Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mino da Fiesole - Minoisk kultur - Minor - Minor (musik) - Minorat - Minorca, Menorca - Minore - Minoriter - Minoritet - Minorka - Minorsky, Vladimir - Minos - Minot, George - Minotauros - Minpik - Minposition - Minröjning - Minsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Minoisk kultur—Minsk
76
porträttskulptör var han mycket anlitad. I domen
i Fiesole utförde han gravmonument över
Leo-nardo Salutati och ett väggaltare; från hans
sista år härstammar det berömda gravmonumentet
över Hugo av Toscana i Badiakyrkan i Florens.
I Bargello där finnas flera byster av M., likaså i
Kaiser Friedrich-Museum, Berlin (Niccolö Strozzi,
1454, Alexo Luca Mini, 1456, samt en kvinnobyst.
Minoisk kultur [-na’-], se Egeisk kultur.
Mi’nor, lat., mindre, yngre; plur. m inö res.
Mi’nor, mus., beteckning för molltonarter.
Minorät (av lat. mi’nor, yngre), jur.,
”sist-födslorätt”, motsats till majorat (se d. o.),
företrädesrätt till kvarlåtenskap för yngre
släktmedlem framför äldre. M. i egentlig mening gäller
dock blott mellan lika närskylda. M. har
förekommit flerstädes, bl. a. på Bornholm (intill 1887).
Minorca [minå’rka], Menorca, se
Balea-rerna.
Minore [-nå’re], it. (fr. mineur), eg. ”mindre”,
mus., moll. Motsats: m a g g i o r e, dur.
Minoriter (lat. Minöres frätres, ”de mindre
eller ringare bröderna”), se Franciskanorden.
Minoritet, mindretal, underlägsen grupp
röstande.
Minorka [-å’r-], se Höns, sp. 791 och bild
3 å pl.
Mino’rsky, Vladimir, rysk-engelsk
orientalist (f. 1877). M. var 1923—32 lärare i persiska
vid École des Langues Orientales i Paris, 1932
—38 vid London School of Oriental Studies, 1938
—44 prof, i persiska vid Londons univ.
Framstående kännare av Centralasiens och Främre
Asiens historia och geografi, har M. bl. a. utg.
studierna ”Notes sur la secte des Ahlé-Haqq”
(2 bd, 1920—21) och ”La Perse au XVe siècle
entre la Turquie et Venise” (1933) samt viktiga
kommenterade editioner av persiska geografer.
Minos, sagokonung på Kreta, till vilken man
hänförde allt vad man hade sig bekant om denna
ö från tiden före trojanska kriget. Han betecknas
som en son till Zeus, bror till Rhadamantys. Han
gällde som skapare av Kretas urgamla
lagstiftning och dess sjövälde. Sin död skall han ha
funnit på Sicilien och sattes i underjorden jämte
Rhadamantys och Aiakos till domare över de
avlidna. Såsom M:s härskarsäte nämnes staden
Knossos.
Minot [mai’nat], George Richards,
amerikansk läkare (1885—1950), 1928 med. prof, vid
Harvard Univ. och
föreståndare för
Thorn-dike Memorial
Labo-ratory, Boston. M.
upptäckte 1926 tills,
m. W. Murphy
leversubstansens hälsobringande verkan vid
anemier, särsk. perniciös
anemi. Därigenom
infördes den nu allmänt
och framgångsrikt
använda behandlingen
med leverpreparat vid
perniciös blodbrist, en
sjukdom, mot vilken man förut stått maktlös.
M. erhöll jämte W. Murphy och G. H. Whipple
1934 års Nobelpris i fysiologi och medicin för
införandet av denna behandling.
Minotåu’ros, (grek. Minötäuros, lat.
Mino-tau’rus, d. v. s. Minos’ tjur), enl. sagan ett
vidunder med tjurhuvud och människokropp, en frukt
av den onaturliga förbindelsen mellan Pasifaè,
konung Minos’ gemål, och en tjur, vilken
Po-seidon, på Minos’ bön, låtit uppstiga ur havet. M.
inneslöts i den av Daidalos byggda labyrinten,
och för honom kastades de sju ynglingar och
flickor, vilka Minos (se d. o.) utkrävde som
tribut av Aten, tills odjuret dödades av Theseus.
Myten innehåller trol. en erinring om de på Kreta
i förhistorisk tid övliga tjurfäktningarna; andra
tänka på en gud i tjurgestalt.
Minpik, lantkrigsv., se Minröjning.
Minposition, sjökrigsv., äldre benämning på av
artilleri försvarad minspärr (se Mina) i
hamninlopp el. skärgård.
Minröjning, lantkrigsv., uppsökande och
oskadliggörande av minor i fientliga landminfält (jfr
Minsvepning). M. föregås av minspaning.
Därefter utföres m. för att i första hand skapa
minfria genomgångar för egna trupper, i andra
hand helt röja minfälten. M. kan ske genom
beskjutning med art. el. granatkastare,
bombfällning, sprängning, med hjälp av mekaniska
anordningar, t. ex. mintröskor, el. för hand. B
e-skj utning kräver stor ammunitionsinsats och
ger ofta otillfredsställande resultat.
Sprängning med långsträckta laddningar kan användas
för att skapa en minfri stig genom ett minfält.
Enskilda minor, som av säkerhetsskäl ej kunnat
tagas upp, kunna oskadliggöras genom
sprängning med koncentrerade mindre laddningar. M
intro s k a n, som sitter framtill på en stridsvagn,
utgöres av en snabbt roterande vågrät vals, tätt
besatt med kättingtampar, som vid rotationen
piska marken framför stridsvagnen och därvid
utlösa befintliga minor. Vid m. förhand
uppsökas de enskilda minorna med hjälp av elektriska
minsökare, minpikar och minspön. Den elektriska
minsökaren ger utslag endast för minor med
större metalldelar och består av en sökram, över
en förstärkare ansluten till en hörtelefon. I
marken nedlagda minor kunna även lokaliseras med
m i n p i k (av stål), varmed markytan
systematiskt genomsökes. Trådminor kunna uppsökas med
min spö. Minröjaren håller därvid ett tillfälligt
anskaffat spö framför sig i ena handen. Spöet
hänger lodrätt med sin fria ände nära markytan.
Upptäckten av minorna underlättas ofta av efter
utläggningen synliga spår i terrängen. Om
möjligt säkras och tillvaratagas påträffade minor.
Kan så icke ske, dragas minorna upp från
skydds-ställning med hjälp av lina och s. k. minkrok
el. sprängas.
Minsk [mjinsk], vitryska Mensk, huvudstad i
Vitryska SSR vid Berezinas biflod Svislotj,
knutpunkt för järnvägslinjerna Warszawa—
Moskva och Vilna—Gomel (Kiev); 239,000 inv.
(I939)- M. är medelpunkt för Vitrysslands
politiska, ekonomiska och kulturella liv, har
mångsi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
