Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Louvain - Louvet de Couvray, Jean Baptiste - Louvois, François Michel Le Tellier - Louvren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Louvet de Couvray—Louvren
30
Flygbild över Louvren mot s. s. ö. Se även bild 13 å pl. vid Fransk konst och bild vid P. Lescot.
ländare. L. hade på 1200-talet en blomstrande
textilindustri med omkr. 3,000 vävstolar.
Konkurrens från England, ekonomiska kriser och
oroligheter bland textilarbetarna på 1300-talet
vållade emellertid svår tillbakagång. Nu följde i
gengäld L:s storhetstid som lärdomsstad. Univ.,
grundat 1426, skall under 1500-talet ha haft omkr.
6,000 studenter; med. och teol. fakulteterna
tillhörde de mest berömda i Europa. Med univ. äro
förbundna flera högre läroanstalter för
fackutbildning. Univ.-bibl. förstördes under båda
världskrigen. Från medeltidens slut och nyare tidens
början kvarstå flera betydande byggnader, främst
rådhuset i elegant sengotik, S :t Peterskyrkan
(1400-talet) samt den äldsta delen av univ.,
vilken urspr. var klädesvävarnas hall (från 1317).
S :t Gertrudskyrkan (1300-talet) blev nästan helt
förstörd i 2:a världskriget. L. har bl. a.
livsmedelsindustri och spetstillverkning.
Louvet de Couvray [lovä’ da kovrä’], Jean
B a p t i s t e, fransk skriftställare, revolutionsman
(1760—97), mest känd som förf, till en av
1700-talets slipprigaste romaner, ”Les amours du
che-valier de Faublas” (1787—90; förkortad sv. övers.
1851). L. tillhörde under revolutionen de mot
Robespierre fronderande girondisterna och var
efter dennes fall 1795 en tid konventets president.
F. Aulard har utgivit hans ”Mémoires” (2 bd,
1889).
Louvois [lovcoa’], F r a n <; o i s Michel Le
T e 11 i e r, markis de L., fransk statsman (1639
—91), son till kanslern M. Le Tellier. Han
efterträdde 1677 sin fader som krigsminister efter
att sedan 1662 ha tjänstgjort under honom. L.
reorganiserade, understödd av Ludvig XIV och
Colbert, fullständigt den franska armén, som han
gjorde till en stående här, härvid fullföljande
faderns verk. Efter Colberts död 1683 fick L.
också uppsikten över de offentliga byggnaderna
och ledde bl. a. utförandet av Invalidhotellet i
Paris. Brutal och högdragen, blev L. för
Ludvig alltmer besvärande. För att bibehålla sitt
inflytande invecklade L. Frankrike alltjämt i
nya krig, hänsynslös i fråga om medlen
och i krigföringen. Han förföljde även
huge-notterna.
Louvren [lö’v-], fr. Le Louvre [la lö’vr],
palats och museum i Paris, stadens förnämsta
byggnad och världens i sitt slag förnämsta
museum, var urspr. kungaborg redan vid 1200-talets
början. L. började ombyggas under Frans I och
utformades i ädel renässans under 1500-talets
senare del med den s. fasaden och en fyrkantig,
kringbyggd gård (c:a 120 m i kvadrat). P.
Lescot var den förste mästaren (från 1546), han
efterföljdes av J. Lemercier, som skapade den
berömda Pavillon de 1’Horloge. De ö. partierna
av nämnda fyrkant tillkommo efter 1660 genom
L. Leveau; C. Perrault byggde den s. k.
Louvre-kolonnaden (ö. fasaden) samt s. fasaden (här
hade först både Bernini och Tessin d. ä. gjort
förslag). Från denna tid, Ludvig XIV :s
regeringsperiod, härstammar en stor del av
inredningen, vars glans kulminerar i Galerie d’Apollon, ett
mästerverk av Ch. Lebrun. Byggnaden fortsattes
i v. under Napoleon I. Percier och Fontaine
uppförde partiet i n. v.; det ö. därom liggande
komplexet, som ännu upptages av
finansministeriet, tillkom under Napoleon III, som även lät
utbygga L. i s. genom Visconti och Lefuel. L.
var nu förenad med Tuilerierna, ett slott, som
på 1500-talet börjat uppföras efter planer av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
