en
mycket uppskattad bibeluppl. (”Doktor M:s bibel”).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
