Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manship, Paul - Manshögarna - Mansion House - Manskap - Manskör - Manslemmen - Manson, Sir Patrick - Manstein, Fritz von - Manstukt - Mansur - el-Mansura - Mantal - Mantalskommissarie - Mantalskontor - Mantalslängd - Mantalspengar - Mantalsränta - Mantalsskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Manshögarna—M antalsskrivnin g
508
(Metropolitan Museum, New York), ”Herkules
som barn” (American Academy, Rom), ”Indiansk
jägare” och ”Diana”.
Manshögarna, se Skäckerfjällen.
Mansion House [mä’n/an hau’s],
lordmay-orns residens i London City.
Manskap, den del av försvarsmaktens personal,
vilken utgöres av de meniga (obefordrade) samt
underbefäl, näml, vicekorprals-
(vice-konstapels-), korprals- (konstapels-), f
u-r i r s- och överfurirsgraderna,
antingen vederbörande vunnit fast anställning som
volontär el. tjänstgör som värnpliktig. Vid f 1 o
t-t a n och marinintendenturkåren
motsvaras överfurir av högbåtsman, vicekorpral
finnes ej. Med avseende på tjänstbarheten indelas
de menige vid flottan i i:a, 2:a och 3:e klass
sj ömän.
Manskör, sång för mansröster. Som speciell
konstsång uppstod manskör sången omkr. 1800 i
Schweiz genom H. G. Nägeli i Zürich och ett
årtionde senare i Nordtyskland genom Zelter i
Berlin. De första sångerna för m. voro
foster-landshymner och krigssånger. Manskörsången
fick stor betydelse för det musikaliska
föreningslivet, och efter 1820 grundades stora
sammanslutningar, omfattande hela länder. I Skandinavien
begynte man tidigt odla manskörsången (omkr.
1812), men stora sammanslutningar med
sångarfester ha först sent begynt. I Sverige ha
studentsångföreningarna varit de ledande inom
manskörsången. Av kompositörer för m. i Sverige
märkas: O. Lindblad, G. Wennerberg, J. A.
Josephson, A. Söderman och H. Alfvén.
Manslemmen, se Könsorgan, sp. 204.
Manson [mänsn], Sir Patrick, brittisk
läkare (1844—1922), en av den tropiska medicinens
grundare. M. upptäckte, att elephantiasis
framkallas av en rundmask av släktet Filaria, vars
larver överfördes med moskiter. Han förutsade,
att malaria sprides med en särskild myggart.
Ma’nstein [-/tain], Fritz Erich von, tysk
militär (f. 1887), hette urspr. v. Lewinski, officer
vid inf. 1905, överste 1934, generallöjtnant 1938
och generalfältmarskalk 1942. M. var 1936—38
stf. generalstabschef under L. Beck (förflyttades
i samband med Fritsch-krisen) samt under
Polenfälttåget 1939 och på västfronten till jan. 1940
stabschef åt G. v. Rundstedt. Han var senare
chef för en armékår på västfronten 1940 och en
pansararmékår på ostfronten 1941 (n.
armégruppen) sam chef för n:e armén sept. 1941—nov.
1942. Med denna öppnade han Perekopnäset i
okt. 1941, tillintetgjorde ryssarna på Kertjhalvön
i maj 1942 samt intog Sevastopol i juli s. å. När
det ryska anfallet vid Stalingrad syntes leda
till framgång, blev M. chef för en armégrupp.
M. misslyckades i att undsätta Stalingrad men
förde på ett skickligt sätt armégruppens
reträttstrider i s. Ryssland till slutet av mars 1944, då
han avsattes på gr. av visad självständighet. M.
dömdes i en mycket uppmärksammad process i
dec. 1949 för krigsförbrytelser till 18 års
fängelse, senare sänkt till 12 år, samt frigavs 1953.
Han anses ha varit en av de skickligaste tyska
generalerna under 2:a världskriget. M:s engelske
advokat, R. T. Paget, utg. ”Manstein, his
cam-paigns and his trial”.
Manstukt, se Disciplin.
Mansür (arab, man^ür, segerrik), namn,
antaget av en mängd muhammedanska furstar, av
vilka de ryktbaraste äro kalifen Abu-Dja’far
och riksföreståndaren i kalifatet Cordoba,
Muhammed bin Abi Ämir.
el-Mansura [-sö’ra], stad i Egypten i
Nildel-tat, till h. om Damiettaarmen; 103,000 inv.
Textilindustri och riskvarnar samt omfattande
bom-ullshandel.
Mantal betydde förr ett visst antal besuttna
jordbrukare, stundom ”huvudtal” i allm. och
småningom en jordegendoms förmåga att lämna
bärgning åt en familj (besuttenhet) och därigenom
att med bibehållande av brukarens bärgning i
lika förhållande till andra jordegendomar deltaga
i skatter. Omkr. 1632 fick m. sin nuv. betydelse,
d. v. s. det tal, som uttrycker ett hemmans storlek
i kameralt avseende (t. ex. 1 m., Vs m.). —
Gårda t a 1 och hemmantal äro synonymer till
m. — Litt.: G. Thulin, ”Om m.”, 1—2 (1890—
1935).
Mantalskommissarie, i Stockholm och
Göteborg chefen för mantalskontoret.
Mantalskontor, ämbetsverk i Stockholm och
Göteborg, som ombesörja den civila
folkbokföringen, i Göteborg även mantalsskrivningen.
Mantalslängd, vid mantalsskrivning upprättad
förteckning på alla inom ett mantalsskrivnings
-distrikt bosatta personers namn, födelseår, fasta
egendom, civilstånd, yrke, tjänst m. m. På
grundval av m. upplägges röstlängd för val till både
riksdagens A. K. och kommunala val ävensom
skattelängder och pensionslängder.
Mantalspengar, en på 1600-talet införd
personlig skatt, som 1863 bestämdes till 40 öre för
man och 20 öre för kvinna med vissa mindre
betydande undantag. M. upphörde att utgå med
utgången av 1938.
Mantalsränta, se Grundskatter.
Mantalsskrivning, årlig förrättning för
upprättande av mantalslängd. M. förrättas å landet
och i stad, där magistrat ej finnes, av
härads-skrivaren samt i annan stad vanl. av den
tjänsteman, som omhänderhar debiteringen av
kronout-skylderna (kronouppbördskamrer etc.). För
Stockholm och Göteborg gälla i denna del avvikande
bestämmelser. Af. äger rum för varje
kommun-för sig mellan 15/io och 20/i2 å tid, som
länsstyrelsen bestämmer och kungör. Vid förrättningen
skola, förutom förrättningsmannen, närvara
pastor el. hans ställföreträdare, polisman och
rote-man. M. förberedes av pastor å särskild
förrättning, s. k. fö r-s k r i v n i n g
(Folkbokförings-förordningen 28/e 1946 § 45), vid vilken ägare el.
brukare av fastighet skola till ev. rättelse av
församlingsboken tillhandahålla stadgade
uppgifter om de å varje fastighet boende. —
Huvudregeln för m. är, att envar skall mantalsskrivas
(antecknas i mantal slängden å den fastighet), där
han är bosatt. En person anses vara bosatt, där
han regelmässigt vistas under nattvila el. där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
