Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medelhavet - Litt. - Medelhavsfeber - Medelhavsländerna - Medelhavsrasen - Medelhögtyska - Medelklass - Medelkontraktet - Medellín - Medellivslängd - Medelpad - Geologi - Terrängformer - Klimatet - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Medelhavsf eber—M edelpad
738
Litt.: A. Philippson, ”Das Mittelmeergebiet”
(4:e uppl. 1922).
Medelhavsfeber, se Undulantfeber.
Medelhavsländerna, de länder i Europa, Asien
och Afrika, som omgiva Medelhavet.
Medelhavsrasen, se Människan.
Medelhögtyska, se Tyska språket.
Medelklass, de befolkningslager, som i
ekonomiskt och socialt hänseende utgöra
mellanskiktet i samhället. I Sverige är m. ej strängt
avgränsad vare sig uppåt el. nedåt.
Medelkontraktet, i Visby stift, omfattar 11
pastorat: Sanda, Västergarn och Mästerby;
Es-kelhem och Tofta; Stenkumla, Västerhejde,
Trä-kumla, Vall, Hogrän och Atlingbo; Roma,
Björ-ke, Follingbo och Akebäck; Dalhem, Ganthem,
Halla och Hörsne med Bara; Gothem och
Norr-landa; östergarn, Ardre och Gammelgarn;
Kräk-lingbo, Anga och Ala; Vänge, Buttle, Guldrupe,
S jonhem och Viklau; Hej de och Väte; Klinte
och Fröjel.
Medellfn [mäÖäji’n], huvudstad i dep.
An-tioquia, n. v. Colombia, Sydamerika, 240 km från
Bogotå, vid järnväg till hamnen Puerto Berrio
vid Magdalenafloden (1,506 m ö. h.); 330,000 inv.
En av landets vackraste städer. Centrum i ett
rikt kaffe- och gruvdistr. (särsk. guld och
silver). Flygstation. Univ. (gr. 1822), bergsskola.
Medellivslängd, se Dödlighet, sp. 194.
Medelpad, landskap i mellersta Norrland,
landareal 7,085,80 km2; 111,563 inv. (1952).
Landskapets nordligaste punkt är belägen på 62°57’,
dess sydligaste på 62°8’ n. br. I v. når M. 3°i7’
och i ö. o°i9’ v. Igd från Stockholm. Med en
sträcklängd i ö.—v. av 149 km och en största
bredd av 87 km gränsar M. i s. till Hälsingland,
i v. och n. v. till Jämtland, i n. ö. till
Ångermanland och i ö. till Bottenhavet. M. tillhör
Väs-ternorrlands län.
Geologi. Berggrunden består nästan överallt av
urberg, i s. och v. delen av landskapet
representerat av mestadels grå, men även röd gnejs, intimt
blandade med varandra. Leptit finnes i n. M.
mellan Indalsälven och Holmsjön. Landskapet är
fattigt på brytvärda malmer. Av de lösa
jordslagen är bottenmoränen förhärskande på de högre
nivåerna. Vid istidens slut låg M:s ö. del under
havsytan, och från den yttre kusten sköto djupa
fjordar in i de stora floddalarna. En dylik skar
längs Indalen genom hela n. ö. M., en annan
fyllde Ljungans dal ända till trakten v. om Ånge.
På de omgivande bergen har högsta marina
gränsen kunnat fastställas på en nivå av 271 m ö. h.
vid Indalsälvens nuv. utlopp. Vid Västansjö i
Sättna sn påträffades 1935, sannolikt inbäddad i
morän, en kindtand av mammut, som torde ha
levat inom området i interglacial tid.
