Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnetiska material - Magnetiska observatorier - Magnetiska paralleller - Magnetiska stormar, Magnetiska störningar - Magnetisk azimut - Magnetisk deklination - Magnetisk ekvator - Magnetisk krets - Magnetisk meridian - Magnetisk pol - Magnetisk teodolit - Magnetiskt flöde, magnteisk flux - Magnetiskt fält - Magnetiskt spektrum - Magnetism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Magnetiska observatorier—Magnetism
356
hållande 78—79% nickel med utomordentligt
stora värden på permeabiliteten. Med en legering
av denna typ, supermalloy, innehållande 5 %
molybden, ha extremt höga permeabilitetsvärden
uppnåtts. Hysteresisförlusterna i
permalloy-mate-rial uppgå endast till en bråkdel av förlusterna
i mjukjärn. De användas därför särsk. i
hög-frekvenstransformatorer. Som material för
permanenta magneter användes tidigare stål,
innehållande c:a 1 °/o kol. I mitten av 1800-talet kom
volframstål med c:a 6% volfram i bruk, under
i :a världskriget ersatt av kromstål. Omkr. 1930
infördes aluminium-nickel-järn-legeringar. Senare
tillsattes till dessa kobolt, och en serie sådana
legeringar har tillverkats under namnet a 1 n i c o.
En legering mellan aluminium, nickel, titan och
j ärn, kallad n i p e r m a g, har likartade
egenskaper. Dessa legeringar utmärka sig genom
utomordentligt hög koercitivkraft och remanent
induk-tion. Flera av dem fingo under 2:a världskriget
användning, bl. a. vid magnetronrören. Vissa av
dessa material äro mycket hårda och spröda och
kunna efter tillverkningen endast bearbetas genom
slipning. — Litt.: F. Brailsford, ”Magnetic
materials” (1948).
Magnetiska observatorier, en serie över hela
jordklotet spridda samarbetande vetenskapliga
anstalter, som studera jordmagnetismen och
framför allt företaga absoluta mätningar av de
jordmagnetiska elementerna.
Magnetiska paralleller, linjer, som förbinda
orter med samma magnetiska potential.
Magnetiska stormar, Magnetiska störningar,
se Jordmagnetism, sp. 571.
Magnetisk azimüt för en himlakropp är
vinkeln i horisontalplanet mellan magnetiska
nordriktningen och vertikalplanet genom himlakroppen.
Magnetisk deklination, se Deklination 3).
Magnetisk ekvätor, se Jordmagnetism, sp. 569.
Magnetisk krets, ring av ferromagnetiska
ämnen, stundom avbruten av en el. flera luftspalter.
En dyl. krets har egenskaper, som äro analoga
med egenskaperna hos en elektrisk strömkrets.
Magnetisk meridian, se Jordmagenetism, sp.
569-
Magnetisk pol, se Magnetism och
Jordmagnetism, sp. 568.
Magnetisk teodolit, se Jordmagnetism, sp. 571.
Magnetiskt flöde, magnetisk flux,
genom en yta är det antal induktionslinjer, som gå
genom ytan. Enheten för m. är i CGS-systemet
1 maxwell, i praktiska måttsystemet el.
MKS-systemet 1 voltsekund (Vs), för vilken enhet
internationellt begagnas namnet pramaxwell el. på
senare tid även weber. 1 pramaxwell el. weber
= 108 maxwell. Magnetisk flödestäthet
el. i n d u k t i o n är antalet induktionslinj er, som
passera genom ytenheten av en yta, lagd
vinkelrätt mot induktionslinjerna. Storheten mätes i
CGS-systemet i maxwell/cm2 el. gauss, i
MKS-systemet i weber/m2 = 104 maxwell/cm2 = 104
gauss.
Magnetiskt fält, fys., ett område, inom vilket
magnetiska verkningar uppträda. Ett m.
karakteriseras i varje punkt av en viss potential.
Ett m., där fältstyrkan överallt är lika till
storlek och riktning, säges vara homogent.
Magnetiskt spektrum. All strålning, bestående
av elektriskt laddade korpuskler, t. ex.
katodstrå-lar, kanalstrålar o. s. v., erfar i ett magnetfält
avböjning, varigenom partiklar med olika massa,
laddning och hastighet kunna särskiljas. Härvid
erhålles ett m., som kan upptagas fotografiskt.
En apparat för detta ändamål kallas
masspek-trograf.
Magneti’sm. 1) Fys., egenskap hos vissa
kroppar, s. k. magneter, och hos elektriska strömmar
att giva upphov till ett kraftfält, vars mest
påtagliga egenskap består däri, att kroppar, särsk. av
järn, kobolt el. nickel, som befinna sig i det
magnetiska kraftfältet, påverkas av från detta
härrörande krafter. Den egentlige grundaren av
läran om m. är W. Gilbert (omkr. 1600). Den
kvantitativa utforskningen av lagarna för m.
påbörjades av A. C. Coulomb. — Undersöker man
en vanlig stavmagnet, finner man, att den
magnetiska kraftverkan i allm. till största delen är
koncentrerad till vissa ställen vid dess ändar,
vilka för enkelhetens skull betecknas som
mag-netens poler. Den mittersta delen av magneten
benämnes indifferenszon. En fritt rörlig
magnet inställer sig på gr. av att jorden är en
magnet så, att den linje, som tänkes dragen
genom polerna, den magnetiska axeln,
sammanfaller med den magnetiska nord-sydriktningen.
Den pol, som inställer sig mot norr, benämnes
nordpol el. p o s i t i v pol; den, som inställer
sig mot söder, sydpol el. negativ pol.
Polerna i en magnet sägas vara bärare av en m a
g-netisk laddning el. ha en polstyrka,
som är numeriskt lika stor för två
sammanhörande poler. Produkten av den magnetiska
laddningen el. polstyrkan och avståndet mellan
polerna benämnes det magnetiska
momentet för magneten och är en viktig konstant. —
Nordpolen av en magnet bortstöter nordpolen av
en annan magnet men attraherar sydpolen.
Allmänt gäller, att
liknämnda poler
repellera
varandra, oliknämn-da attrahera
varandra. Det
kvantitativa sambandet har
uppställts av
Co-lomb 1785. En
magnetpol
säges ha styrkan
1, om den
påverkar en annan
lika stark, på 1 cm avstånd befintlig pol
med kraften 1 dyn. — Om man bryter
sönder en magnet, finner man, att varje del
för sig utgör en fullständig magnet. Det
lyckas aldrig att skilja positiv och negativ m.
från varandra; man erhåller alltid en nordpol
och en sydpol av samma styrka. Det finnes icke
någon anledning antaga, att icke samma
förhållande skulle äga rum, huru långt man än driver
Fig. i. Kraftlinjeförloppet vid
stavmagnet, åskådliggjort medelst
järn-filspån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
