Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannheimer, Herman - Mannheimskolan - Mannin, Ethel - Manning, Henry Edward - Mannit, mannaskocker - Mannos - Mannus - Mano - Manodepresiv sinnessjukdom - Manoel I (portugisisk konung) - Manoel II (portugisisk konung) - Manometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Mannheimskolan—Manometer
502
fik-ab. Grängesberg—Oxelösunds inköp av de
norrländska malmfälten, Götaverkens och Svenska
kullagerfabrikens utveckling till världsindustrier.
Ma’nnheimskolan [-halm-], den av Johann
Stamitz grundade nya riktningen i musiken med
temabearbetning i st. f. den gamla med polyfon
stämflätning. Med M. förlorade generalbasen
sin betydelse. Stamitz införde i stället ny
orkesterbehandling, där ej längre klaveret hade
någon plats. De ledande kompositörerna efter
Stamitz voro F. X. Richter, I. Holzbauer, A.
Filtz, J. Schobert och Chr. Cannabich. Sin
främsta utveckling fick riktningen genom Haydn,
Mo-zart och Beethoven. — Verk av M. ha utgivits
av H. Riemann i ”Denkmäler der Tonkunst in
Bayern”, bd 3: 1; 7: 2; 8: 2, 15—16. — Litt.:
Fr. Waldkirch, ”Die konzertanten Sinfonien der
Mannheimer” (1931).
Mannin [mä’nin], Ethel Edith, engelsk
författarinna (f. 1900). Hon var länge närmast
marxist men betecknar sig numera som anarkist
och har ivrigt verkat som pacifist. M. är starkt
kritiskt inställd till allt engelskt och uppehåller
sig helst i Irland. Hon debuterade 1922 med
romanen ”Martha” och har sedan utg. ett stort antal
romaner, reseskildringar och skrifter om
politiska, pedagogiska, psykologiska och religiösa
frågor. Självbiografiskt innehåll har ”Confessions
and impressions” (1930; sv. övers., 1933).
Manning [mä’niq], Henry Edward,
engelsk kardinal (1808—92). Han blev 1840
ärkedjäkne i stiftet Chichester i engelska
episko-palkyrkan. Samtidigt med Oxfordrörelsen men
ganska oberoende av denna fördes M. till en
utpräglat högkyrklig åskådning. Genom
personliga intryck på en resa i Italien närmades han till
den katolska kyrkan. Den direkta stöten fick han
genom den Gorhamska dopstriden, då en
världslig domstol bekräftat en lågkyrklig präst i hans
ämbete, ehuru hans biskop ansett honom irrlärig
i fråga om dopet. 1851 övergick M. till den
romerska kyrkan, blev 1860 påvlig husprelat, 1865
ärkebiskop av Westminster, därmed den rom.-kat.
kyrkans överhuvud i England, och 1875 kardinal.
På Vatikankonsiliet 1869—70 bidrog han
verksamt till ofelbarhetsdogmens seger. I hemlandet
verkade han för den engelska katolska kyrkans
fullständiga romanisering, och genom sin på en
gång asketiska och förfinade personlighets makt,
sin organisationsförmåga och särskilt sina sociala
insatser gav han den romerska kyrkan i England
ny styrka. Han reorganiserade dess skolväsen, gick
i spetsen för helnykterhetsrörelsen och
framträdde som medlare vid dockstrejken i London 1889.
— Litt.: L. Strachey, ”Eminent Victorians” (1918;
sv. övers. ”Tre gestalter”, 1932); M. Anglican
and Catholic”, utg. av J. Fitzsimons (1951).
Mannit, mannasocker, CeHuOa, en
sex-värdig alkohol, som förekommer särskilt i
man-naaskens intorkade saft men även hos andra
växter. Sött smakande, färglösa kristaller, som
lösa sig i vatten. Kan syntetiskt framställas
genom reduktion av druvsocker el. fruktsocker; ger
vid försiktig oxidation mannos och vid kraftig
oxidation sockersyra.
Mannos [-ä’s], ett i vissa växter
förekommande, med druvsockret mycket närbesläktat
kolhydrat.
Ma’nnus (”människa”), enl. Tacitus
germanernas namn på folkstammens urfader, son till
den av jorden födde guden Tuisto.
Ma’no, it., hand. — (Mus.) M. de’stra, högra
handen; m. sini’stra, vänstra handen.
Mänodepressiv sinnessjukdom, se
Maniskdepressiv sjukdom.
Manoel [-noä’l] el. Emanuel, portugisiska
konungar.
1) Manoel I (1469—1521), brorsons son till
Henrik Sjöfararen. M. blev konung 1495 och
fullföljde de påbörjade tillrustningarna för en
expedition till Indien. Vasco da Gamas upptäckt
av sjövägen dit 1498, d’Almeidas och
d’Albuquer-ques erövringar där samt Cabrals upptäckt av
Brasilien 1500 gjorde Portugal under M. till
stormakt.
2) Manoel II (1889—1932), 2:e son till
Karl I, som han efterträdde, sedan denne och
M:s äldre bror omkommit vid ett bombattentat
V2 1908. Då 1910 republikanska oroligheter
ut-bröto i Lissabon, sökte M. bege sig till de
rojalistiskt sinnade provinserna i n. men föll i
insurgenternas händer, tvangs att abdikera och fördes
ur landet. Han vistades sedan i England,
sysselsatt med bibliografiska arbeten, och äktade där
1913 Augusta Victoria av
Hohenzollem-Sigma-ringen (f. 1890), efter M:s död omgift med greve
Robert Douglas.
Manometer, apparat för mätning av tryck,
särsk. gastryck. Konstruktionen av
m. baserar sig på olika principer.
Ofta jämföres gasens tryck med
vikten av en vätskepelare, t. ex. i den
öppna vätskemano m e t ern
(fig. 1). Genom att välja vätskor
med större el. mindre spec. v.
(kvicksilver, glycerin, vatten, xylol m. fl.)
uppnår man, att dylika m. bli
användbara för olika tryckområden.
Sådana vätske-m., som användas för
mätning av små tryck el. små
tryckdifferenser, kallas
mikromanometrar el. i senare fallet även
dif ferentialmanometrar
(el. -t e n s i m e t r a r), för viss
användning även ”dragmätare”. — För
mätning av höga tryck har man
konstruerat m., där trycket jämföres
med tyngden av en fast kropp. En
dyl. är kolvmanometern (fig.
2). Vid metallmanometrar
mätes trycket genom den elastiska
deformationen hos ett
metallmembran el. ett metallrör med ovalt
tvärsnitt (B o u r d o n s m., fig. 3). —
Användningen av Boyle-Mariottes
lag ligger till grund för en del
viktiga metoder att mäta tryck. I den
slutna vätskemanometern,
som är konstruerad som den öppna
men med ena skänkeln sluten och
Fig. 1. öp
pen
vätske-manometer.
Fig. 2.
Kolvmanometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
