Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör / 795-796 (1951) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lionardo da Vinci el. Leonardo da Vinci - Lionbukten - Lions Clubs - Liotard, Jean Étinenne - Liparis - Lipariska öarna - Liparit - Lipaser - Lipchitz, Jacques

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erövrare marskalk Trivulzio, varpå han arbetade
under sin andra vistelse i staden (1506—13), äro
vi hänvisade till de rätt talrika skisser och studier
till ryttarbilder, som förekomma bland L:s
teckningar. Ett viktigt komplement till dessa är en
liten, först 1917 uppmärksammad bronsstatyett (i
Budapest), som antages vara en avgjutning av en
egenhändig studie till något av monumenten. Det
bäst bevarade arbetet från L:s första Milanotid
är målningen ”Madonnan i grottan”, påbörjad
1483 (i Louvren; det exemplar, som finnes i
London, är en replik, i allt väsentligt utförd av
en av mästarens lärjungar, Ambrogio de Predis).
Under denna period utfördes ett av L:s
huvudverk, ”Nattvarden”, som han 1495 började måla
i refektoriet vid Santa Maria delle Grazie.
Målningen är komponerad över Jesu ord ”En av
eder skall förråda mig”. Här har L. givit det
högsta den italienska konsten åstadkommit av
individuell karakterisering och dramatiskt uttryck.
Själsrörelserna tecknas med lysande klarhet med
en rikedom av personliga drag och rörelsemotiv,
allt sammanhållet i en överlägset väl beräknad
gruppering. Tekniskt var målningen ett
experiment, som tyvärr icke visade sig hållbart. I
våra dagar ha övermålningar avlägsnats och
resterna av den ursprungliga färgen fästs vid väggen
(1908).

Efter Ludovico Sforzas fall lämnade L.
Milano, återvände 1500 till Florens, där han med
avbrott vistades till 1506. Under denna tid sågo
tre betydelsefulla målningar dagen, ”Slaget vid
Anghiari”, ”Anna med Maria och Jesusbarnet”
samt ”Mona Lisa”. ”Anghiarislaget” skulle
utföras som fresk i stora salen i Palazzo Vecchio,
där Michelangelo på den motsatta väggen skulle
utföra sina ”Badande soldater, som överraskas
av fienden”. Båda målningarna förblevo skisser.
Till Annagruppen utfördes kartongen i Florens
och själva målningen (nu i Louvren) senare i
Milano. Den är L:s konstrikaste komposition
men tillika utmärkt av fin lyrisk stämning och
mjukt ljusdunkel, drag, som återkomma även på
porträttet av Mona Lisa Gherardini, en
neapolitanska, förmäld med den florentinske
köpmannen Giocondo (därav namnet ”La Joconde, som
den bär i Frankrike; finnes i Louvren). Bildens
psykologiska innebörd, betonad särskilt genom det
gåtfulla leendet, har livligt intresserat
konstforskare och poeter. — 1506 gick L. i tjänst hos
franske konungen Ludvig XII, som då härskade
över Milano. Efter ett besök i Rom 1513
återvände han 1516 och följde kort därefter Frans I
till Frankrike, där han framlevde sina sista år.

I konsthistorien står L. som föregångsman och
inledare till högrenässansens målarkonst. Det är
först och främst han, som grundat dess stora
förenklade form, dess enhetliga komposition, dess
riktning på något väsentligt och betydande och
dess dramatiska figurbehandling. — L. har
efterlämnat en otalig mängd manuskript och
anteckningar i olika ämnen; han gjorde utkast till
maskiner av olika slag, bl. a. flygapparater. Hans
”Trattato della pittura”, tankar om måleriet, är
i utdrag återgiven på sv. i Siréns monogr. över
L. — I den rikhaltiga litt. om L. märkas
arbeten av W. v. Seidlitz (2 bd, 1909), J. Thiis
(s. å.), O. Sirén (på svenska 1911; omarb. fr.
uppl. 1928), A. Marcus (2:a uppl. 1949).

Lionbukten [ljå’-], fr. Golfe du Lion,
Lejonbukten, bukt av Medelhavet, på
Frankrikes s. kust.



Lions Clubs [lai’ənz kla’bz] (av Liberty,
Intelligence Our Nations Safety), föreningsenheter
inom centralorganisationen The International
Association of Lions Clubs, förkortat Lions
International. Organisationen bildades i
U.S.A. 1917. Lions International är
en opolitisk hjälporganisation (eng.
serviceclub) med internationella
strävanden, omfattande (1953) 475,000
medlemmar, fördelade på 10,400
klubbar i 45 länder, och är därmed den största i
sitt slag. Lions Clubs syfta till att lokalt
tillvarataga samhällets intressen i sådana fall, där
det allmänna el. andra organisationer av någon
anledning icke göra detta. I internationellt
avseende sträva klubbarna till större förståelse
mellan folken och verka för ett fredligt umgänge
dem emellan. Organisationen har en rådgivande
plats i FN:s utskott för sociala och ekonomiska
frågor. Inom L. äro olika yrken representerade.
Rörelsens internationella kansli är beläget i
Chicago. Lionrörelsen kom till Europa 1948 i
och med att en klubb bildades i Stockholm. F. n.
finnas 81 klubbar i Sverige.

Liotard [ljåta’r], Jean Étienne,
schweizisk målare (1702—89), utbildad i Paris, kom
1736 till Rom, ett par år senare till
Konstantinopel, där han stannade i fem år. L. besökte
flera europeiska hov, vilka flitigt anlitade honom,
samt bosatte sig till sist i Genève. L:s mest
berömda målning är ”Chokladflickan” (1745;
Dresden). — Litt.: F. Fosca, ”L.” (1928).

Li′paris, zool., se Sugfiskar.

Lipariska öarna el. Eoliska öarna [eå’-],
it. Isole Lipari, Isole Eolie, ögrupp utanför
Siciliens n. kust, ingår i it. prov. Messina; 115 km²;
c:a 18,000 inv. L. utgöras av 7 större öar: Lipari,
Vulcano, Salina, Panaria, Stromboli, Filicudi och
Alicudi. De äro vulkaniska och äga två
verksamma vulkaner, på Stromboli och Vulcano.
Högst når Salina, 962 m ö. h.

Liparit, se Kvartsporfyr.

Lipaser (av grek. li’pos, fett), benämning på
fettspjälkande enzym. L. förekomma hos såväl
djur som växter, t. ex. i de högre djurens
matsmältningsvätskor, och i oljerika frön, ss.
ricinusfrön.

Lipchitz [lipʃi’ts], Jacques, fransk
bildhuggare av polsk härkomst (f. 1891), en av den
abstrakta skulpturens främsta företrädare. L:s
kubistiska arbeten, som även räkna stilleben i
relief, äro abstrakta, starkt renodlade synteser
av mot varandra spända, geometriska ytplan.
Senare har en strävan mot en mer rumslig
formgivning alltmer gjort sig gällande. L. är
representerad i ett flertal museer, och bland hans verk
må nämnas ”Vokalernas sång”, 1932 (i museet
i Zürich), och ”Europas bortrövande” (i museet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>