- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
551-552

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria (drottning av Skottland) - Maria Stuart (skotsk-fransk drottning) - Maria Luisa (drottning av Spanien) - Maria Kristina (drottning av Spanien, 1806—78)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

551

Maria

552

M. 1554 ledare för förmyndarregeringen för sin
dotter Maria S tuart. Hennes politik var helt
franskorienterad, varvid hon hade att strida dels
med protestantismen i Skottland, dels med den
skotska adeln. Med hjälp av franska trupper och
rådgivare uppehöll hon energiskt sin ställning till
sin död.

2) Maria Stuart, skotsk-fransk drottning
(1542—87), dotter till Jakob V av Skottland och
Maria av Guise. M:s fader dog kort efter hennes
födelse; sin barndom
och ungdom tillbragte
hon från 1548 i
Frankrike, med vars
tronföljare Frans hon
5-årig trolovats. Hon
uppfostrades av sina
släktingar på
mödernet, 1558 förmäldes
hon med Frans och
antog vid Marias av
England död titeln
drottning av England
för att framhålla
Eli-sabets illegitimitet.
Redan 1560 dog M:s

unge make, som 1559 blivit konung av Frankrike;
s. å. avled också M:s moder, som de sista åren fört
en franskorienterad skotsk politik som dotterns
förmyndare. 1561 återvände M. till sina fäders
land, där under tiden en kalvinskt färgad
protestantism med John Knox som ledare utbretts med
hjälp av Elisabet. Till en början tryggade M.
sin ställning genom eftergifter åt adel och
protestanter och tillbakavisade inflytandet från
England. I religiöst avseende nöjde hon sig med
tillstånd att hålla privat katolsk gudstjänst. Samma
försiktighet präglade hennes uppträdande
gentemot England: hon undvek att demonstrera sina
krav på tronen och uppehöll vänskapliga
förbindelser med Elisabet, som framförde ett förslag
till giftermål mellan sin egen gunstling Leicester
och M. Emellertid gifte sig M. 1565 med sin
kusin Henry Darnley, varigenom hennes arvskrav
på Englands tron stärktes. Då Darnley var katolik,
ansågs detta giftermål även vara ett uttryck
för M:s önskan att rekatolicera Skottland och
fick till följd en resning av den protestantiska
adeln, ledd av M:s halvbroder Murray. Resningen
nedslogs, och dess ledare drevos i landsflykt men
lyckades förbinda sig med Darnley. En
sammansvärjning bildades, närmast riktad mot M:s
italienske sekreterare Riccio, vilken i M:s slott i
Holyrood dräptes av skotska herrar (1566). De
landsflyktiga återvände samtidigt; med Darnleys
hjälp skulle de nu taga makten, men på ett dygn
hade M. återvunnit sitt inflytande över Darnley
och flydde med honom. Stödd av Bothwell,
samlade nu M. trupper, vann Murrays bistånd och
hade redan efter en vecka återvunnit sin
ställning. Högadeln var efter dessa händelser ytterst
fientligt stämd mot Darnley; M:s äktenskap med
honom synes ha varit mycket olyckligt, och en
sons födelse förbättrade icke förhållandet.
Bothwell m. fl., stödda av Murray, ingingo nu en
sam

mansvärjning mot Darnley. Då denne i början
av 1567 låg sjuk i koppor i Kirk of Field i
Edinburgh, sprängdes hans hus i luften; han
själv fanns död i närheten. Bothwell anklagades
för mordet men frikändes; kort därefter
bortförde han M., och sedan han skilts från sin
hustru, gifte sig M. med honom tre veckor efter
enleveringen. — Det är av den historiska
forskningen i hög grad omstritt, huruvida M. varit
medveten om mordplanen mot Darnley och
huruvida enleveringen endast varit en skenmanöver.
Frågan härom sammanhänger med frågan om
äktheten av några franska brev (de s. k.
kasettbre-ven) från M. till Bothwell, vilka jämte ett par
dikter föllo i händerna på M:s motståndare och
framlades som bevis för hennes skuld. Problemet
är ouppklarat; dess lösning försvåras ytterligare
därigenom, att brevens original icke äro bevarade.
— I varje fall utbröt efter detta M:s oförsiktiga
giftermål en upprorsrörelse i Skottland, som
tvang M. att ge sig fången och sedan abdikera
till förmån för sin son Jakob VI, medan
Bothwell 1567 flydde. Från sitt fängelse i Lochleven
lyckades M. fly och få hjälp hos adeln 1568;
hennes trupper besegrades emellertid av
regen-ten Murray. Själv flydde M. till England.
Elisabet beslöt efter åtskillig tvekan att kvarhålla
henne, medan överläggningar fördes med skotska
representanter om hennes ev. skuld i den föreg.
tidens händelser; härvid framdrogos även
kassettbreven. Efter dessa förhandlingars slut hölls
M. fortfarande i fängelse på olika slott i
England, och åtskilliga konspirationer gjordes för
hennes befrielse. I dessa voro inblandade engelska
adelsmän, t. ex. Norfolk, samt M:s släkt i
Frankrike, Filip II och påven. Då vissa av dem även
innefattade mordplaner mot Elisabet (t. ex.
Ba-bingtonkonspirationen 1586), förmådde den
engelska drottningens rådgivare henne att öppna rät
tegång mot M. Den fördes i Fotheringhay
Cast-le, där M. skickligt och modigt försvarade sig.
Domen blev döden och exekverades 8/2 1587;
M. gick med bibehållet lugn till avrättningen. —
M. är en av sin tids mest egenartade gestalter,
rikt utrustad med intelligens, bildning, skönhet,
charm, mod och diplomatisk skicklighet; även
hennes fiender, exempelvis John Knox, blevo
djupt imponerade av henne. Diskussionen om
hennes moraliska egenskaper har förts med stor
häftighet. — Litt.: M. Philippson, ”Histoire du
règne de Marie Stuart” (3 bd, 1891—92); A.
Lang, ”The mystery of Mary Stuart” (1901);
R. S. Rait och A. I. Cameron, ”King James’s
secret” (1927). Populära framställningar finnas
i mängd; på svenska bl. a. av Mathilda Mailing
(1907) och S. Zweig (1935).

Spanien. 1) Maria Luisa, drottning (1751
—1819), dotter till hertig Filip av Parma. M.,
som 1765 blev g. m. Don Carlos, sedermera Karl
IV av Spanien, var denne i alla avseenden
överlägsen. Hon blev regeringens drivande kraft men
kom senare att helt behärskas av sin ryktbaraste
älskare, Godoy.

2) Maria Kristina (sp. C ris tina),
drottning (1806—78), dotter till konung Frans I av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free