Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lodning - Lodoicea - Lodrät - Lods, Adolphe - Lodstege och Lodstång - Lodur - Łódź - Loeb, Jacques - Loen - Loenbom, Samuel - Loerke, Oskar - Loewe (Löwe), Carl - Loewi, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911
Lodoicea—Loewi
912
huvudorgan: avsändare, mottagare och tidmätare.
De bästa registrerande ekolodapparaterna äro
under gynnsamma förhållanden, d. v. s. fast, jämn
botten och måttlig sjögång, i stånd att registrera
bottenprofilen på de största förekommande
havsdjup.
De största f. n. kända havsdjupen äro uppmätta
med ekolod, varmed en 1. på 10,000 m sker på
13 sek. Det viktigaste resultat, som eko-1.
hittills gett, torde vara kännedomen om att oceanens
botten är vida mera ojämn, än man tidigare
föreställt sig. Ekolodet har fått användning även
på andra områden, t. ex. vid mätning av
glaciä-rers mäktighet och vid fiske för uppsökande av
fiskstim (fisklodningsapparat), det
senare särsk. sedan man under 2:a världskriget ur
eko-1. utvecklat en metod att lokalisera ubåtar
i undervattensläge medelst ett i det närmaste
horisontellt knippe ljudstrålar, vars eko mot ubåten
uppfångades. — Litt.: P. Collinder, ”Eko-1 :s
metoder och huvudresultat” (i ”Sv. geogr. årsb.”,
1933); H. Meldau, ”Lehrbuch der Navigation”
(2:a uppl. 1935)-
Lodoicea, bot., se Palmer.
Lodrät, om en riktning, som överensstämmer
med lodlinjens.
Lods [lå], A d o 1 p h e, fransk evangelisk
teolog (1867—1948), prof, i hebreiska språket i
Paris. L. framlade i en lång rad arbeten
undersökningar av den israelitiska religionen och
litteraturen. Bland hans skrifter märkas ”La croyance
å la vie future et le culte des morts dans
1’anti-quité israélite” (2 bd, 1906), ”Les prophètes
dTsraèl et les débuts du judaisme” (1935), ”La
religion d’Israèl” (1939) och ”Histoire de la
lit-térature hébraique et juive” (1950; utg. av A.
Parrot, med bibliogr.).
Lodstege och Lodstång, sedan gammalt
använda gymnastiska klätterredskap.
Lodur (isl. Loöurr), enl. ”Vqluspa” en gud,
som jämte Oden och Höner skapade de första
människorna. I andra sagor omtalas Loke tills,
m. Oden och Höner; måhända är därför L. ett
annat namn för Loke.
Lodz [lo’tsj], Polens näst största stad, no
km v. s. v. om Warszawa; 600,608 inv. (1949),
mer än Vs judar före 2:a världskriget. 1820
beslöt ryska regeringen att här skapa en stor
textilindustri, och under det följ, årtiondet
invandrade c:a 10,000 tyska hantverkarfamiljer, särsk.
vävare, från Schlesien, Sachsen och Böhmen. L.
har nu en mycket stor bomullsindustri med
konfektions- och strumpfabriker; maskin-, trä-,
läder- och kemisk industri. Ett univ. grundades
1928; katolskt biskopssäte 1920. — Under det
tyska herraväldet i 2:a världskriget Vs 1939—17/i
1945 bar staden officiellt namnet
Litzmann-s t a d t.
Loeb [låub], Jacques, amerikansk
fysiolog (1859—1924), f. i Tyskland, dr med. där 1884,
e. o. prof, i fysiologi vid Chicagos univ. 1895,
ord. 1900, 1910—24 chef för avd. för allmän
fysiologi vid Rockefeller Institute for Medical
Research. L. var en ledande representant för
ut-vecklingsmekanisk forskning. Han uppfann den
konstlade partenogenesen, d. v. s. framkallande
av äggcellers utveckling till individer genom
kemiska medel utan föregående befruktning.
Loen, turistort i Stryn hd, Sogn og Fjordane
fylke, Norge, s. ö. om Nordfjorden, bekant för
naturskönhet, särskilt kring sjön Loenvand
och i dalgången upp emot Jostedalsbreen. Vid ett
bergskred över gårdarna kring Bödal 15/i 1905
omkommo 61 pers. Ett nytt ras på samma ställe
13/s 1936 krävde 73 dödsoffer.
Loenbom [lön-], Samuel, historisk
samlare (1725—76), amanuens hos rikshistoriografen
1762. L. skaffade sig ett namn genom flitig
verksamhet som historisk samlare och utgivare.
I främsta rummet böra nämnas ”Handlingar till
k. Carl XI :s historia” (15 saml., 1763—74),
”Historiska märkvärdigheter” (4 dir, 1767—68) och
”Anecdoter om namnkunniga och märkvärdiga
svenska män” (3 dir, 1770—75). Han författade
även ”Magni Stenbocks lefverne” (4 dir, 1757
—65).
Loerke [lö’r-], Oskar, tysk författare (1884
—1941). L. skrev berättelser och romaner men
gjorde sin förnämsta insats som lyriker, bl. a.
med saml. ”Wanderschaft” (1911), ”Gedichte”
(1916), ”Die heimliche Stadt” (1921), ”Der
längs-te Tag” (1926) och ”Atem der Erde” (1930).
L:s lyrik kännetecknas av en personlig rytm och
ett rikt symbolspråk; han har blivit nämnd vid
sidan av Stefan George och R. M. Rilke.
Postumt utkom saml. ”Die Abschiedshand” (1950).
Loewe [lö’va] (L ö w e), Johann Carl
Gottfried, tysk tonsättare (1796—1869), verkade
1820—66 i Stettin som organist och musiklärare.
L. är den tyska balladens märkligaste och mest
produktive mästare. Han är den förste, som
givit balladen dess episka bredd och musikaliska
karaktär genom skicklig variation av ett fasthållet,
karakteristiskt motiv. Hans ballader utmärka sig
för dramatiskt liv och smidig anpassning efter
diktens innehåll. L. skrev bortåt 400 ballader;
några av de mest kända äro ”Edward” (1818),
”Erlkönig” (s. å.), ”Herr Oluf” (1823),
”Heinrich der Vogler” (1836), ”Der Nöck” (1857),
”Archibald Douglas” (s. å.), ”Tom der Reimer”
(1860). Utom ballader skrev L. flera nu glömda
operor och oratorier m. m. — Litt.: M. Runze,
”C. L.” (1905).
Loewi [lö’vi], Otto, österrikisk farmakolog
(f. 1873), prof, i farmakologi i Graz 1909—38,
research prof, vid New
York Univ. 1940. L:s
forskning omfattar
många områden inom
f armakol ogien, bl. a.
koffeinets och
adrenalinets verkan samt
sambandet mellan
kalcium- och
digitalisverkan. Han är den
förste, som (1921) lämnat
avgörande bevis för
att nervverkan kan
överföras kemiskt
genom att bestämda äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
