Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linsäll - Linth - Linton, Olof - Linton, Otto - Linton, Ralph - Linum - Linvald, Axel - Linväxter - Lin Yü-tang - Linz - Linål - Lionardo da Vinci el. Leonardo da Vinci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linsäll, sn i Härjedalen, se Linsell.
Linth [lint], flod, se Limmat.
Linton, Olof Ditlef, teolog (f. 1898 25/9),
teol. dr och doc. i N. T:s exegetik i Uppsala
1932, lektor i Halmstad 1946, prof, i N. T:s
exegetik i Köpenhamn 1948, har bl. a. utg. ”Das
problem der Urkirche in der neueren Forschung”
(dr-avh., 1932) och ”De tre första evangelierna”
(1938).
Linton, Otto Nilsson, brobyggnadstekniker
(1880—1938), examinerades från Tekniska högsk.
1901, byråingenjör och föreståndare för
Järnvägsstyrelsens brobyggnadsavd. 1908—15, blev
doc. i brobyggnadslära vid Tekniska högsk. 1912
och var 1915—23 prof, där i järnbyggnadslära,
1923—38 i brobyggnadslära. Från 1915 drev han
egen konsulterande byrå i Stockholm. Bland L:s
konstruktioner märkas broarna över Dalälven
och Ljusnan vid Krylbo, resp. Edänge samt
svängbron vid Trollhättan. Han var flitigt
anlitad som sakkunnig i brobyggnadsfrågor, även
från utlandet. L. har utg. ”Brobyggnader” (i
”Banlära”, utg. av Järnvägsstyrelsen, 2, 1916),
”Brobyggnader” (i ”Uppfinningarnas bok”, 7,
1929) samt ”Inverkan av rörliga kraftsystem”
(i ”De tekniska vetenskaperna”, avd.
Byggnadskonst, 2:1, 1924).
Linton [li′ntən], Ralph, amerikansk etnolog
(f. 1893), prof. i antropologi vid Univ. of
Wisconsin 1928, vid Columbia Univ., New York, 1937,
vid Yale Univ. 1946. Inom modern
kulturantropologi står L. som en av de kunnigaste och mest
mångsidiga forskarna vad gäller såväl
fältforskning som metodologiska problem. Han hävdar,
att kulturantropologien skall studera det
mänskliga beteendet i dess funktionella sammanhang
med kulturen och samhället. Sin allmänna teori
framlägger L. i ”The study of man” (1936) och
”The cultural background of personality” (1945)
samt i det av honom redigerade arbetet ”The
Science of man in the world crisis” (1945).
Linum, bot., se Lin.
Linvald [-al], Axel Steffensen, dansk
historiker (f. 1886), mag. art. 1910, 2:e arkivarie i
Rigsarkivet 1912—22, arkivarie vid Köpenhamns
Raadstuearkiv 1923—34, riksarkivarie sedan 1934.
L. har gjort sig bemärkt för sina historiska
arbeten inom historikernas organisationer, vid
arkivförhandlingar och som framstående medl. av
Radikale Venstre. Bland L:s litterära verk kunna
nämnas ”Struensee og den danske
centraladministration” (i ”Den danske centraladministration”,
1921), ”Kronprins Frederik og hans regering
1797—1807” (1923), avsnittet om upplysningstiden
i ”Det danske folks historie”, 6 (1928) och i
”Schultz Danmarkshistorie”, 4 (1942), ”Christian
VIII. Den unge prins” (1943), ”Kong Christian
VIII:s dagböger og optegnelser”, 1 (s. å.).
Linväxter, Linaceae, täml. artfattig fam. bland
koripetalerna med strålformiga blommor.
Bladen äro enkla, vanl. lansettlika. Frukten är en
vanl. klotrund kapsel med 10 el. 8 frön. Största
släktet är Linum, som har femtaliga blommor.
Av dess omkr. 100 arter finns en vild i Sverige,
näml. den vitblommiga L. catharticum,
vildlin, täml. allmän upp till Jämtland och
Härjedalen. Om L. usitatissimum se Lin. Den ettåriga
vackert rödblommiga L. grandiflorum,
praktlin, odlas som prydnadsväxt. Jfr Dvärglin.
Lin Yü-tang, kinesisk författare (f. 1895).
L. studerade bl. a. vid univ. i Jena och Leipzig,
där han blev dr phil. 1923, prof. i engelsk
filologi vid univ. i Peking 1923—26, grundade och
utgav en rad litterära tidskr. i Shanghai under
början av 1930-talet. Senare bosatte han sig i
U.S.A., där han verkade som föreläsare och
journalist. 1948 utnämndes L. till chef för
UNESCO:s avd. för litterära och konstnärliga
frågor. L. har på engelska skrivit en rad
arbeten, främst om kinesiska förhållanden, som
blivit livligt uppmärksammade runt om i världen.
Linz [-ts], huvudstad i övre Österrike, vid
Donau; 185,000 inv. L., som uppstått ur ett
romerskt kastell (Lentia), var stad 1236.
Huvuddelen ligger s. om floden; n. om densamma och
förbunden genom en 280 m lång bro ligger bl. a.
stadsdelen Urfahr vid foten av Pöstlingberg
(538 m ö. h.). Mångsidig industri. Staden är
en viktig flodhamn och knutpunkt för
järnvägarna Wien—Salzburg och Prag—Trieste.
Linål, zool., se Nejonögon.
Lionardo da Vinci [liåna’rdå da vi’ntji] el.
Leonardo da Vinci, italiensk konstnär och
vetenskapsman (1452—1519), f. i Vinci, Toscana.
Utom målare, skulptör och arkitekt var L. även
ingenjör, mekaniker, naturforskare och filosof.
Han har blivit kallad ”renässansens universella
intelligens” och var på en gång skapande
konstnär och en forskare, som sökte intränga i allt.
L. var naturlig son till advokaten Piero
d’Antonio, som från byn Vinci omkr. 1466 inflyttat
till Florens. Sina första lärospån gjorde han i
Verrocchios ateljé, men av hans verksamhet
under denna tid finns blott ett enda spår, näml. den
främsta knäböjande ängeln på lärarens tavla
”Kristi dop” (nu i Uffizierna). De äldsta fullt
autentiska målningarna av L. äro ”Heliga tre
kungars tillbedjan” (Uffizigalleriet) och
”Hieronymus i öknen” (Vatikanens galleri), båda
ofullbordade. ”Konungarnas tillbedjan”, påbörjad 1481,
är — trots sitt ofullbordade skick — sin tids
kanske märkligaste målning. Dess strängt slutna,
centrala, med tydlig beräkning avvägda
komposition är något nytt i den eljest brett skildrande
florentinska konsten. Bevarade handteckningar
visa aktstudier, grupper, karaktärshuvud, som
återfinnas i denna el. i L:s senare målningar.
L:s teckningar, utförda än med krita, än med
penna el. silverstift, ge utomordentligt värdefulla
inblickar i hans skapande fantasi och hans sätt
att studera. Åren 1483—99 tillbragte L. i Milano
i tjänst hos hertig Ludovico Sforza. Han fick
där ägna sig lika mycket åt befästnings- och
ingenjörsuppdrag som åt arkitektur och bildkonst.
I åratal arbetade han på en modell till ryttarstod
över Francesco Sforza, men den blev aldrig
gjuten i brons och gick förlorad. För detta liksom
för det senare ryttarmonumentet över Milanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
