Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskspel - Masku - Maskulin - Maskulinum - Masködlor - Masmästare - Masnedsund - Masochism - Masolino da Panicale (Tommaso di Cristoforo Fini) - MasOlle, Helmer - Mason, Alfred Edward Woodley - Mason, James - Mason and Dixon Line - Masonit - Masoreter - Masovien - Maspero, Gaston - Masreliez, 1. Adrien - Masreliez, 2. Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Masku—Masreliez
648
andra av Englands mera betydande
1600-talsför-fattare voro verksamma inom
maskspelsdiktning-en. Teaterhistoriskt har m. sin största betydelse
som föregångare till operan. — Litt.: A. Soergel,
”Die englischen Maskenspiele” (1882); E.
Wels-ford, ”The court masque” (1927).
Ma’sku, kommun i Åbo och Björneborgs län,
Finland; 94 km2, c:a 2,000 inv., finsktalande.
Här ligga det gamla Hornska herresätet Kankas
(se d. o.) och släkten Carpelans släktgods
Oden-saari.
Maskulin [el. ma’s-], manlig.
Ma’skulinum, substantiv av manligt kön, se
Genus.
Masködlor kallas ödlor av släktet
Amphis-baena (se d. o.).
Masmästare, förman vid masugn.
Masnedsund, sundet mellan Själland
(Vor-dingborg) och Masnedö (1,55 km2, 149 inv.,
1940), varifrån Storströmsbron för över till
Falster.
Masochi’sm [-k- el. -J-] (efter den
österrikiske förf. L. v. Sacher-Masoch), en form av sexuell
perversitet. Personer med denna läggning ha ett
begär att bli tyranniserade och misshandlade av
någon av det motsatta könet och finna häri
sexuell tillfredsställelse. Dess motsats är s
a-d i s m.
Masolino [masåli’nå] da Panicale, eg.
Tommaso di Cristoforo Fin i,
florentinsk målare (1383—1447?). M. var en lyriskt
vek berättare. Till hans tidigaste och bästa
period höra en 1423 daterad madonnabild i Bremen,
en pietågrupp i Empoli och de signerade
freskerna i kortaket i Collegiata i Castiglione
d’Olo-na. Vidare tillräknas M. freskerna i Cappella
della Passione i San Clemente i Rom. Märkliga äro
arbetena i Brancacci-kapellet i Santa Maria del
Carmine, Florens, där M. arbetade från 1425 till
sin avresa till Ungern, då Masaccio inträdde för
att fortsätta; den förre tillskrivas Adam och Eva
(syndafallet), Petri predikan samt (åtm. delvis)
Tabithas uppväckande. — Litt.: se Masaccio.
MasOlle, Erik Helmer Olsson, målare (f.
1884 Va), studerade vid Konstakad. 1903—0.7. Han
väckte uppmärksamhet genom kraftiga porträtt,
Masolino: Herodes’ gästabud. Fresk i Castiglione
d’Olona, 1435.
typer och hembygdsmotiv. M. har varit mycket
produktiv, både hemma och i utlandet: porträtt
av Zorn (Antellska saml., Helsingfors), Gustav V
(svenska legationen i Washington), Bernard
Shaw, Per Albin Hansson m. fl.
Mason [meisn],
AlfredEdwardWood-1 e y, engelsk författare (1865—1948). Han skrev
ett 30-tal teaterpjäser och romaner (varav flera
äro övers, till sv.), dels detektiv- och
äventyrs-historier, dels samtidsromaner, gärna om
moderna problem.
Mason [méisn], James, engelsk skådespelare
av irländsk härkomst (f. 1909), gjorde 1931 sin
scendebut i den engelska landsorten. 1933
uppträdde han f. f. g. i London på Old Vic och
engagerades 1934 till Dublin. 1935 följde hans
filmdebut. Sedan 1946 har M. filmat omväxlande i
U.S.A. och England och även spelat teater på
Broadway i New York, men det är främst i
engelsk film, som han gjort en betydelsefull insats.
Bland hans filmer märkes särsk. ”En natt att
leva”.
Mason and Dixon Line [méi’sn an di’ksn
lai’n], gränsen mellan slavstater och fristater
inom U.S.A. under tiden före inbördeskriget; har
sitt namn efter upphovsmännen till en
gränsläggning mellan Pennsylvania och Maryland på
1700-talet.
Masonit (efter uppfinnaren, amerikanen W.
H. Mason), ett byggnadsmaterial i form av
skivor, som bestå av hoppressade träfibrer.
Masoréter, se Massoreter.
Masövien, po. Mazowsze, landskap i Polen,
kring mellersta Weichsel, omfattar som huvuddel
voj evodskapet Warszawa. Under medeltiden
utgjorde M. ett el. flera hertigdömen i närmare el.
fjärmare förening med polska kronan, under
vilken M. definitivt lades 1529.
Maspero [masparå’], Gaston Camille
Charles, fransk egyptolog (1846—1916). Han blev
1873 prof, i egyptologi vid Collège de France,
grundade 1880 ett arkeologiskt institut i Kairo
och var 1881—86 ledare av utgrävningarna i
Egypten. M. återvände därefter till Paris men
kallades 1899 åter till Egypten som generaldir.
för fornvården (till 1914). Han utvecklade ett
betydande vetenskapligt författarskap, särskilt på
det arkeologiska och historiska området.
Masreliez [maralje’]. 1) Jacques A d r i e n M.,
fransk-svensk ornamentsbildhuggare (1717—1806),
inkallades på 1740-talet jämte flera andra franska
konstnärer för att arbeta på slottets i Stockholm
inredning och utsmyckning. M. utförde två
tronstolar till kröningen 1751, lyktor i slottets stora
trapphus, dekorerade de s. k. ordenssalarna m. m.
samt gjorde rokokoinredningar på Drottningholm,
Gripsholm och Fredrikshov efter ritningar av
Adelcrantz, J. E. Rehn o. a.
2) Louis Adrien M., den föreg :s son,
målare och arkitekt (1748—1810). Efter elevtiden
hos fadern, hos P. H. Larchevéque och L.
Gott-man for M. 1769 till Paris, året därpå till
Bo-logna och 1774 till Rom. På resan mottog han
starka intryck av Vien, David, Winckelmann och
A. R. Mengs, antikbeundrarna, vilket visade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
