- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
611-612

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marshallplanen - Marshallöarna - Marshska provet - Marsiliaceae - Marsilius från Padova - Marsipan - Marsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

611

Marshallöarna—Marsk

612

linjer. Då Sverige icke hörde till de krigsskadade
länderna, kunde det ej göra anspråk på någon
mera betydande Marshall-hjälp. Att Sverige över
huvud taget hade behov av sådan, berodde främst
på att den minskade exporten av pappersmassa
till U.S.A. skapat en besvärande brist på dollar.
Utan tillgång till dollarvaluta var det svårt att
tillgodose behovet av t. ex. brännoljor och vissa
maskiner. Sveriges tilldelning av Marshall-medel
under första perioden uppgick brutto till 45,4
mill. §. Därav utgjorde dock 25 mill. $ nettot
av s. k. överdragsrätter. Sverige förband sig att
som likvid för de senare leverera varor till en
rad länder för sammanlagt 34,8 mill. $. Det
största beloppet gällde fartyg till Norge för 21,8
mill. S- Å andra sidan erhöll Sverige från andra
länder, ss. Danmark, ett överskott av medelst
Marshall-pengar bekostade varor på sammanlagt
9,8 mill. S. Återstående 20,4 mill. $ utgör ett lån,
löpande på 35 år med 2 V2 °/o ränta. Regeringens
förslag om Sveriges anslutning till det genom
överdragsrätterna skapade intereuropeiska
betalningssystemet antogs av riksdagen V12 1949.

T april 1950 hade sammanlagt 8,971 mill. $
ställts till Europas förfogande. Största beloppet
el. 2,461 mill. $ hade Storbritannien erhållit.
Därefter kom Frankrike med 1,902 och Italien med
1,002 mill. $. Tyskland hade fått 866, Danmark
190 och Norge 185 mill. Bidraget till Sverige
under 1 :a budgetåret uppgick som nämnts till 45,4
mill. § och utgjorde under 2:a budgetåret 48
mill. f. Budgetåret 1950/51 erhöll Sverige
ytterligare 21,2 mill. $ i samband med den europeiska
betalningsunionen.

Under 1950 nedskärs hjälpen enl. M. avsevärt.
Budgetåret 1950/51 beviljades blott 2,977 mill. $.
England förklarade sig fr. o. m. årsskiftet 1950/51
kunna avstå från vidare Marshall-hjälp, blott
det i stället fick amerikanskt bidrag till sin
åter-upprustning. Från 1952 ersattes M. av en plan
för hjälp till upprustning; dess organ är Mutual
Security Agency (MSA).

Marshallöarna [mä7al-], ögrupp i
Mikronesien i Stilla havet, ö. om Karolinerna, mellan
4 V20 och 150 n. br.,; c:a 400 km2, 10,446 inv.
(1935), därav 481 japaner. M. bestå av 43
atol-ler med hundratals småöar. Förvaltningscentrum
är den stora atollen Jaluit (90 km2) med
flottstation. Klimatet är tropiskt med små
temp.-variationer. Öarna äro till största delen bevuxna
med kokospalmer; export av kopra och fosfat.
M. ha trol. upptäckts av spanjorerna 1529 och
återupptäcktes 1788 av en engelsk kapten Marshall.
De ockuperades 1885 av Tyskland och voro 1919
—44 japanskt mandatområde; mandatet övertogs
1947 som förvaltarskap av U.S.A.

Marshska provet [må’/ska], en kemisk
reaktion för påvisande av arsenik.

Marsiliäceae, en till
vattenormbunkarna (Hydropt erides) hörande ormbunksfamilj,
som omfattar små sumpväxter. Sporgömmen av
två slag, inneslutande antingen stora (makro-)
el. små (mikro-) sporer, bägge slagen till stort
antal förenade i en tjockväggig s. k. sporfrukt
(sporokarp). Släktet Marsilia har långskaf-

Pilularia globulifera.

tade blad,
skenbart fyrfingrade, med
sömnrörelser. Flera
arters spor
frukter äro ätliga,
t. ex. M.
salva-trix’. I Sverige
finnes
Pilula-ria globulifera,
klot- el.
furgräs, med

trådsmala blad och klotrunda, håriga spor frukter
i bladvecken.

Marsilius från Padova, italiensk
författare (d. omkr. 1342). M. studerade bl. a. medicin
i Padova och Paris samt var i Paris
universi-tetsrektor. I Paris umgicks M. med filosoferna
William Occam och Jean de Jandun. Under
medverkan av den senare fullbordade M. 1324 sir
märkliga skrift ”Defensor pacis”. Med denna
be-gåvo de sig till Ludvig Bayraren, som i
”Defensor pacis” fick ett utmärkt stridsmedel mot
Johannes XXII. M. förfäktade i skriften en
konstitutionell monarki på folksuveränitetens grund.
Det romerska folket representeras av kejsaren,
den andliga makten står under den världsliga.
Kyrkan är de troendes samfund, påvedömet ej en
gudomlig instiftelse utan historiskt framvuxet,
och över påven står kyrkomötet. Då Ludvig 1328
var i Italien, blev M., som nu var hans livläkare,
kejserlig vikarie i Rom, men han följde Ludvig
tillbaka till Tyskland. — Monogr. av E.
Emer-ton (1920).

Marsipän (it. marzapa’ne), fin mandelmassa.

Marsk (mlat. marsca’lcus), förk. av
marskalk, i äldre germanska samhällen den man
i en herres gård, vilken hade uppsikt över stallet;
under medeltiden hade m. militärt överbefäl.

I Sverige nämnes en konungens marscalcus
första gången 1268. Ämbetets funktion var okänd.
Att marsken Tyrgils Knutsson en tid blev landets
ledare berodde på hans personliga betydenhet. I
varje fall blir ämbetet, i likhet med drotsens, en
aristokratisk hedersvärdighet, vars innehavare
knappast annat än vid särskilda tillfällen inställer
sig hos konungen och blott efter särskilda uppdrag
biträder i riksstyrelsen. Drottning Margareta
hade ej tillsatt vare sig drots el. m., och det var
först genom de svenska herrarnas fordran, som
Erik av Pommern 1435 tvangs att göra det. Karl
Knutsson (Bonde) blev då rikets m. I hans
person blev m. åter för några år rikets främste
man. Under den senare delen av unionstiden
utövade m. militärt befäl. Ämbetet hade under den
senare medeltiden betydelse genom att det jämte
drotsämbetet samlade rådet till
regeringsverksamhet. Det hävdades som konstitutionell maktfaktor
mot konungamakten av aristokratien. Under
Gustav Vasa, Johan III och Karl IX utsågs en
m. som militär ämbetsman utan fixerade
befogenheter. Med 1634 års R. F. blev riksmarsken
en av de 5 höga riksämbetsmännen och president
i Krigskollegium. Han avkopplades därmed från
krigsbefäl. Ämbetet, som i följd innehades av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free