Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mendelejev, Dmitrij Ivanovitj - Mendelism - Mendelska sällskapet - Mendelsohn, Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
M endelism—M endelsohn
810
t. o. m. bestämma dessa elements atomvikter samt
kemiska och fysikaliska egenskaper. M:s
förutsägelser av ekaaluminium, ekabor och ekakisel
(eksilicium) bekräftades till fullo vid senare
upptäckter av grundämnena gallium, skandium
och germanium. M:s arbeten ha i hög grad eggat
till och även underlättat forskningar efter ännu
oupptäckta element.
Mendeli’sm kallas efter sin grundläggare,
Gregor Mendel, den del av ärftlighetsläran, som
behandlar nedärvningen i avkomman från bastarder,
som uppkommit genom korsning mellan olika
biotyper inom en och samma art. Täml. snart efter
1900 blev man genom fortsatta experiment med
ett antal djur och växtarter övertygad om
allmängiltigheten av Mendels egna resultat. Man
fick då också bekräftelse på de s. k. m e n d e 1
s-ka lagarna: 1) de ärftliga egenskaperna
bestämmas av enskilda, konstanta arvsenheter
(sedermera kallade faktorer, gener; genotyp =
arvs-ty p); 2) arvsenheterna höra samman parvis; 3)
arvsenheterna förekomma i dubbel uppsättning
hos individen (zygoten, diplonten) men endast i
enkel uppsättning hos könscellen (gameten,
hap-lonten); 4) då olika arvsenheter för en och
samma egenskap träffa samman i en zygot
(he-terozygot, i motsats till homozygot, se
Heterozy-goti), kan antingen den ena dominera över den
andra (den recessiva) och ensam giva sin prägel
åt zygoten, el. kunna de tillsamman ge en
mellanform (intermediär typ); 5) heterozygotens
gameter innehålla den ena el. andra arvsenheten i
dess vanliga form, således ren och ej på något
sätt förändrad genom samvaron i zygoten med
den andra kontrahenten i paret; 6) olika
arvsen-hetspar fördelas oberoende av varandra på
game-terna, d. v. s. dessa innehålla alltid en
representant för varje arvsenhetspar, men endast slumpen
avgör, vilka som skola komma samman i en
garnet.
Efter de första grundläggande arbetena blevo
m:s viktigaste uppgifter att undersöka, huru de
olika arvsenheterna samspelade för att bygga upp
de yttre egenskaperna. Det visade sig därvid
bl. a., att en och samma arvsenhet kan yttra sig
i flera olika egenskaper (pleiotropi). Sålunda
åstadkommer samma arvsenhet hos ärter röd
blomfärg, mörkt, tjockt fröskal och en röd ring
vid bladbasen. Man har också funnit
arvsenheter med mycket olika effekt; färg-, form-,
storleks-, fertilitets- och letalfaktorer o. s. v. Det,
som vi uppfatta som en egenskap hos individen
el. rasen, bestämmes ofta av ett stort antal
arvsenheter, och olika kombinationer av dessa ge de
olika synliga typerna av egenskapen i fråga.
Arvsenheterna uppfattades länge som rent
abstrakta enheter, som man kunde räkna med och
arbeta med, men vilkas materiella motsvarighet
var okänd. Genom de senaste decenniernas
forskning har det emellertid definitivt påvisats, att
arvsenheterna äro lokaliserade till bestämda
ställen i kromosomerna. Samtidigt med detta har
man funnit, att ej alltid endast två arvsenheter
höra samman som kontrahenter i ett par, utan att
flera stycken kunna höra samman i en grupp och
Erich Mendelsohn: Einstein-observatoriet i Potsdam, 1921.
i varje kombination giva enfaktorig klyvning med
varandra (multipla alleler). Därmed förkastades
också den i m:s tidigare år allmänt antagna
”när-och frånvarohypotesen”: den dominanta
arvsenheten antogs vara något positivt, den recessiva
antogs vara 0. Slutl. ha undersökningarna över
flera på en gång klyvande arvsenheter visat,
att de olika paren ej alltid kombineras oberoende
av varandra, utan att arvsenheterna kunna vara
kopplade. Detta liksom multipla allelerna ledde
ärftlighetsforskningen in på nya banor, och
utredandet av dessa fenomen kom att ske genom
forskningsriktningar, som ej pläga räknas till m.
i begränsad bemärkelse, näml,
kopplingsundersök-ning, kombinerad med kromosomforskning. Jfr
Bastard och Ärftlighet.
Me’ndelska sällskapet bildades i Lund 1910 för
att i fackliga frågor sammanföra dem, som ägna
sig åt vetenskapliga ärftlighetsstudier och deras
praktiska tillämpning. Sedan 1920 har sällskapet
utgivit tidskriften Hereditas.
Mendelsohn [mä’ndalzån], Erich,
tysk-judisk arkitekt (1887—1953), en av
1920-talsfunk-tionalismens förgrundsgestalter. M. hade 1914—33
egen verksamhet i Berlin, 1933—37 tills, m. Serge
Chermayeff i England och verkade under
1940-talet som lärare vid Univ. of California, Berkeley,
U.S.A. — Under och efter 1 :a världskriget greps
M. av den expressionistiska strömning, som då
dominerade Tysklands konstliv, och hans skisser
från denna tid samt det 1920—2t uppförda
Einstein-observatoriet i Potsdam räknas som de bästa
exemplen inom arkitekturen på denna anda. En
hattfabrik i Luckenwalde (1921—23) innebar en
åtstramning av hans formspråk, och hans därpå
följande mycket talrika kontors- och affärshus
ge endast i fördelningen av husmassan och i
fönsterbandens svepande linjer uttryck för hans
dynamiska formvilja. Bl. a. märkas byggnader
för Berliner Tageblatt (1923), för C. A.
Her-pichs söner i Berlin (1924—28) för varuhuset
Schocken i Nürnberg (1926), i Stuttgart (1926
—28) och i Chemnitz (1928), samt Columbiahaus
i Berlin (1931). Från M:s Englands-tid märkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
