Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lie, 1. Jonas - Lie, 2. Emil - Lie, 3. Jonas - Lie, Sophus - Lie, Trygve - Lieberath, Ebbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Lie—Lieberath
666
Vid den stora affärskrisen 1868 gjorde L.
konkurs; bristen utgjorde flera hundra tusen kr.
S. å. flyttade han till Oslo för att leva på sin
penna. Björnson hjälpte honom att 1870 få
berättelsen ”Den fremsynte” utgiven; den hade
framgång, han fick resestipendium och for till
Italien, där han skrev bl. a. romanen
”Tremaste-ren Fremtiden” (1872). Efter den populära
romanen ”Lodsen og hans hustru” (1874) fick
han ”digtergage”. — Trots de första
framgångarna var L. flera år vacklande och osäker om
form och mål för sin alstring. Med den strängt
realistiska ”Livsslaven” och miljöromanen från
1840-talet ”Familjen
paa Gilje” (båda 1883)
hade han banan klar.
Han skrev ytterligare
ett tiotal
familjeromaner, av vilka
”Kom-mandörens dötre”
(1886), ”Et samliv”
(1887) och ”Niobe”
(1893) må nämnas.
Den jämna, lugna
berättarstilen vek
småningom för en
rörligare, starkt
impressionistisk. Han hade en stor
förmåga att skildra
hem och vardagsliv varmt och vederhäftigt el. att
levandegöra gångna tider. L. skrev även en
diktsamling (1889), skådespel (bl. a. ”Lindelin”,
1897) och ett par böcker med sagor och sägner,
”Trold” (2 bd, 1891—92) och ”Eventyr” (utg.
1909). ”Samlede verker” utgå vos i 10 bd 1920
—21; sv. uppl. 1908—10. — Monogr. av A.
Gar-borg (1893), Erik Lie (1908 och 1933) och F.
Ingerslev (1939).
2) Emil Carl Jonas L., skulptör (f. 1897).
L. är starkt påverkad av fransk skulptur. Under
de båda världskrigen vistades han i U.S.A. L.
har en säker känsla för materialens, särsk. träets,
möjligheter. Hans skulpturstil har utvecklats mot
allt lugnare balans mellan linjer och volymer.
Mest känd är L. genom sina porträttbyster, som
präglas av enkelhet och kraftfull, sluten hållning.
L. är representerad bl. a. i Nasjonalgalleriet.
3) J onas L., sonson till L.i), polisman (1899
—1945), avd.-chef i statspolisen 1938—40. L. blev
kommissariskt statsråd för polisärenden i sept.
1940 och polisminister i Quislings regering 1941.
Han gjorde sig känd för stor brutalitet. Vid
tyskarnas kapitulation i Norge maj 1945 begick han
självmord. — L. utgav kriminalromaner under
pseud. Max Mauser.
Lie [li], Marius Sophus, norsk matematiker
(1842—99). Han började i 25-årsåldern intressera
sig för matematik och visade sig genast i
besittning av en originell och produktiv tankeförmåga,
som ställer honom i främsta ledet bland senare
tiders matematiker. Han blev 1872 e. o. prof,
vid Oslo univ., kallades 1886 till prof, i Leipzig
och återvände, nedbruten av sjukdom, 1898 till
Norge. — L:s arbeten röra sig inom den
matematiska analysen, som han riktat med en betydel-
sefull teori, läran om infinitesimala
transforma-tioner och deras grupper. Inom geometrien är
han skaparen av klotgeometrien. Bland L:s
viktigaste arbeten märkas ”Theorie der
Transfor-mationsgruppen” (3 bd, 1888—93; tills, m. eleven
F. Engel), ”Vorlesungen über continuierliche
Gruppen” (1893), ”Geometrie der
Berührungs-transformationen” (1896; tills, m. G. Scheffers).
Hans samlade arbeten äro utg. av F. Engel och
P. Heegaard (6 bd, 1922—37).
Lie [li], Trygve Halvdan, norsk politiker
(f. 1896), jur. kand. 1919, sekr. i norska
arbetarpartiet 1919—22, juridisk rådgivare åt
fackliga landsorganisationen
1922—35. L. var ordf,
i arbetarpartiets avd.
i Aker 1917—25, i
Akershus fylke 1921
—23 och 1926—46,
medl. av partiets
landsstyrelse 1926—46, ordf,
i arbetarnas
idrottsförbund 1931—35.
Han var
justitieminister 1935—39 och
invaldes i stortinget 1937.
Sedan han 1939 en
kort tid hade varit
handelsminister, blev
han vid krigsutbrottet s. å. chef för det
nyupp-rättade folkhushållningsdep. Då H. Koht i febr.
1941 avgick som Norges (laglige) utrikesminister,
efterträddes han av L., som hade uppehållit
posten sedan nov. 1940, då Koht av hälsoskäl
befriades från sina åligganden. L. var en samlande
kraft inom den norska exilregeringen i London
och vann där internationellt anseende. Vid Norges
befrielse 1945 erhöll han utrikesministerportföljen
i Gerhardsens samlingsregering och kvarstod i
dennes 2:a regering. Han avgick i febr. 1946,
sedan han hade utsetts till generalsekr. i FN. Han
behöll denna krävande post till slutet av 1952.
Lieberath [11’berat], Ebbe Harald, militär,
gymnastik- och scoutledare (1871—1937),
underlöjtnant vid Västgöta reg. 1894, kapten 1906,
major på reservstat 1917. L. blev gymnastikdir.
1899, var gymnastiklärare vid latinlärov. i
Göteborg 1902—18, led. av Svenska
gymnastikförbundets styrelse 1912—17, ordf, i Stockholms
gymnastikförbund 1919—34, ledde den svenska
elitgymnastiktruppen vid Olympiska spelen 1912.
L. var en av initiativtagarna vid scoutrörelsens
införande i Sverige 1909, blev 1912 ordf, i det
då bildade Svenska scoutförbundet, 1922 led. av
Internationella scoutunionens styrelse (dess
internationella kommitté) samt var v. ordf, i Svenska
scoutrådet fr. o. m. 1932. Som scoutchef har
L. i tal och skrift i hög grad bidragit till den
svenska scoutrörelsens popularisering. Han
kvarstod som den drivande kraften inom denna
rörelse till sin död och var en ungdomsledare som få.
Han utgav bl. a. ”Scouter och scoutledare” (1913).
— L. debuterade som förf. 1914 med ”Knektar,
scouter och andra pojkar” och utgav sedan ett
trettiotal böcker med berättelser om och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
