Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läckö, Leckö - Läder - Läderhuden - Läderkanon - Läderkarp - Läderlappar - Lädermosaik - Läderpapp, brunpapp, konstläder - Läderplastik - Läffler (Leffler), Frits - Lägenhet - Läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Läder—Läger
242
sjön). De två tornen i n. äro till större delen
medeltida. Den stora centralbyggnadens 2 nedre
vån. uppfördes under denna tid, dess 3æ vån.
under Jacob De la Gardie. Dess största tid
inföll under sonen M. G. De la Gardie (från 1652),
vars förnämsta slott L. blev. Nu tillkommo
förborgen, centralbyggnadens 4:e vån., dess
gårds-arkader samt slottskyrkan med dess mäktiga torn.
Slottet, med sina över 200 rum, blev praktfullt
utsmyckat med målningar, bildhuggerier och
stuc-katurer samt dyrbara möbler och vävda tapeter.
En del av rummens dekoration är bevarad, t. ex.
i Riddarsalen, Gamla kungskammaren,
Furstinnans sängkammare och Trojanska salen; det mesta
förstördes under den efter reduktionen 1681 följ,
förfallsperioden. Riddarsalens bataljmålningar
överflyttades till Karlberg. 1830 flyttades de
värdefullaste porträtten till Gripsholm, och s. å.
bortslumpades på auktion en hel del inventarier. 1925
—35 restaurerades L. under ledning av Ä. Noreen,
och en del inventarier ha återskaffats; särsk.
märkes den utmärkta restaureringen av
slottskyrkan. — Litt.: A. Hahr, ”Konst och konstnärer
vid Magnus Gabriel De la Gardies hof” (1905),
”L. slott o. a. De la Gardieska
monumentalbyggnader i Västergötland” (1923); Ä. Noreen, ”L.
slott” (3:e uppl. 1949).
Läder, avhårad och garvad djurhud; beredes
genom garvning (se d. o.). Lätt och smidigt 1.
kallas även skinn, t. ex. kalvskinn, handskskinn.
L. till skodon indelas i botten- el. sulläder och
ovanläder. Bottenläder förfärdigas av
tyngre nötkreaturshudar, vanl. genom vegetabilisk
extraktgarvning (behandling med lösning av ett
garvämnes extrakt). Bindsulläder är tunt,
smidigt, garvat som bottenläder och avsett till
bindsulor i skodon o. dyl. Grövre ovanläder
tillverkas av lättare nötkreaturshudar (s m o
r-läder) och hästhudar (ros slä der), finare
av kalvskinn (b o x k a 1 v, k i d) och getskinn
(chevreau). Kromgarvning är numera den
vanligaste arbetsmetoden vid ovanlädersberedning.
Till damskodon brukas en mängd fantasiskinn,
t. ex. fisk-, orm- och ödleskinn (äkta el. genom
ytbehandling eftergjorda), handskskinn, med
ani-linfärger färgad kid och chevreau. Lackläder
(lackerat 1., b 1 a n k 1 ä d e r) är överdraget med
lackfernissa. Krupong el. kärnstycke är
ett utskuret ryggstycke av en garvad
nötkreaturs-hud, från vilken hals-, huvud-, buk- och benpartier
avskilts. Av hästhuden föredrages ländstycket
(skylt, hästskylt). Plattläder är ett fett,
smorläder närstående 1., som begagnas till seldon
och remmar. Maskinremmar (drivremmar)
hopskarvas av ur kruponger utskurna delar.
Handskläder är vanl. sämskat, glacéberett
(klipping) el. mockaberett. Skinnkläder
förfärdigas av skinn, som beretts ung. på samma sätt
som handskskinn. Sadelmakeriet arbetar i fråga
om seldon mest med plattläder, vaxläder (av
nötkreatur) samt svinläder. Lätt 1. av nötkreatur,
kalvskinn, fårskinn, sälskinn, svinläder o. dyl.,
färgade och ytbehandlade efter modets fordringar,
nyttjas till skinnmöbler, bokband, reseffekter
o. dyl. I dyrbarare arbeten av dessa slag brukas
av tjockt 1. indisk buffel och oxhud, av tunt 1.
marokäng (saffian, karduan) och
c h a g r i n. Möbel-, bokbinderi- o. a.
prydnads-läder tillverkas i stor utsträckning av s. k. s p a
1-t a t 1., vilket framställes genom att i särskilda
maskiner garvade nötkreaturshudar klyvas i ett
antal tunna skikt, som genom färgning o. a.
ytbehandling bringas att imitera marokäng, kalv-,
getskinn eller andra skinnslag.
Läderhuden, se Hud.
Läderkanon, lätt 1600-talskanon. L. bestod av
ett mycket tunt kopparrör, förstärkt med
långsgående järnskenor, omfattade med järnband;
utanpå voro lindade starka tåg, sammankittade
med mastix m. m.; ”stycket” hade slutl. överdrag
av hårt läder. De användes av Gustav II Adolf
huvudsaki. i de preussiska fälttågen och voro ett
slags infanterikanoner. L. avskaffades snart på
gr. av sin ringa effekt och dåliga elduthållighet.
Läderkarp, zool., se Karpsläktet.
Läderlappar, zool., se Fladdermöss, sp. 587.
Lädermosaik, inläggning i mönster av olika
färgade skinn- el. läderbitar, en gammal, från
Orienten härstammande teknik att pryda
bokband o. dyl.
Läderpapp, även kallad brunpapp, stundom
och oegentligt konstläder, framställes ur
slipmassa av trä, som blivit behandlat med vatten
el. ånga i autoklav. Den är långfibrig och seg
och användes bl. a. som oljegenomträngligt
iso-lationsmedel i transformatorer.
Läderplastik, utsmyckning av läderarbeten, ss.
bokpärmar, portföljer och väskor, genom
drivning och punsning av ornament, blommönster etc.
i relief. Gyllenläder är ett slags 1.
Läffler, F r i t s (eg. Leopold Fredrik
Alexander Le f fler), språkforskare (1847—1921). L.
blev 1872 fil. dr och docent i nordiska språk vid
Uppsala univ. och 1881 prof, i svenska språket
där. L:s första verk, ”Om konsonantljuden i de
svenska allmogemålen”, I (1872), ”Några
ljudfysiologiska undersökningar rörande
konsonantljuden”, I (1874), ”Bidrag till läran om
i-om-Ijudet” (1875—76), ”Om v-omljudet af I, i och ei
i de nordiska språken”, I (1877), ”Hedniska
eds-formulär i äldre Vestgötalagen” (i Antiqvarisk
Tidskrift, 5, 1878) m. fl., voro betydelsefulla
fonetiska, ljudhistoriska och kulturhistoriska
undersökningar, i flera fall banbrytande. Av hans
många övriga viktiga bidrag må nämnas ”Det
evigt grönskande trädet vid Uppsala hednatämpel”
(Svenska Landsmålen 1911, med tillägg 1912).
Lägenhet. 1) Ägoområde på land el. i vatten,
som icke ingått i hemmans skattläggning utan
betraktas som från äldre tider för sig bestående
fastighet. — 2) Tillhörighet till hemman, ss. torp
och kvarn. — 3) Område, som från fastighet
upplåtits under nyttjande- el. äganderätt.
Läger, krigsv., sådan förläggning, som, när
truppförband kvarstannar längre tid på en och
samma plats, under fältförhållanden ordnas
genom uppförande av baracker, lägerhyddor el. dyl.
— Konsten att upprätta 1. för truppernas
bekvämlighet och skydd har i olika tider skattats högt.
Tidvis har även det befästa 1. kommit att spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
