Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maratter el. mahratter - Maratti el. Maratta, Carlo - Marattiaceae, marattiacéer - Marattiska språket - Maravikens biologiska försöksområde - Marbach, am Neckar - Marbod - Marbot, Antoine Marcellin - Marburg, and der Lahn - Marburg - Marburgskolan - Marbut - Marby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Maratti—Marby
526
rang inom det hinduiska
kastväsendet.
M. samlades till en politisk
enhet i mitten av 1600-tal et,
då nationalhjälten Siväji
grundläde ett rike. Hans
efterträdare Sambhäji blev
1689 tillfångatagen och
avrättad av Aurangzeb, och
hans son Shähü
uppfostrades vid Mogulhovet. Denne
återkom dock till sitt land,
där han överlät regeringen åt
sin peshwa el. förste
minister, Bäläji Visvanäth (d.
1720), efter vilken ämbetet
blev ärftligt inom dennes
familj. Under närmaste
efterträdaren nådde m. en
maktutveckling, som syntes rent av
hota mogulväldets bestånd, då
de 1761 fullständigt
besegrades av Ahmed Schah Durrani
i slaget vid Panipat.
M.-väldet sönderföll sedan i
delstaterna Gwalior, Indore,
Nag-pur och Gujarat (Baroda), medan
Peshwa-dynasti-en behöll det egentliga m.-landet med residens
först i Poona, sedan i Satara. De tre m.-krigen
1775—82, 1802—04 och 1817—18 utmynnade slutl.
i m:s inkorporering i det anglo-indiska väldet;
Peshwa-dynastien störtades, och den siste peshwan
dog 1853 som engelsk pensionär; Nagpur
annekterades 1853, medan Gwalior, Indore och
Baroda fortfarande äga bestånd som inhemska
stater.
Mara’tti el. M a r a’t t a, Carlo, italiensk
målare (1625—1713), lärjunge till Andrea Sacchi
1 Rom. Han målade på 1650-talet fresker och
altartavlor i flera av Roms kyrkor under
påverkan av Correggios konst. En 1657 fullbordad
komposition, ”Herdarnas tillbedjan”, hör till det
bästa inom det romerska barockmåleriet. På
1650-talet blev M :s uttryckssätt mera personligt
omedelbart, och nu började han även måla porträtt;
utmärkt är helfigursbilden av kardinal Antonio
Barberini (i Galleri Corsini, Rom). Under följ,
årtionden skapade M. ett flertal betydande
altar-målningar, och på 1680-talet nådde hans konst
sin höjdpunkt (den praktfulla ”Santa
conversa-zione” i Santa Maria in Vallicella, Rom).
Marattiäceae, marattiacéer,
ormbunks-fam., bildande serien Marattiales inom klassen
Fi-licales. De få släktena äro alla tropiska.
Marat-tiacéerna likna till utseendet vanliga ormbunkar
men avvika genom utvecklingen och byggnaden
av sporangierna. Dessa uppstå ur en hel grupp
av celler, äro ovanligt stora och innehålla mycket
talrika sporer. Sporangieväggen består av flera
cellskikt och saknar den elastiskt uppspringande
ring, som hos de flesta andra ormbunkar tjänar
att slunga ut sporerna. — Marattiacéerna höra
till de mest primitiva bland nu levande ormbunkar
och utgjorde fordom en dominerande grupp, som
var utbredd över hela jorden, även i polartrakter-
Utsikt över Marburg.
na. Höjdpunkten av deras utveckling har ansetts
falla under stenkolsperioden.
Mara’ttiska språket, se Maräthi.
Maravikens biologiska försöksområde,
grundat av förf. Bengt Berg på egendomen
Eriks-berg (se d. o.) i Blekinge.
Ma’rbach [-bak], M. am Ne ekar, stad i
Württemberg, vid Neckar 20 km n. n. ö. om
Stuttgart; c:a 6,000 inv. M. är Schillers
födelsestad och har bl. a. ett Schiller-museum.
Marbod, se Markomanner.
Marbot [marbå’], Jean Baptiste An t o in e
M a r c e 1 1 i n, fransk militär (1782—1854). Han
blev överste 1812, adjutant hos hertigen av
Or-léans 1830 och hos greven av Paris 1842 samt
pär 1845 och tog avsked 1848. M :s livfulla
”Mémoires” (3 dir, 1891; ”General M :s minnen
från Napoleonstiden”, 1896) beröra bl. a. även
Karl XIV Johans tidigare levnadsöden.
Ma’rburg [-bork], M. an der Lahn, stad i
Hessen i Tyskland vid Lahn, 75 km s. v. om
Kassel; c:a 43,000 inv. Gamla staden vid foten
av Schlossberg har många äldre byggnader,
främst Elisabethkyrkan, uppf. 1235—83 i gotik,
med gravkapell över den heliga Elisabet. Slottet,
påbörjat på 1200-talet, var under 1400- och
1500-talen residens för lantgrevarna av Hessen. M.
har ett berömt univ., gr. 1527. I M. hölls 1529
det bekanta religionssamtalet mellan Luther och
Zwingli.
Ma’rburg [-bork], tyska namnet på staden
Maribor ‘ Jugoslavien.
Marburgskolan, en av professorn i Marburg
H. Cohen grundlagd samt av P. Natorp och E.
Cassirer vidareförd nykantiansk skola.
Marbüt, se Marabut.
Marby, sn i Jämtlands västra domsaga, på
sydsidan av Storsjön; 91,0 km2, 720 inv. (1952).
Skogs- och myrmarker (silurområdet); 629 har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
