Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martinprocessen el. Siemens-Martinmetoden - Martinson, Harry - Martinson, Moa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Martinson
628
smält, har man i ugnen ett bad av flytande, ännu
kol rikt järn och över detta ett slaggbad, som
bildats av de vid nedsmältningen oxiderade
ämnena, delar av infodringen och speciella tillsatser
(t. ex. kalksten vid basisk martin). Då badets
temp. blivit tillräcklig, börjar förbränningen av
kolet, färskningen. Denna tillgår så, att
järnoxidul, FeO, diffunderar från slaggen ned i
jämbadet, där syret i järnoxidulen förenar sig
med det i järnet lösta kolet till koloxid, CO,
som i form av bubblor stiger upp genom badet.
Järnoxidulen i slaggen förbrukas oavbrutet och
ersättes dels genom syre från lågan dels genom
inkastande av järnmalm i ugnen (m a 1 m n i n g).
Småningom inträder mycket livlig gasutveckling,
det s. k. ”koket”, och kolhalten i järnet sjunker.
Man kan påskynda färskningen genom att tillföra
ren syrgas till stålet genom ett järnrör, s. k.
syr-gaslans. När man närmar sig den önskade
kolhalten hos stålet, slutar man malma, och i det
rätta ögonblicket avbryter man färskningen
genom inkastande av kiseljärn, manganjärn el.
kombinationer av dessa. Dessa desoxidationsmedel
förena sig med det kvarvarande syret i stålet
och hindra på så sätt fortsatt oxidation av kolet.
Samtidigt tillsätter man legeringsmetaller, om
man önskar tillverka legerat stål. Sedan
tillsatserna hunnit fördela sig i stålet, slår man hål i
utslagsöppningen och låter stålet och slaggen
rinna ned i en skänk. Stundom gör man ytterligare
legeringstillsatser i skänken. Från denna gjutes
stålet i kokiller till göt. Stålets temp. vid
tappningen ur ugnen mätes med pyrometer och
brukar vara omkring i,6oo°. Chargetiden, d. v. s.
tiden från tappning till tappning, varierar avsevärt
under olika förhållanden men är vanl. 6—8 tim.
vid basisk martin och c:a io tim. vid sur.
Ett martinverk är en vidsträckt
anläggning, som utom själva ugnarna omfattar
gasgeneratorer med bränslelager, skrotgård,
tackjäms-lager, ofta tackj ärnsblandare, råmaterialfickor
malm, legeringsämnen, kalk m. m.),
dolomitbrän-ningsugn, tegellager och vidare gjuthall med
ko-killbehandlingsanordningar och skänkverkstad. —
Ung. 3/4 av världsproduktionen av stål kommer
från martinugnar, varav endast en mindre del
utgöres av surt martinstål.
Martinson, Harry Edmund, författare (f.
1904 B/o). M. föddes och växte upp i Jämshög
i v. Blekinge. Efter några år som ambulerande
sockenbarn rymde M. till sjöss 1919. Fram till
tiden för sin litterära debut var han
fartygselda-re, arbetare och vagabond. 1947 erhöll M.
Frö-dingstipendiet. Som förste autodidakt och
arbe-tarförf. invaldes han i Svenska akad. 1949. —
Efter den täml. osjälvständiga debutdiktsaml.
”Spökskepp” (1929) framstod han som en
originell lyriker i ”Nomad” (1931) och i den delvis
rent surrealistiska saml. ”Natur” (1934). M :s
båda första prosaböcker, ”Resor utan mål” (1932)
och ”Kap farväl” (1933), byggde, liksom delvis
diktsamlingarna, på erfarenheter från resorna och
funderingar över dem. Med reseböckerna nådde
M. ett litterärt genombrott. Den stora
läsekretsen vann han emellertid först genom sin själv-
biografiska barnskildring ”Nässlorna blomma”
(1935), följd av ”Vägen ut” (1936). Den
obegränsade språkfantasi, som utmärker M :s hela
författarskap, nådde i barndomsskildringarna f. f. g.
full konstnärlig behärskning och framträder också
särsk. markant mot bakgrunden av motivet,
skildringen av sockenbarnet, flyttande mellan gårdarna
och omgivet av kärlekslöshet, samt teckningen av
barnets leklynne, kämpande med bitterhet och
flyktfantasier. Under 1930-talet blev M. alltmer
engagerad i samtidens politiska kris. Essäböckerna
”Svärmare och harkrank” (1937),
”Midsommardalen” (1938) och ”Det enkla och det svåra”
(1939) handlade i
första hand om naturen,
men han letade sig
fram till vida
kulturperspektiv och till en
varm och generös
livsfilosofi. Det
övereffektiva och förljugna
i samtiden gisslades
och hånades också i
”Den förlorade
jagua-ren” (1941), M:s
första roman i vanlig
mening. M. deltog som
frivillig i finska
vinterkriget. I
”Verklig
het till döds” (1940) tecknade han upplevelserna
vid fronten. M:s essäistik har under 1940-talet
utmynnat i tidskriftsuppsatser över politiska,
kulturella och naturvetenskapliga ämnen. Litterärt har
1940-talet för M. inneburit samling och avklaring.
I diktsaml. ”Passad” (1945) och romanen ”Vägen
till Klockrike” (1948) nådde hans form en
renhet, som den tidigare endast tillfälligt ägt. J
”Vägen till Klockrike”, romanen om luffaren
Bolie och andra förkomna existenser, har M.
nedlagt sin samlade livsvisdom. Det blir läran
om humanitetens, det mänskligas och det vekas
värde och förmåga att överleva. 1953 utkom
diktsaml. ”Cikada”. — G. 1929—40 m. förf. Moa
Martinson. —■ Litt.: P. Hallberg, ”Studier i H.
M :s språk” (1941); L. Ulvenstam, ”H. M.”
(1950).
Martinson, Helga Maria (M o a), f. Swartz,
författarinna (f. 1890 2/u). M. föddes i Vårdnäs
i Östergötland men tillbragte större delen av sin
barndom i Norrköping. Efter olika sysslor, bl. a.
som kaliskänka på restaurang, och efter ett
bam-rikt 1 :a äktenskap började hon sitt egentliga
författarskap. För M :s litterära daning torde
hennes 2 :a äktenskap, med förf. Harry Martinson,
ha spelat en viss roll. 1934 företog M. en resa i
Ryssland, 1943 fick hon De nios pris. — ”Kvinnor
och äppelträd” (1933), M :s debutroman, och den
därpå följande ”Sallys söner” (1934; båda
samlade i ”Boken om Sally”, 1945) tecknade tragedien
i hennes 1 :a äktenskap. Redan här märks den
kraft och gestaltningsförmåga, som ger hennes
diktning liv och spänning. Delvis i sta tarmil jö
utspelades hennes nästa stora självbiografiska
romanserie, ”Mor gifter sig” (1936), ”Kyrkbröllop”
(1938) och ”Kungens rosor” (1939). Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
