Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menandros (dramatiker) - Menandros (indo-grekisk konung) - Menarche - Menas - Mencius (Mengt-tsï) - Mencken, Henry Louis - Mende - Mendel, Gregor - Mendelejev, Dmitrij Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Menandros—Mendelejev
808
liga att betrakta som bearbetningar efter M. —
Litt.: I. Harrie, ”M.” (i ”Athenare”, 1927).
Me’nandros (grek.; skt. Milindra, pali
Mi-linda), c:a 150—100 f. Kr., den förnämste och
mest bekante av de indo-grekiska konungarna.
Under M. nådde indo-grekernas maktställning sin
höjdpunkt; han var den ende grekiske furste, som
sökt utsträcka det grekiska inflytandet till det
centrala Indien. M. är känd som huvudperson
i en buddistisk skrift Milindapanhö (”Milindas
spörsmål”), en filosofisk utredning av
buddismens huvudprinciper, avfattad i form av en
dialog mellan M. och en buddistisk vis, Nagasena.
Uppl. av V. Trenckner (1880), övers, av Th. W.
Rhys Davids i ”Sacred books of the East”, 25
(1890).
Menarché [-k-], med., se Menstruation.
Me’nas, martyr under Diocletianus (d. 296),
senare egyptiskt nationalhelgon, vars grav i
Ma-reotisöknen blev medelpunkten för en inom
ortodoxa kyrkan vida utbredd kult. Ruinerna efter
en över graven uppförd helgedom utgrävdes 1905
—07. — Litt.: C. M. Kaufmann, ”Die heilige
Stadt der Wüste” (1918).
Me’ncius (latinisering av orden Men g-t s i,
”mästaren Meng”), kinesisk filosof, hette Meng
Ko och levde 372—289 f. Kr. I det i upplösning
stadda feodala Kina sökte M. under ständiga
resor mellan furstehoven få landets mäktige att
lyssna till de konfucianska visdomsorden och höja
den politiska och sociala moralen, dock utan
framgång. Som författare till en serie dialoger (i
7 böcker, upptecknade av hans lärjungar) har
han utövat ett utomordentligt inflytande, dels som
spridare av Konfucius’ läror, dels som
prosastilist. Kanoniserad 1088, blev M. föremål för kult.
Meneken, Henry Louis, amerikansk
författare (f. 1880). Han blev 1898 tidningsman
och var 1906—41 anställd i Sun, främst som
litteraturkritiker. Han
medarbetade vidare i
tidskr. The Smart Set
(1908—23) och The
Nation samt utgav
1924—33 den av
honom grundade tidskr.
The American
Mercu-ry. M., som var
europeiskt inriktad,
framträdde redan före i:a
världskriget som
kritiker av amerikansk
kultur, politik och
livsföring; i ett
starkt personligt
språk och med våldsam polemisk offensivanda
vände han sig mot den materialistiska livssynen,
de självbelåtna kyrkosamfunden, universiteten,
provinsialismen. M:s kulturkritiska kommentarer
äro samlade i ”Prejudices” (6 bd, 1919—27; sv.
övers, i urval, ”Samlade fördomar”, 1931) och
”Americana” (1925). Till samma period höra
”A book of prefaces” (1917) och ”In defence
of women” (1918). På det ekonomiska och det
politiska planet var han närmast konservativ,
vil
ket framträdde mer och mer under
mellankrigstiden. Han riktade skarp kritik mot
demokratien (”Notes on democracy”, 1926, ”Making a
president”, 1932). M., som själv är en starkt
personlig stilist, som förnyat amerikanskt
skriftspråk, började tidigt studera karakteristiska drag
i den i U.S.A. utformade engelskan, som han
behandlade i det personligt hållna, innehållsrika
verket ”The American language” (1919, 4:e omarb.
uppl. 1936; 2 suppl., 1945—48). Självbiografiskt
innehåll ha ”Happy days, 1880—92” (1940),
”Newspaper days” (1941) och ”Heathen days”
(1943). — Litt.: E. Kemier, ”The irreverent Mr
M.” (1950).
Mende, det största och viktigaste inhemska
negerfolket i s. delen av Sierra Leone; c:a V2
mill. Deras språk, som hör till sudanspråken,
breder ut sig på bekostnad av mindre grannfolks
och talas el. förstås därför av betydligt flera
människor. M. äro ett av de få negerfolk, som
uppfunnit en egen skrift. De leva främst av
jordbruk. Flertalet äro ännu hedningar.
Me’ndel, Johann Gregor, österrikisk
ärft-lighetsforskare (1822—84), var katolsk präst och
lärare i
naturvetenskap samt blev 1868
abbot för sitt
kloster (Königinkloster i
Brünn). 1851—53
studerade han
naturvetenskap vid Wiens
univ. M:s viktigaste
vetenskapliga arbeten
utfördes under
lärar-tiden (1854—68), men
även under senare år
fortsatte han sina
experiment med olika
växtarter och bin.
Hans viktigaste arbete,
”Versuche über Pflanzenhybride”, är tr. i
Natur-forschervereins i Brünn handlingar 1865.
Resultaten av M:s forskning förblevo länge
praktiskt taget okända (se Mendelism). Först
1900 återupptäckte och bekräftade de tre
ärftlig-hetsforskarna de Vries, Correns och v.
Tscher-mak samtidigt och oberoende av varandra M:s
arbeten. — Litt.: Biogr. av H. Iltis (1924).
Mendelejev [mjindjelje’jif ], Dmitrij I
vatt 0 vit j, rysk kemist (1834—1907), prof, vid
polyteknikum i
Petersburg 1863—66, vid
univ. där från 1866.
M. har uppställt
grundämnenas periodiska
system, varvid han
visade, att de flesta av
grundämnenas
egenskaper äro periodiska
funktioner av
atomvikten. Med tillhjälp av
detta system
förmådde han förutsäga
existensen av ännu
oupptäckta element samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
