- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 14. Lonicera - Mikado /
121-122

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lundberg, Rudolf - Lundberg, Sven (industriman) - Lundberg, Sven (tekniker) - Lundberg, Theodor - Lundbergs, C. J., läderfabriks ab. - Lundblad, Johan Fredrik af - Lundblad, Olov - Lundblad, Ragnar - Lundbohm, Hjalmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

Lundberg—Lundbohm

122

svenska insjöfiskarnas utbredning” (1899), ”Det
stora sillfisket i Skåne under medeltiden” (i
Antiqvarisk tidskr. för Sverige, 11:2, 1891) och
”Meddelanden rörande Sveriges fiskerier”, 1—2
(1883—88).

Lundberg, Sven Emil, industriman (1889—
1947). Efter bergsingenjörsexamen 1912 och
studieresor i Tyskland, U.S.A. och Indien 1912
—16 blev L. ingenjör vid Svenska
diamantberg-borrnings-ab. 1917, verkst. dir. i ab. Elektrisk
malmletning och v. verkst. dir. i Reymersholms
gamla industri-ab. 1929, verkst. dir. i Förenade
superfosfatfabriker 1935; ordf, i Industriförb.,
styrelseled. i Fagersta bruk; led. av A. K. 1937
—44 (högerpartiet).

Lundberg, Sven Gustaf Edvard,
motortekniker (f. 1900 13/2), examinerades från Chalmers
tekniska inst. 1923. Efter anställning vid
Halmstads nya verkstads ab. var L. 1926—39
beräkningsingenjör vid Götaverken och undervisade
dessutom från 1935 i motorkonstruktioner vid
Chalmers tekniska inst. Sedan han en kort
period varit lektor vid Navigationsskolan i
Härnösand, blev han 1939 t. f. prof, och 1941 prof, i
mekanisk värmeteori och förbränningsmotorer
(från 1946 i förbränningsmotorteknik) vid
Chalmers tekniska högsk. L. har publicerat bl. a.
”Beräkning av torsionssvängningar i
motoraxelledningar” (1944).

Lundberg, Johan T h e o d o r, bildhuggare
(1852—1926), fick sin utbildning vid Konstakad.
i Stockholm och hos Falguière i Paris, blev 1908
prof, vid Konsthögsk. och dir. 1911—20, varefter
han bosatte sig i Rom. Med ”Fosterbröderna” (i
brons, ett ex. utanför Nationalmuseum,
Stockholm, ett andra ex. i Kunstmuseets park,
Köpenhamn) slog L. igenom (1887—88). 1897 gjorde
han gruppen ”Konstslöjd” i Nationalmuseums
portik, Stockholm. Populära blevo de elegant
utformade ”Sorg” och ”Vågen och stranden” (1897,
ett andra ex. av den senare i Stockholms slott;
där också hans ”Svea” samt på yttre borggården
”Kristina Gyllenstierna”). Kraftig och
karaktärs-full är hans staty till minne av Olaus Petri, 1898
uppställd framför Storkyrkan. Hans för Poltava
avsedda ”Svea och den fallne karolinen” fick 1902
sin plats på Artillerigården, Stockholm. L.
skapade flera andra monument och dekorativa figurer,
bland de större från senare åren märkas Karl X
Gustavs-stoden i Uddevalla (1915) samt den
sittande statyn av G. F. Göransson i Sandviken
(1919). — G. 1893 med förf. Ellen Nyblom
(1869—1933).

Lundbergs, C. J., läderfabriks ab.,
Valde-marsvik, gr. 1869, bolag 1897, tillverkar
vegetabiliskt och kromgarvat skoovanläder,
reseffekt-läder, arbetshandskar och ränder (c:a 500 arb.).

Lundblad, Johan Fredrik af,
ämbetsman, historisk författare (1791—1854). Han blev
1811 fil. mag. i Lund, tjänstgjorde i
Justitie-revisionsexpeditionen och blev 1818 svensk
postagent i Stralsund samt konsul för Neu- och
Vor-pommem. L. fick 1820 titel av förste
expedi-tionssekr., adlades 1821 med namnet a f L., blev
1823 svensk och norsk generalkonsul och 1827

postkommissarie i Greifswald. L. bevakade
förtjänstfullt svenska kronans intressen i det 1815
avträdda Vorpommern. Genom hans försorg
upprättades 1824 en ångbåtslinje mellan Ystad
och Stralsund (från 1827 Greifswald). Efter att
ha ruinerat sig genom spekulationer tog han
avsked 1833 och bodde sedan i Frankrike, där han
liksom i Stralsund ägnade sig åt historiskt
skrift-ställeri. Bland hans arbeten märkas ”Svensk
Plutark” (3 bd, 1823—31), ”Konung Carl X
Gustafs historia” (2 bd, 1825—29) och ”Carl
XH:s historia” (2 bd, 1835—39; tills, m. B. M.
Bolméer; utg. av K. Lundblad). — Litt.: Cecilia
Bååth-Holmberg, ”Morfars bok”, 2 (1910).

Lundblad, Carl Olov, zoolog (f. 1890 3O/io),
fil. dr i Uppsala 1927, assistent och laborator vid
Centralanstaltens entomologiska avd. och Statens
växtskyddsanstalt 1920—33, prof, och intendent
vid Riksmuseets entomologiska avd. 1933. L. har
utg. ett mycket stort antal vetenskapliga skrifter,
behandlande dels praktisk entomologi, dels
systematiska, ekologiska och djurgeografiska
spörsmål. Hans viktigaste arbeten falla inom
entomologien (vattenskinnbaggarna) och arachnologien
(vattenkvalstren); som kännare av nämnda
grupper hör L. till nutidens främsta.

Lundblad, Hans Ragnar, fysiker och
skolman (f. 1893 16/5), fil. dr och doc. i Uppsala
1920, lektor i Luleå 1922, t. f. undervisningsråd
1936, ord. 1938. Sitt intresse för organisatoriska
och administrativa skolfrågor har L.
dokumenterat bl. a. 1942—46, då han så gott som
oavbrutet tjänstgjorde som avd.-chef på läroverksavd.
i Skolöverstyrelsen. L. är medl. av 1946 års
skol-kommissions expertråd och blev 1947 ordf, i dess
delegation för gymnasiets organisation. 1949—50
var han sakkunnig i ecklesiastikdep. L. har utg.
flera arbeten inom fysik och pedagogik.

Lundbohm, Johan Olof Hjalmar, geolog,
industriman (1855—1926). Han genomgick
Chal-mersska institutet i Göteborg 1874—77, blev 1879
extra och 1889 ord.
geolog vid Sveriges
geol. undersökning
samt tog avsked 1902.
L. anställdes 1898 som
ingenjör i
Luossavaa-ra-Kiruna vaara ab:s
tjänst och var 1900—
20 disponent i Kiruna.
Han var 1909—20

jämväl teknisk dir. i
Trafik-ab.
Grängesberg—Oxelösund, som
1903 övertog de
lappländska malmfälten.
Som ung geolog
gjor

de L. en betydande insats för att bringa den
svenska naturstenen till större användning som
material inom byggnadskonst och skulptur.
Sedan han i slutet av 1880-talet blivit knuten till
de officiella undersökningarna över apatit- och
järnmalmstillgångarna i Lappland, kom han snart
att intaga en förgrundsställning som en av
dessas främsta kännare. Sitt förnämsta livsverk
ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffn/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free