Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linneindustri - Linneit, koboltkis el. koboltnickelkis - Linnér, Sigfrid - Linnerhielm, Jonas Carl - Linneryd - Linnés Hammarby - Linnéska samlingarna - Linnéska sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemarbetet numera upphört. Sverige äger nu 4
linspinnerier med sammanlagt c:a 15,000 spindlar samt
7 linneväverier med 900 vävstolar. Råvaran, som
under 1800-talets senare del till stor del
importerats, började under 1:a världskrigets
bristsituation åter odlas inom landet, så att l. kunde
hållas gående i full utsträckning. En stark
tillbakagång inträffade dock under mellankrigstiden men
följdes under 2:a världskriget av en ny uppgång
för den inhemska linodlingen. — Mekaniseringen
inom den svenska l. har numera drivits till en
höjd, som synes sakna motsvarighet i något annat
land. Trots detta är tillverkningen tämligen
mångsidig. Väverierna framställa praktiskt taget alla
slags lintextilier, från grov presennings- och
segelduk, kanvas, brandslang och handdukar till
finvävnader, ss. lakanslärft och damastduktyg av
yppersta kvalitet. För mönsterkompositionen
anlitas i stor utsträckning svenska textilkonstnärer.
— Det största företaget inom l.-branschen är
Almedal-Dalsjöfors ab. Fabrikanterna inom l. äro
sammanslutna till en branschförening, Svenska
lin-, jute- och hampindustriföreningen, Jonsered,
grundad 1939.
Linneit, koboltkis el.
koboltnickelkis, ett reguljärt kristalliserande,
metallglänsande, ljust stålgrått, kopparrött anlöpande mineral
av kobolt och nickel i varierande proportioner
jämte svavel, (Co, Ni)3S4. L. förekommer
rikligt i jordens f. n. mest givande koboltgruvor vid
Katanga i Belgiska Kongo. Från Sverige är l.
känd bl. a. i Loos koboltgruva i Hälsingland och
Bastnäs gruva i Västmanland.
Linnér, Sigfrid Nathanael, ämbetsman (f.
1877 13/9), jur. kand. 1900, fiskal i Svea hovrätt
1911, exp.-chef i Civildep. s. å., hovrättsråd 1912,
led. i organisationskommittén för Olympiska
spelen 1911, konsultativt statsråd i Hammarskjölds
ministär 1914—17, regeringsråd 1917, led. av
krigsberedskapskommissionen 1918, ordf. bland
sakkunniga ang. anslag till idrotten 1921—22,
ordf. i Statens besparingskommitté 1923—25,
landshövding i Jämtlands län 1923—30, i Uppsala
län 1931—43, ordf, hos sakkunniga för
omorganisation av högre lantbruksundervisningen
1931—32, led. av A. K. 1933 av F. K. 1939—46
(höger). L. har utg. ”Utredning ang. omorganisation
av polisväsendet i riket” (1922).
Li′nnerhielm, Jonas Carl, reseskildrare,
grafiker (1758—1829). L. ingick i Kansliet, var
protokollssekr. 1783—96, blev riksheraldiker 1809
och erhöll kansliråds rang 1812. Han var mycket
konstintresserad samt målade och etsade. De
reseskildringar han utgav illustrerade han själv
(”Bref under resor i Sverige”, 1797; nya saml.
1806 och 1816; ny uppl. i urval med inledning
av H. Schiller, 1932). — Monogr. av H.
Schiller (1939).
Linneryd, sn i Kronobergs län, Konga hd,
nära Blekingegränsen, s. ö. om Växjö; 187,78 km2,
1,872 inv. (1952). Genomflytes i ö. av
Ronnebyån; sjörik och i s. småkuperad skogsbygd. 2,225
har åker. Kyrkan byggd 1798. Pastorat i Växjö
stift, Konga kontrakt. Utgör tills. m. Nöbbele
storkommunen Linneryd; 270,20 km2; 2,944
inv. (1952); i Ö. Värends domsaga. Tätort:
Linneryd (338 inv. 1951).
Linnés Hammarby, se Hammarby.
Linnéska samlingarna. Vid Linnés död
tillföllo, enl. testamentariska bestämmelser, av hans
naturaliesaml. konkylier, insekter och stenar
jämte större delen av bibl. hans son, medan
herbariet m. m. stannade i den övriga familjens ägo.
Genom överenskommelse redan 1778 fick dock
Linné d. y. disponera även herbariet. Efter den
senares 1783 timade död blevo hans mor och
systrar ägare till saml., vilka enl. deras önskan
utbjödos till försäljning och 1784 såldes för
900 guineas (omkr. 17,000 kr) till dr J. E. Smith
i Norwich. Med saml. följde även bibl.,
flertalet handskrifter och över 3,000 brev till Linné,
ävensom det herbarium Linné d. y. samlat under
sin utrikes resa. Efter Smiths död 1828 inköptes
Smiths saml. av Linnean Society i London, där
herbariet sedan dess med största pietet vårdats,
då däremot av den zoologiska saml. finnas kvar
endast snäckor och en del insekter, till större
delen i mycket skadat skick, och i sprit bevarade
föremål, uppstoppade djur m. m. gått förlorade.
Den mineralogiska saml. såldes redan 1796 av
Smith och blev därvid skingrad. — En del av
Linné d. y:s herbarium från dennes yngre år
o. a. skänktes 1848 till vetenskapsakad. och
förvaras nu på Riksmuseet. 1:e bibliotekarie Arvid
Uggla har 1935, 1938 och 1948 i Burlington
House, London, genomgått och ordnat de väldiga
manuskript- och brevsaml. samt till Uppsala
medfört c:a 45,000 filmnegativ.
Linnéska sällskap, naturvetenskapliga
samfund uppkallade efter C. von Linné. Äldst och
ryktbarast är Linnean Society i London,
stiftat 1788 av J. Banks och J. E. Smith,
ägaren av Linnéska samlingarna. Sällskapet utger
två skriftserier, Transactions och Journal. Dess
samlingar och bibliotek, vartill de Linnéska
utgjorde grundvalen, äro betydande. I Paris finnes
en Société linnéenne av 1788; i flera
franska landsortsstäder och i Bryssel existera
samfund av samma namn, i Amerika och
Australien finnas likaledes flera Linnean Societies.
I Sverige ha funnits tre Linnéska sällskap.
Linnéska institutet i Uppsala, gr. 1800
som en zoologisk-botanisk sammanslutning,
antog sitt namn 1807, utgav s. å. ett enda häfte
Skrifter och upplöstes 1813. Linnéska
samfundet stiftat på Gotland 1806, upplivat i
Stockhölm 1832, sökte anlägga en
naturvetenskaplig trädgård i Humlegården, utgav ett häfte
Handlingar och upplöstes 1842. Svenska
Linnésällskapet stiftades på Hammarby
23 maj 1917 på initiativ av hovtandläkaren E.
Förberg ”för att sprida kunskap om Linné och
hans verk och väcka och underhålla intresset och
vördnaden för vårt största naturvetenskapliga
minne”. Det sammanträder två gånger årl. i
Stockholm och i Uppsala el. på Hammarby. Det
utger en årsskrift, helt ägnad åt
Linnéforskningen, och två mera fristående skriftserier. Genom
dess försorg har den gamla Linnéska botaniska
trädgården i Uppsala återställts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
