Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metamorfos - Metan, gruvgas, sumpgas - Metanbakterier - Metanephros - Metanol - Metanserien - Metaplasma - Metapsykologi - Metaral - Metasequoia - Metasomatisk - Metsomatos - Metastabil - Metastas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
Metamorfos—Metastas
864
Metamorfos [-å’s] (av grek, me tamo’rf osis),
förvandling, omdaning. — i) Bot., den från
normal gestaltning avvikande utbildning, som
växtdelar förete, då de anpassa sig som organ för
speciella funktioner. Så utgöra t. ex. vinrankans
klängen genom m. förändrade skott,
ärtväxternas klängen delar av ett blad. Mest
genomgripande framträder m. hos en blomma, vars
viktigaste delar, ståndare och pistill, utgöra i och
för fortplantning förändrade blad. Läran om
växternas m. grundades 1790 av Goethe, som
utredde åtskilliga organs verkliga natur.
2) Geol., se Bergartsmetamorfos.
3) Litt.-hist. ”Metamorfoser”, lat.
”Metamor-phoses”, titel på ett diktverk av Ovidius, vari
framställes en serie myter om människors
förvandling till djur, växter, källor o. s. v.
4) Zool. Förvandling el. indirekt utveckling
inom djurvärlden, kännetecknad av att den
ny-kläckta varelsen ej har det vuxna djurets form
utan antager denna först efter att ha genomgått
en längre el. kortare serie av larvstadier. M.
uppträder inom de flesta grupperna av ryggradslösa
djur och är synnerligen påfallande hos
insekterna. Bland ryggradsdjuren förekommer m. hos
groddjuren.
Metän, CEL, gruvgas, s u m p g a s,
bildas vid förruttnelse utan lufttillträde och vid
torrdestillation av organiska ämnen. M.
utströmmar ur borrhål i jorden i petroleumförande
trakter (”den heliga elden” i Baku) och utgör en
huvudbeståndsdel i lysgas. Det kan bl. a.
framställas genom upphettning av natriumacetat med
alkali el. genom sönderdelning av
aluminiumkarbid med vatten. M. är en färg- och luktlös gas
med spec. v. 0,559 och kan kondenseras till en
vätska, som kokar vid —164° och stelnar vid
—184°. M. är en lättantändlig gas och har
därför ofta föranlett svåra olyckor vid gruvarbeten.
Då gasen ej kan underhålla andningen,
förorsakar utströmning av m. vid t. ex.
brunnsgrävning-ar ofta fara för kvävning. Under den under 2 :a
världskriget rådande bensinbristen kom m., som
tillhandahålles i komprimerad form i stålflaskor,
till användning som motorbränsle. M. erhålles
som biprodukt vid reningsverk för avloppsvatten.
Metänbakterier. 1) Anaeroba bakterier, vilka
kunna leva utan lufttillträde genom att de taga
syrgas från kolsyra, som därvid reduceras till
metan; de leva i kärr, avloppsvatten o. dyl. och
kunna bilda stora mängder metan, vilken bortgår
som ”sumpgas”. 2) Aeroba bakterier, som
assimilera kolsyra genom kemosyntes och få den
behövliga energien genom oxidation av metan till
kolsyra.
Metane’phros [-f-], anat., efternjuren, se
Njure.
Metanol [-å’], kem., se Metylalkohol.
Metänserien, kem., se Kolväten.
Metapla’sma, biol., se Cell, sp. 564.
Metapsykologi, se Parapsykologi.
Metaräl, kemiskt homogen strukturbeståndsdel
i en metallegering.
Metasequoia [-kvåi’a], barrträdssläkte av fam.
Taxodia’ceae och närmast erinrande om rödveds-
trädet men skilt därifrån genom skaf tade kottar
med korsvis motsatta kottefjäll. Släktet
uppställdes på grundval av två i Japan anträffade
tertiära fossil, M. disticha och M. japonica, urspr.
tolkade som Sequoia-zxter, och räknar 9 fossila
samt 1 recent, senare funnen art, s h u i-s a, M.
glyptostroboides. Denna art iakttogs först 1941
vid Mou-tao-chi i Wan Sien i n. ö. delen av
kinesiska prov. Sichuan. Det är Kinas högsta
och längst levande barrträd, når en höjd av 35
m, en tjocklek av 2,1 m vid brösthöjd och en
ålder av något över 600 år. Barren äro plattade,
lineära och falla i mots. till rödvedsträdets av
under vintern. Påträffandet av M.
glyptostroboides, ett ”levande fossil”, har betecknats som en
av de märkligaste botaniska upptäckterna under
1900-talet.
Metasomätisk (av grek, meta’, efter, och
söma, kropp, d. v. s. förändring av en kropp)
mineralbildning (metasomatos) säges
föreligga, då ett nytt mineral bildas i (förtränger)
ett äldre mineralkorn el. -aggregat av delvis el.
helt olika kemisk sammansättning förmedelst ett
substansutbyte vid hand i hand gående
upplösning och utfällning i kapillära vätskeskikt. De
metasomatiska processerna spela en mycket stor
roll i naturen och äro av största betydelse för
uppkomsten av mineral fyndigheter. Som
metasomatiska bergarter betecknar man
blott sådana bergarter, vilkas kemiska
sammansättning i väsentlig mån ändrats genom
metaso-matosen. Metasomatiska malmer
bildas genom att malmmineral metasomatiskt
förtränga de ofyndiga mineralen i en bergartsmassa.
Metasomatos är vanligast i kalkstenar och
dolo-miter på grund av deras lättlöslighet men kan
även äga rum i andra bergarter.
Metasomatos [-å’s], se Metasomatisk.
Metastabil, fys. A) En övermättad lösning el.
ånga, en underkyld vätska o. a. dylika i labil
jämvikt varande system sägas vara metastabila
el. befinna sig i metastabilt tillstånd, om vid
frånvaro av kristallisationskärnor,
kondensationskär-nor etc. systemet obegränsat länge förmår
existera som sådant. — B) Metastabila kallas
inom atomfysiken sådana tillstånd av en atom,
från vilka atomen ej kan under energiavgivelse
spontant övergå till ett energi fattigare tillstånd,
utan att ytterligare energi behöver tillföras. På
gr. härav äger en anhopning av atomer i dessa
tillstånd rum, och dessa få därigenom en
jämförelsevis stor sannolikhet.
Metastas (grek. meta’stasis, ombyte av plats),
sjukdomshärd, som sekundärt uppstår ur en
primär sjukdomshärd på större el. mindre avstånd
från denna. Transporten från primärhärden till
den nya platsen äger i regel rum genom
lymf-och blodbanorna. Man skiljer på m. av 1) icke
levande substanser, 2) bakterier och 3) svulster.
De vanligaste icke levande substanserna äro här
kalk och pigment av olika slag. Från skelettet
kan sålunda vid sjukliga processer kalk utlösas
och avlagras i t. ex. lungor och tarmslemhinna;
i luftrören inandat kolpigment transporteras
ävenledes småningom till lymfkörtlarna vid lung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
