Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miljukov, Pavel Nikolajevitj - Miljö - Miljöskada - Mill, 1. James - Mill, 2. John Stuart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Miljö—Mill
34
Ilan blev 1886 docent i historia vid Moskvas
univ. och vistades 1897—1905 mestadels utanför
Ryssland. M. deltog flitigt i kampen för
konstitutionell monarki och var en tid red. för
tidningen Retj. Han blev 1907 medlem av
riks-duman, där han framträdde som ledare för
ka-dettpartiet. Under 1 :a världskriget, då han
kämpade för energisk krigföring i intimt samförstånd
med västmakterna, steg hans inflytande i
samband med den tilltagande oppositionen mot den
härskande regimen. Vid marsrevolutionen 1917
blev M. utrikesminister och sökte förgäves vinna
massorna för en konstitutionell monarki. En
regeringskris medförde M:s avgång (18 maj). Efter
krigets slut bosatte han sig i Paris. Här delade
han sin tid mellan arbete inom de ryska
emigrantorganisationerna, antikommunistisk
verksamhet och historiskt förf.-skap. Av M:s skrifter
föreligga bl. a. följande på engelska, franska el.
tyska: ”Skizzen russischer Kulturgeschichte” (2
bd, 1898—-1901), ”Bolshevism, an international
danger” (1920), ”Geschichte der zweiten
russi-schen Revolution” (1923), ”Russlands
Zusammen-bruch” (2 bd, 1925—26) och ”La politique
ex-térieure des Sovjets” (1934). Tills, m. C.
Seig-nobos och L. Eisenmann utgav M. ”Histoire de
Russie” (3 bd, 1932—33).
Miljö (fr. miliéu), omgivning.
1) Sociol., socialpsykol., sammanfattande
beteckning för de yttre på individen el. på andra
organismer verkande faktorer, vilka ej äro
betingade av det biologiska arvet el. de individuella
anlagen. M:s roll vid uppkomsten av olika
folkslag diskuterades redan i äldre socialfilosofi,
t. ex. av Aristoteles, Jean Bodin och Montesquieu,
vilka framhöllo klimatets betydelse. Den
geografiska m:s betydelse för uppkomsten av olika
kulturer hävdades av den s. k.
antropogeogra-fiska skolan, t. ex. av Ratzel. Den fysiska m.
över huvud taget som miljöfaktor betonades av
Darwin genom teorien om det naturliga urvalet.
I våra dagar är det den sociala och kulturella
m., som mest uppmärksammats. Till den räknas
bl. a. det ekonomiska livet, seder, bruk och
traditioner, inst, våra medmänniskors beteenden och
opinioner.
2) Hål vid mitten av ett biljardbords
längdvall.
Miljöskada, psykol., utvecklingshämning el.
ogynnsam utveckling till följd av olämpliga
miljöförhållanden. Brottslighet och alkoholism hos
föräldrarna, överdrivet disciplinär el.
bortskämmande uppfostran, stort armod el. stort överflöd
i hemmet samt svåra chockupplevelser höra till
de faktorer, som mest försvåra barnets sociala
anpassning och därmed framkalla m.
Mottagligheten för m. växlar och beror framför allt
på den konstitutionella känsligheten. Vanliga
symtom på m. äro nervositet, ängslan,
skygghet och inåtvändhet, aggressivitet, efterblivenhet
i skolämnena, stamning, brottslighet samt ibland
vissa kroppsliga symtom.
Mill. 1) James M., engelsk nationalekonom
och filosof (1773—1836), urspr. prästman. Efter
NF XV — 2
att ha fullbordat ”History of British India” (6
bd, 1818—19) anställdes M. hos Ostindiska
kompaniet, där han avancerade till en chefsplats. 1821
utkom M:s ”Elements of political economy”.
Hans ”Analysis of the phenomena of the human
mind” (1829; 3:e uppl. 1878) anses som ett av
den engelska associationspsykologiens klassiska
verk. Sin etik utvecklade M. i ”A fragment on
Mackintosh” (1835), vari han väsentligen intar
samma ståndpunkt som sin vän Bentham. — Litt.:
Biogr. av A. Bain (1882).
2) John Stuart M., den föreg:s son,
filosof (1806—73). Han hade under sin fars
ledning en brådmogen barndom, så att han vid 8
år läste de antika förf, på egen hand. M.
påverkades starkt av Benthams utilitaristiska
filosofi samt anslöt sig till ett utilitariskt
sällskap, som verkade för Benthams och James
M:s filosofiska och politiska idéer, inträdde i
Ostindiska kompaniets tjänst och fick där senare
en betydande ställning. M. var 1865—68 led. av
underhuset, där han anslöt sig till Gladstone.
Personligen gjorde M. ett vördnadsbjudande
intryck genom sitt ärliga sanningssökande och sin
entusiastiska strävan för mänsklighetens
förädling. — Viktigaste skrifter: ”A system of locic”
(2 bd, 1843), ”Principles of political economy”
(2 bd, 1848), ”On liberty” (1859; sv. övers. 1881,
ny övers, av A. Ahlberg, 1945), ”Utilitarianism”
(1863; sv. övers. 1885), ”Subjection of women”
(1869; sv. övers, s. å.), ”Autobiography” (1873;
sv. övers. 1925) och ”Three essays on religion”
(1874; sv. övers. 1883).
Till sin allmänna filosofiska ståndpunkt är M.
empirist och sensualist. Det verkliga är
varse-blivningarna; den yttre naturen är blott
permanenta varseblivningsmöjligheter, jaget är heller ej
något substantiellt utan endast en ström av
med-vetenhetstillstånd — som dock är medveten om
sig själv! Att denna sista tanke innehåller
svårigheter, har M. dock själv påpekat. — M:s mest
betydande filosofiska arbete faller inom logiken.
All vetenskap, matematiken ej undantagen,
grundar sig på erfarenheten och fortskrider
genom i n d u k t i o n. Denna senare är
väsentligen ett slutande från ett antal enskilda fall
till nya sådana. Ryktbarast är M:s lära om de
fyra induktiva metoderna för vetenskapen: 1)
Överensstämmelsemetoden: Om flera fall av ett
undersökt fenomen blott ha en beledsagande
omständighet gemensam, så är denna orsak (el.
verkan) till fenomenet i fråga. 2)
Differensmetoden: Om ett fall, då ett undersökt fenomen
inträffar, och ett, då det icke inträffar, ha alla
beledsagande omständigheter gemensamma utom
en, som blott inträffar i förra fallet, då är
denna orsak (el. verkan) till fenomenet i fråga. 3)
Restmetoden: Fråndrages från ett fenomen det,
som man genom föregående induktioner vet vara
följden av vissa omständigheter, så är resten
följden av återstående omständigheter. 4)
Variations-metoden: Ett fenomen, som alltid förändras
parallellt med ett annat, är kausalt förbundet med
detta. — I sin etik är M. determinist och
utilitarist enl. Benthams sats ”största möjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
