Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandelgren, Nils - Mandelkaffe - Mandelmassa - Mandelmjölk - Mandelolja - Mandelsten - Mandelträd - Mander, 1. Karel van - Mander, 2. Karel van, d. y. - Mander, 3. Karel van, den yngste - Manderström, släkt - Manderström, 1. Christoffer - Manderström, 2. Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Mandelkaffe—Manderström
474
Konstakad. i Stockholm och fem år senare till
konstakad. i Köpenhamn, där hans intresse för
konst- och kulturhistoria väcktes av N. L. Höyen.
1842—43 vistades han i Italien och Paris och
återvände därefter till Stockholm. Här var M.
med om inrättandet av en slöjdskola för
hant-verkslärlingar. Delvis genom M :s åtgärder
stiftades 1844 Svenska slöjdföreningen. M. tog vid
denna tid initiativ till Konstnärsgillet och
Artisternas och litteratörernas pensionsförening.
Med 1846, då M. erhöll ett reseanslag för
konsthistoriska studier i
Sverige, började ett
nytt skede i hans
verksamhet. Han
avtecknade medeltida
konstminnen i svenska
kyrkor, särskilt
lämningar av målningar.
Efter en tvist med
Vitt-akad. om äganderätten
till dessa ritningar
indrogs reseanslaget
1851. M. lyckades dock
få privat understöd på
annat håll, bl. a. i
Paris, där hans stora
planschverk över svenska kyrkomålningar,
”Monuments scandinaves”, 1862 utgavs. Efter ett par
häften ”Samlingar till svenska konst- och
odlings-historien” (1866—68) planlade M. sitt stora verk
”Atlas till Sveriges odlingshistoria” (i 12 avd.),
varav 2 h. (”Bostäder och husgeråd”) utkommo
1877 °ch 2 h. (”Helgedomar”) 1883—84, med
svensk och fransk text. M. donerade sina
samlingar till Lunds univ., där 5 tilläggs-h. till M:s
”Atlas” (genom E. Wrangel) utgivits. — Litt.:
G. O. Hyltén-Cavallus, ”Ur mitt framfarna liv”
(1929).
Mandelkaffe, bot., se Cyperus.
Mandelmassa, konditorivara, som nyttjas vid
beredning av konfekt, garnering av tårtor m. m.
Massan tillverkas av skållad, mald sötmandel och
socker jämte något vatten el. äggvita. Till finare
m., ofta kallad m a r s i p a n, brukas lika delar
mandel och socker.
Mandelmjölk beredes av söt- och något
bittermandel, socker och vatten.
Mandelolja, O’leum amy’gdalae, fet olja, som
vinnes vid framställning av bittermandel vatten
(se d. o.). Oljan kan framställas ur både söta
och (mest) bittra mandlar genom pressning. Den
är klar, svagt gulaktig, tunnflytande, med
angenäm arom och mild smak.
Mandelsten, någon gång kallad a m y g d
a-1 o i d, en tydliga mandlar innehållande, i regel
effusiv eruptivbergart. Basalter och effusiva
diabaser ha ej sällan mandelstensartad utbildning
(basaltmandelsten,
diabasmandel-s t e n).
Mandelträd, bot., se Mandel och Prunus.
Mander. 1) Karel van M., nederländsk
konstnär (1548—1606). Han fick sin utbildning
i Gent. 1573—77 vistades han i Italien. Han slöt
sig i bibliska o. a. kompositioner till den romani-
serande manieristiska riktningen men bibehöll i
sina genrebilder alltjämt sin nederländska
karaktär; detta framträdde särsk., sedan han 1583
flyttat till Haarlem, där han grundade en målarakad.
och bl. a. blev Frans Hals’ lärare. M. var också
poetiskt begåvad, utgav diktsamlingar och övers,
(från Vergilius). Sin största betydelse fick han
som förf, till ”Het schilderboeck” (1604; ny
uppl. 1617—18; ty. uppl. av H. Floerke, 1906),
det första konsthistoriska arbetet av betydelse
i n. Europa. — Litt.: Monogr. av R. Jacobsen
(1906); E. Valentiner, ”K. v. M. als Maler”
(1930).
2) Karel van M. d. y., den föreg :s son
(1579—1623), ägnade sig åt tapetväveriet och
hade verkstad i Delft; han fick av Kristian IV
1614 beställning på en serie tapeter till
Frederiks-borg, där 24 stycken, med utsikter bl. a. från
Sverige, voro uppsatta 1621; de förstördes vid
branden 1859, men kopior därav äro nu uppsatta.
3) Karel van M. den yngste, den föreg :s
son (omkr. 1610—70), flyttade till Danmark, där
han blev hovmålare och utförde en mängd
beställningar samt även hopbragte en saml.
konstverk. M. blev Danmarks mest framstående
konstnär på sin tid. Som målare representerar han en
maniererad barockstil med starka
belysningseffek-ter. Bäst är han företrädd i Kunstmuseet,
Köpenhamn: ”Prins Svens lik påträffas” (motiv
ur Tasso), ”Den ångerfulle Petrus hör tuppen
gala”, ”Synen” och ”Hörseln” samt flera
porträtt, bl. a. av en bonde och en bondkvinna.
Andra bilder av M. finnas på Frederiksborg.
Manderström, släkt, urspr. från
Kopparbergslagen, härstammar från överlicentinspektoren i
Wismar Erik Forsmander, som 1703
adlades med namnet M. (d. 1713). Hans son blev
frih. 1771 och var far till M.i). M.2) blev 1860
greve (ej introducerad); hans gren utdog på
manssidan 1891 och hela ätten 1927.
1) Christoffer M., frih., författare (1727
—88). Han fick 1749 plats som handsekreterare
hos prins Karl Fredrik och var 1766—81
hovmarskalk hos drottning Sofia Magdalena. Han
översatte utländsk vitterhet och utgav bl. a.
”Försök til et svenskt rimlexicon” (1779) och dikter
(”Mina poetiska arbeten” 1788 m. m.).
2) Christoffer Rutger Ludvig M., den
förege sonson, greve, statsman (1806—73). Han
avlade kansliexamen i Uppsala 1824, inskrevs s. å.
i Handels- och finansexpeditionen, blev 1830
andre sekr. och 1837 förste sekr. i Kabinettet för
utrikes brevväxlingen, var legationssekr. i
Petersburg och London samt blev 1840 kabinettssekr.
Han var Oskar I:s högt betrodde medhjälpare
och förde i allm. pennan vid den diplomatiska
skriftväxlingen. M. spelade en viktig roll vid
medlingen mellan Preussen och Danmark 1848.
Under Krimkriget blev hans sakkunskap av stor
betydelse. M. blev 1855 t. f. envoyé i Wien och
1856 envoyé i Paris. 1858 blev M.
utrikesstats-minister i sedermera De Geerska ministären. Då
Slesvig-Holsteinska frågan tillspetsades, sökte M.
oförtrutet genom eleganta och ordrika noter
vinna de europeiska makternas gehör för en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
