Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljudhål - Ljudisolering - Ljudlag el. ljudregel - Ljudlära - Ljudmätning - Ljudskridning - Ljudspringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
Ljudhål—Ljudspringa
860
Ljudhål, hål i resonansbottnen på vissa
instrument, avsedda att dämpa efterklangen. Den
moderna violinen t. ex. har 1. i /-form (”f-hål”).
Ljudisolering. Som mått på 1. mellan två rum
i en byggnad användes vanl. decibelskalan,
varvid man har att skilja mellan ”luftljud” och
”stötljud” (se tab. l). Med stötljud förstås
härvid sådana ljud, som uppstå vid slag mot väggen.
Tab. i.
Ljuddämpning (i db) Ljudisolering
för luftljud för stötljud
^6o : ^49 ’ mycket god
59—48 i 48—37 god
47—36 36—25 mindre god
<36.<25 dålig
L. gynnas av att väggen är tung och förbättras,
om den härjämte är uppdelad i flera lager med
luftmellanrum (utan genomgående spik el. andra
förbindelser). I tab. 2, som gäller
frekvensinter-vallet 100—1,000 Hz, anges storleksordningen av
den 1., som kan påräknas för luftljud. L. av
trossbottnar gynnas på samma sätt av att undertaket
är mekaniskt skilt från den egentliga trossbottnen.
Olägenheten av stötljud minskas enklast genom
Tab. 2.
V äggbeskaffenhet Vikt (i kg/m*) [-Dämpning-] {+Dämp- ning+} (i db)
15 cm betong, dubbelsidigt putsad 360 52
25 „ „ ,, ,, 600 56
25 „ tegelvägg „ „ 445 54
16 cm vägg av 2 lager av 7 cm
tegelplattor, luftmellanrum
samt två putslager ................ 200 54
15 cm kloasongvägg ................... 106 50
5 cm trävägg, tapetserad ............... 30 34
Två skikt 3 mm fönsterglas .... —37
att man så långt som möjligt minskar deras
be-gynnelseamplitud, vilket sker på så sätt, att
golvets överyta göres möjligast mjuk, ev. genom
beläggning med korkmatta el. liknande material.
—■ Litt.: C. E. Granqvist, ”Ljudabsorbering, 1.
och akustikförbättring” (1942).
Ljudlag el. 1 j u d r e g e 1, språkv., uttrycket
för de villkor, under vilka en viss ljudförändring
ägt rum; A. Noreen m. fl. kallar själva
ljudförändringen för 1. L. måste ange vid vilken tidpunkt,
inom vilket geografiskt område och
språksamfund ljudförändringen skett samt bestämma i
vilken ställning (d. v. s. omgivning av andra ljud,
accentförhållanden m. m.) det ifrågavarande
ljudet övergått till ett annat. En 1. är ej exakt,
om den ej kan restlöst förklara samtliga fall;
undantagen, d. v. s. de fall, där ljudet ej
förändrats på samma sätt som annars i flertalet, visa,
att något el. några villkor för 1. ej uppdagats.
— I nästan hela Sverige förändrades under
1300-talet ä (långt a) till å (ga > gå), medan kort a
kvarstod (kall); g övergick under medeltiden till
j framför s. k. lena vokaler (giva > jiva). Dessa
båda 1. ha verkat över stora områden;
förändringen av fsv. rö till rd, t. ex. i gård, som vårt
skriftspråk har, är däremot begränsad till vissa
sv. dialekter, medan andra ha s. k. tjockt l,
”tjockt” d, r (går) el. d (gåd). — En 1.
konstaterar vad som försiggått men förklarar ej dess
orsaker. Man har tidigare sökt dessa i olika
fysiologiska och anatomiska förutsättningar hos de
talande, i omedveten strävan efter ett bekvämare,
d. v. s. tid och möda sparande uttal o. s. v., men
utan att kunna finna övertygande bevis. Enligt
andra åskådningar bero 1. ej på materiella
förhållanden utan äro (indirekta) uttryck för
betydelseändringar; med varje sådan förknippas sannolikt
en motsvarande ljudändring, varvid accenten är
den drivande kraften.
Ljudlära, läran om språkljuden, fonologi; dels
deskriptiv, som redogör för de olika slagen
av språkljud (fonem), deras bildning och
uppträdande, dels historisk el. etymologisk,
som framställer deras historiska utveckling.
Ljudmätning, krigsv., metod att med ledning
av mynningsknallen bestämma läget av fientliga,
eldgivande art.-pjäser och granatkastare samt att
genom inmätning av brisadknallar från egna
art.-projektiler biträda vid inskjutning mot mål, som
lägesbestämts genom 1. L. utföres genom
uppmätning av tidsskillnaden mellan de ögonblick, då
ljudet från mätobjektet (ljudkällan) nått minst
3 ljudmätpostställen (Ijp). Med kännedom om
dessa tidsskillnader, ljudhastigheten och om ljp:s
exakta lägen bestämmes därefter ljudkällans läge.
L. grundar sig på att ljudvågen utbreder sig med
samma, kända hastighet i alla riktningar. I varje
Ijp placeras en mikrofon, som uppfångar den från
ljudkällan kommande ljudvågen och överför
densamma på elektrisk väg (med tråd el. radio) till
en sammanställningsplats. Här finns en mot varje
Ijp svarande registreringsapparat (s. k.
undula-tor), försedd med en penna, vilken ritar på en
för undulatorerna gemensam pappersremsa. —
Med kännedom om ljp:s exakta lägen samt de
uppmätta tidsskillnaderna, vilka korrigeras med
hänsyn till rådande atmosfärförhållanden, sker
lägesbestämningen med grafiska metoder,
grundade på konstruerande av resp, hyperbels tangent
el. asymptot. Mätning kan — beroende av antal
Ijp, pjässlag och väderlek — utföras på avstånd
intill 10 å 20 km el. mera. Stark vind och livlig
art.-verksamhet försvåra och kunna omöjliggöra
1. Under gynnsamma förhållanden kan en
målbestämning på 50 m när påräknas.
Ljudskridning (ty. Lautverschiebung),
Ijud-lagsenlig förändring; 1. brukas särskilt om den
s. k. germanska 1., sammanfattningen av en mängd
till tid och art vitt skilda ljudförändringar,
varigenom de i det indoeuropeiska grundspråket
befintliga explosivorna och frikativorna
förändrades till de konsonanter, som karakterisera
germanska språk. L. kallas stundom Grimms lag,
emedan Jakob Grimm är den, som först utförligt
framställde och motiverade reglerna för
ljudskridning.
Ljudspringa, se Struphuvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
