Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leslie, 2. David, Lord Newark - Leslie, 3. Walter - Leslie, Sir John - Leslie, Edward - Lespinasse, Julie - Lessebo - Lesseps, Ferdinand de - Lessing, Ferdinand - Lessing, 1. Gotthold Ephraim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Leslie—Lessing
594
Moor. 1645 besegrade han Montrose vid
Philip-haugh, var Alexander L:s närmaste man i
befälet över skotska armén, ledde 1650 försvaret
av Skottland mot Cromwell men besegrades av
denne vid Dunbar. Vid Preston 1651 blev L.
slagen och fången och frigavs först 1660.
3) Walter L., från 1637 greve, skotsk
militär (1606—67), gick i kejserlig krigstjänst, var
1632 major och utmärkte sig för stor tapperhet.
Vid Wallensteins mord var L. säkerligen den
drivande kraften och reste själv med budet om
blodsdådet till Wien. Därmed var hans lycka
gjord, och han belönades med ämbeten och
ägodelar. Han blev 1650 fältmarskalk och sändes
1665 som ambassadör till Konstantinopel.
Leslie [le’zli], Sir John, skotsk fysiker
(1766—1832), prof, i Edinburgh i matematik
1805 och i fysik 1819. L. utförde berömda
värmeundersökningar.
Leslie [le’zli], Thomas Edward Cliffe,
engelsk nationalekonom (1827—82), prof, i
Belfast men bosatt i London. L. blev i England
grundläggaren av den historiska skolan inom
nationalekonomien. Hans viktigaste arbeten äro
”Essays on wages” (1868), ”Land systems and
industrial economy of Ireland, England and
Continental countries” (1870), och ”Essays in
poli-tical and moral philosophy” (1879).
Lespinasse [läspina’s], Julie Jeanne
Eléo-nore, fransk salongsdam (1732—76). Hon blev
1754 sällskapsdam hos den blinda madame du
Deffand. 1764 öppnade L. en egen salong, dit
hon tog med sig större delen av madame du
Deffands encyklopedistiska umgänge, främst
d’Alembert, som var hennes svärmiske älskare.
En samling ”Lettres” utgavs 1809 (ny uppl.
1847; med inl. av J. Janin).
Lessebo, köping (sedan 1939) i Konga hd, i
Småland, Kronobergs län, och ingående i
Hovmantorps förs, i Konga kontrakt av Växjö stift,
ö. s. ö. om Växjö; 48,50 km2; 2,596 inv. (1953).
Köpingen, som utbrutits ur Hovmantorps sn, är
skogsbygd med mossar; Vid fall i Lesseboån,
Läens avlopp till öjen, anlades 1658 ett järnbruk
för utnyttjande av sjömalmerna i angränsande
sjöar och i början av 1690-talet ett pappersbruk.
Under 1700-talet utvidgades bruksrörelsen, och
stora jordegendomar lades under bruket. Detta
köptes 1802 av J. L. Aschan (se d. o.); 1836 fick
pappersbruket sin första pappersmaskin, men ända
fram mot 1870-talet spelade järntillverkningen
största rollen vid L. Järn tillverkningen upphörde
redan vid 1880-talets början. 1905—06
utvidgades pappersbruket med en sulfitfabrik, den första
vid något av Sveriges finpappersbruk. Omkr. 580
arb. När Aschan dog 1856, bildades familj
ebola-get Lessebo bolag, som 1896 ombildades till
Lessebo a b., vilket 1925 inköptes av ab.
Klippans finpappersbruk. Lessebo ab:s aktiekapital
3,6 mkr. 1900 avyttrade Lessebo ab. större delen
av sina värdefulla skogsegendomar. — Litt.: ”L.
1719—1919” (1926); G. Clemensson, ”Klippans
pappersbruk med L. och Böksholm” (1932).
Lesseps [läsä’ps], Ferdinand Marie d e,
vi-comte, fransk diplomat (1805—94), mest känd som
initiativtagare till
Su-ezkanalen och
Pana-makanalen. L., som
varit i diplomattjänst,
bl. a. i Egypten, till
1849, ägnade sig
sedermera åt utredningar
ang. möj ligheten att
förverkliga tanken på
en kanal genom näset
vid Suez. Han fick
1856 koncession på
anläggandet av en sådan
kanal och lyckades
också genomföra detta
storartade byggnadsarbete, så att kanalen kunde
öppnas för trafik 1869. L. blev sedan chef för
det 1879 påbörjade arbetet på en kanal genom
Panamanäset. Projektet misslyckades för L., och
affärsutvecklingen gav upphov till
Panamaskan-dalen, som på 1890-talet upprörde Frankrike och
hårt drabbade även L. personligen. — Biogr. av
R. Courau (1932).
Lessing, Ferdinand Diederich, tysk
sino-log (f. 1881). Han kallades 1927 till
föreståndare för den östasiatiska avd. vid Museum für
Völkerkunde i Berlin. 1930 knöts han till
He-dinexpeditionens etnografiska sektion och deltog
i dess arbeten i Kina och Mongoliet till 1933.
Sedan 1935 är han Agassiz prof, of oriental
languages vid Univ. of California. L. har
under många år studerat spec. lamaismens
lärosystem och kult. Hans viktigaste skrifter äro
”Lehrgang der nordchinesischen
Umgangsspra-che” (1912; tills, m. W. Othmer), ”Mongolen,
Hirten, Priester und Dämonen” (1935) och
”Yung-Ho-Kung. An iconography of the Lamaist
Cathedral in Peking”, 1 (i ”Reports of the
Sino-Swedish expedition”, 8, 1942).
Lessing. 1) Gotthold Ephraim L., tysk
författare (1729—81), studerade 1746—48 vid
Leipzigs univ., levde sedan som fri litteratör i
Berlin, blev fil. mag. i Wittenberg 1752,
återvände s. å. till Berlin, där han knöt vänskap med
Fr. Nicolai men ej lyckades vinna någon
anställning. L. bodde från 1755 åter i Leipzig,
begav sig 1758 ånyo till Berlin, där han och
Nicolai uppsatte tidskriften Briefe, die Neueste
Literatur Betreffend (1759—65), och hade 1760
—65 plats som guvernementssekr. hos general
Tauentzien i Breslau. Han anställdes 1766 som
dramaturg vid den nya nationalteatern i
Hamburg, vilken dock gick omkull redan 1767.
Hertigen av Braunsehweig gjorde honom 1770 till
bibliotekarie i Wolfenbüttel, 1775 bjöds han på
en italiensk resa och gifte sig 1776 men miste
1778 både hustrun och en nyfödd son. De sista
levnadsåren var L:s kraft bruten.
Sin förnämsta insats gjorde L. som
kulturkritiker men framträdde i nästan lika hög grad
som vitter författare. Hans ungdomsdiktning,
lustspel (”Der junge Gelehrte”, 1747, ”Der
Freygeist”, 1749, m. fl.), anakreontiska sånger,
ordknappa, slagkraftiga epigram m. m., var
osjälvständig. Men samtidigt med att hans kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
