Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lumbalpunktion - Lumber (Lum) - Lumberjacka - Lumbricidae, Lumbricus - Lumbus - Lumbye, Hans Christian - Lumen - Lumholtz, Carl - Lumière, Auguste och Louis - Luminal, fenemal, barbiphen - Luminescens - Luminös - Lummelunda - Lummer, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Lumber—Lummer
104
ning av bedövningsmedel (se d. o.) för
åstadkommande av utbredd, fullständig lokalbedövning
(lumbalanestesi) vid operationer på
kroppens nedre partier.
Lumber (L u m), Västergötlands förste, i
Västgötalagen omtalade lagman, f. och d. i Vånga.
Lumberjacka (av eng. lumber, timmer), eg.
jacka av grovt tyg, nyttjad av amerikanska
skogsarbetare; senare: en grov, varm, till midjan
nående sport jacka el. blus, med midje- och
halslin-ningar utförda i resårstickning och vanl. med
blixtlås i halssprundet.
Lumbricidae, Lumbricus, zool., se
Daggmaskar.
Lu’mbus, lat, länd.
Lumbye [lo’mby], Hans Christian,
dansk danskompositör (1810—74). Han var högt
uppburen dirigent av dansorkestern i Tivoli i
Köpenhamn, komponerade mycket populära
danser i Johann Strauss’ stil. Hans
”Champagnegalopp” och ”Drömbilder” ha alltjämt bevarat sin
popularitet.
Lümen, lat., ljus; ljusöppning; mynning. 1)
(Anat.) Rummet i ett ihåligt organ, t. ex.
tarmlumen, kärllumen. — 2) (Bot.) Det av
cellväggen omgivna rum, som i den levande cellen
innehåller protoplasmakroppen. — 3) (Fys.)
Enhet för ljusström, se Fotometri.
Lumholtz, Carl Sofus, norsk
upptäcktsresande (1851—1922). Han företog 1880—84 en resa
till Australien (”Blandt menneskeædere”, 1887;
sv. övers. 1889). Tills, m. den svenske
forskaren C. W. Hartman begav sig L. 1890 till n.
och v. Mexico för att studera grottmänniskorna.
Han besökte samma trakter även 1893—97 och
1898 samt skrev ”Blandt Mexicos indianere” (2
bd, 1903; sv. uppl. 1902—04) och ”New trails
in Mexico” (1912). L. medförde rika samlingar
till The American Museum of Natural History,
som huvudsaki. bekostat expeditionerna. 1915—17
vistades han på Borneo (”Through central
Bor-neo”, 1920). — Litt.: C. L., ”My life of
explora-tion” (i ”Natural history”, vol. XXI, 1921).
Lumière [lymjä’r], Auguste Marie Louis
Nicolas, fransk fotokemist och fabrikant av
fotografiskt material (f. 1862). Tills, m. sin broder
Louis Jean L. (1864—1948) har L. gjort flera
fotografiska uppfinningar; kinematografen (se
Kinematografi, sp. 316) och autokromförfarandet
(se Färgfotografi, sp. 399) äro betydelsefullast.
Även som filmproducenter blevo bröderna L.
pionjärer.
Luminäl, fenemäl, barbiphèn (Astra),
vitt, kristalliniskt, i vatten olösligt pulver, utan
lukt och med svagt bitter smak. L. har fått
vidsträckt användning som sömnmedel samt i
mindre doser som lugnande medel vid
orostill-stånd och mot epilepsi. Natriumsaltet, 1
umitt a 1 n a t r i u m, är en vattenlöslig form av 1.
med samma användning.
Luminescens [-/e’ns] (av lat. lümen, ljus),
ljusutveckling från kroppar vid låg temp., till
skillnad från ljusutveckling på grund av hög
temp. Man skiljer mellan flera olika slag av 1. 1)
Fosforescens, vissa ämnens egenskap att
själva utsända ljus, sedan de blivit belysta
med solljus, ljuset från en elektrisk båglampa,
från brinnande magnesium el. dyl. Hit höra
sul-fider av kalcium, barium, strontium, zink m. fl.
metaller, smält borsyra m. m. Våglängden hos
det utsända ljuset är alltid större än hos det,
som har åstadkommit fosforescensen. Många
ämnen ha en mycket kort fosforescenstid. — 2)
Fl uo r e s c en s, vissa ämnens egenskap att
absorbera ljus av viss våglängd och samtidigt
utsända ljus med en annan våglängd. De
fluorescerande ämnena absorbera ofta det ultravioletta
och violetta ljuset, vilket förvandlas till ljus av
större våglängd. Så synes fotogen i solljus blå;
klorofyll, löst i sprit, har en djupröd
fluorescens-färg. Kraftig fluorescensverkan visa flusspat
m. fl. mineral, lösningar av kininsulfat och
fluorescin. Fosforescens och fluorescens
benämnas ofta med ett gemensamt namn f o t o 1
u-minescens. — 3) Termoluminescens
(av grek. the’rme, värme), vissa ämnens
egenskap att lysa vid svag uppvärmning men ej vid
fortsatt upphettning. Hit höra diamant och
fluss-spat. — 4) Triboluminescens (av grek.
tri’bein, gnida) kallas ljusutveckling vid
kroppars gnidning, sönderbrytning o. s. v. Om man
t. ex. gnider två sockerbitar mot varandra i mörkt
rum, kan en dylik ljusutveckling iakttagas. —
5) Kemiluminescens, ljusutveckling från
levande organismer el. ruttnande organisk
substans. Langley har undersökt energistrålningen
från den amerikanska eldflugan och funnit, att
den består uteslutande av synligt ljus. Hit hör
även fosfors lysande i mörker. — 6) K r i
s-talloluminescens, några ämnens
(fluornatrium, svavelkalium och svavelnatrium)
egenskap att lysa i kristallisationsögonblicket. — 7)
Elektroluminescens, förtunnade gasers
egenskap att lysa, då de utsättas för elektriska
urladdningar. — Radioluminescens,
ljusfenomen, framkallade av radioaktiv strålning. —
Litt.: P. Pringsheim, ”Fluorescenz und
Phosphor-escenz” (3:e uppl. 1928).
Luminos, ljus, klar, glänsande.
Lummelunda, sn på Gotland, Lummelunda ting,
på öns västkust n. n. ö. om Visby; 23,79 km2,
292 inv. (1952). Bygd innanför den skogbevuxna
klintkusten. 700 har åker. Vid kusten
Lumme-lunds bruk, anlagt som järnbruk omkr. 1650,
nedlagt 1712. Drivkraft erhölls från den
underjordiska Lummelundsån och malm från Utö.
Kyrkan har torn och långhus från senare delen av
noo-talet och början av 1200-talet. Ingår i
Stenkyrka, Tingstäde, Martebo och L. pastorat i
Visby stift, Norra kontraktet. Tillhör
storkommunen Tingstäde. — Litt.: E. B. Lundberg,
”Lummelunds bruk” (i ”Jernkontorets bergshist.
skriftserie”, 8, 1939).
Lummer [lo’m-], Otto, tysk fysiker (1860
—1925), blev 1884 fil. dr och assistent åt
Helm-holtz (i Berlin), vilken han 1887 följde till den
fysikalisk-tekniska riksanstalten i Charlottenburg,
där han 1894 utnämndes till prof. Från 1905 var
L. prof, i fysik vid univ. i Breslau. L.
undersökte ljusets interferens, konstruerade en ny foto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