Terrängformer. Sjöar och floder. I M. går
norrlandsterrängen ända fram till kusten. Dess
ö. gränslinje utgöres av en i n.—s. längs
Mjäll-ån—Alnösundet—Njurunda gående spricklinj ezon,
utefter vilken bristningar i jordskorpan ha ägt
rum, åtföljda av förkastningar. Den största ön
är Alnön s. om Klingerfjärden, i vilken
Indalsälven har avlastat ett av Sveriges största
flod-NF XIV — 24
deltan, över det starkt kuperade kustlandet höja
sig branta restberg, som redan på 20 km:s
avstånd från kusten nå upp till 300 m ö. h. Från
denna nivå stiger lid-peneplanet sakta mot v., till
M:s högsta punkter, Klingeråsen (561 m) och
Myckelmyrberget (577 m). Inlands-peneplanet
framträder i dalgångarna som terrasser med
växlande bredd, på vilka större delen av bebyggelsen
ligger. Ljungans dalgång är bred och öppen. Den
rymmer flera stora sjöbäcken, ss. Haverns och
Holmsjöns i v. samt Stödesjöns och Marmens i
ö. Ljungans största biflod, Gimån, kommer från
Jämtland och avvattnar i M. Holmsjön och
Le-ringen. Indalsälven är djupt nedskuren i en trång
dal. Dalbottnen faller knappt 40 m från
jämt-landsgränsen till havet, och när den stora dammen
vid Bergeforsen blir färdig, kommer en smal men
55 km lång sjö att intaga älvens plats i M.
Klimatet är hårdast i v. Ånge har en
årsme-deltemp. av 2°s, en medeltemp. för juli av 15°»
och för jan. av —9°s. Motsvarande siffror för
Sidsjö nära Sundsvall äro 3% I5°a och —6°s.
Den årliga nederbördsmängden växlar mellan
400 och 550 mm och är högst i kustområdet.
Växtvärld. De härskande vegetationstyperna
äro skogarna och myrarna. De senare nå sin
största areal på platån mellan Ljungan och
gränsen mot Hälsingland. Skogen upptar c:a 70%
av landskapet och utgöres vanl. av barrskog,
huvudsaki. granskog. I kustbältet och längs
vattendragen förhärskar lövskog, mestadels utbildad
som björkskog med glasbjörk som huvudart.
Emellertid finnas på gynnsamma lokaler även
vackra lunddälder. Hasseln anträffas i hela ö.
M. från hälsinglandsgränsen ända upp i
Indalsälvens dal på gränsen mot Jämtland. Även lind
finnes på lämpliga lokaler genom hela ö. M. Å
andra sidan finnas i vissa sydberg isolerade
förekomster av fjällväxter.
Djurvärld. Björnen har sedan gammalt funnits
i M. men är nu helt utrotad. Likaså saknas
vargen. Däremot är älgen utbredd över hela
landskapet, liksom skogsfågel, ss. tjäder och orre.
Av fiskar äro lax, laxöring, sik och harr
vanliga. Röding finnes blott i några djupare sjöar.
I havet finnes bl. a. torsk, strömming och gråsäl.
Befolkning och bebyggelse. M. hade 1805 c:a
20,000, 1850 33,000 och 1900 75,000 inv.
Bebyggelsen är huvudsaki. koncentrerad till kustbården
och dalgångarna nedanför högsta stranden.
Sunds-vallstrakten hör till Sveriges tätast befolkade
industribygder. I dalgångarna är bebyggelsen
samlad i långsträckta byar; lid-bebyggelse
förekommer i ö. M. inom höj dområdet s. om Ljungan,
medan skogs- och moränområdena i v. M. äro
så gott som obebodda. — Sundsvall, M:s enda
stad, erhöll stadsrättigheter 1621. Ånge, köping
1946, är stationssamhälle, medan Timrå, köping
1947, Skön, köping 1948, och Alby,
municipal-samhälle, äro industriorter.
M:s bebyggelsehistoria är intimt förbunden
med landskapets läge kring Ljungans och
Indalsälvens nedre dalgångar och den postglaciala
landhöjningen. Dalarna ha tjänat som stråk för
samfärdseln mellan Bottenhavet och Trondheimsf
jor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
