Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold, Carl Gustaf af - Leopold, Svend - Léopoldville - Lepage, Jules - Lepanto (Navpaktos, Naupaktos) - Lepas - Leperditia - Lepidium, krasse - Lepidodendron, fjällträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Leopold—Lepidodendron
582
sorgespel, ”Virginia” (1802), är inom den
klassicistiska ramen en sentimental borgerlig dram. Han
bidrog även till Stockholms Posten (bl. a. med
skarpa inlägg mot Thorild) och 1792—95 till
den konservativare Extra Posten, där han
fortsatte polemiken mot Thorild. Hans viktigaste
skaldeverk voro dels didaktiska och moraliska
resonemangssånger, ss. ”Årens flygt” (1793),
”Försynen” (s. å.), ”Predikaren” (1794),
”Religionen” (1796), ”Det blinda nitet” (1799) och
det retoriska praktstycket ”Det slutande
århundradet” (s. å.), dels versberättelser som den kyligt
satiriska ”Den vackra bedjerskan” (1793) och
”Eglé och Annett” (1800), där han mot ett
olyckligt konvenansäktenskap i stora världen ställer
en lantlig lyckoidyll. Fr. 0. m. 1790-talet
författade han ett antal uppsatser och
recensioner, så i Läsning i Blandade Ämnen (1797
—1800), bl. a. ”Om smaken och dess allmänna
lagar”, ”Idéer till en populär filosofi öfver Gud
och odödligheten”, ”En blind mans besinningar
i filosofien” samt ”Stycken ur doctor Godmans
portfölj”. Å Sv. akad:s vägnar författade han
”Afhandling om svenska stafsättet” (1801), vari
han visade sig konservativare än Kellgren.
L. var en lysande intellektuell begåvning och
säkert den mest beläste av gustavianerna men
samtidigt mycket begränsad och saknade verklig
idealitet och entusiasm. Voltaire och Pope
förblevo hans mönster. Hans drivna formtalang gör
sig bäst gällande i societetsvers och maliciösa
brev; den ”sublima stilen” förde ofta till tom
grannlåt och charaddunkla omskrivningar. Han
var och förblev klassiker. Efter Kellgrens
bortgång kom L. som den akademiska smakens
främste representant att utöva ett olyckligt
herravälde genom sin doktrinarism, fantasilöshet och
känslotorka.
L. utgav 1800—02 i 3 bd ”Samlade skrifter”
(ny uppl. 1814—16), till vilka 1831—33 lades
ytterligare 3 bd. Utgivandet av en vetenskaplig
uppl. av L:s skrifter är påbörjat av Svenska
vitterhetssamfundet. — Litt.: A. E. Sjöding, ”L.,
den gustavianske smakdomaren” (1931); J. V.
Johansson, ”Extra Posten 1792—95” (1936); O.
Holmberg, ”Tegnér och L.” (i ”Esaias Tegnér.
Studier till hans person och verk”, 1946), ”Den
unge L.” (1953)-
Leopold [-ål], Svend Valdemar, dansk
författare (1874—1942). L. utgav bl. a. de historiska
romanerna ”Prinsesse Charlotte” (1897) och
”Ene-vold Brandt” (1900), nutidsromanerna ”Den store
Eros” (1902) och ”Bureaukrater” (1916), den
litterärt historiska studien ”Lavrbær og roser”
(1910), samlingarna av nutidsessäer ”Omkring
parnasset” (1914) och ”Tres talenter” (1918).
Han har vidare skrivit historiska skådespel samt
en roman i 4 bd om Ludvig Holberg (1922—
24), hans bästa verk. Dessutom må nämnas
”Sören Kierkegaard” (1932) och ”Grundtvig,
Danmarks profet” (1933). Hans ”Erindringer”
utkommo i 3 bd 1927—28.
Léopoldville [leåpåldvi’l], sedan 1923
huvudstad i Belgiska Kongo vid Kongofloden,
omedel
bart nedanför Stanley Pool och mittemot
Brazza-ville i Franska Kongo; 11,000 vita och 198,000
infödda inv. L. är största flodhamn och
handels-centrum i det inre av Belgiska Kongo och en
relativt modern stad. Från Matadi nedanför
Li-vingstonefallen leda järnväg (sedan 1898) och
en oljeledning upp till L. Staden är knutpunkt
för flera flyglinjer. L. har palmolje- och
textilindustri m. m.
Lepage [lapä’$], J u 1 e s, målare, se
Bastien-Lepage.
Lepa’nto, it. namn på grek, kommunen N a
v-paktos (Naupaktos), vid
Lepantovi-kens inre del (Korintinska viken). Det antika
Naupaktos var en viktig atensk flottstation under
peloponnesiska kriget; det erövrades 191 f. Kr.
av romarna. Vid L. stod 7 okt. 1571 det
ryktbara sjöslag, i vilket spanska, påvliga, maltesiska
och venetianska flottorna förintade den turkiska
sj ömakten.
Lépas, zool., se Långhalsar.
Leperdi’tia, släkte inom ordn. musselkräftor.
De två skalen äro olika stora, bönlika. L. är
känt från ordovicium till karbon. Från
Gotlands silur äro nio arter kända, däribland L.
bal-tica. Släktet är även
känt från Jämtland,
Dalarne och Skåne.
Lepi’dium, k r a
s-s e, släkte bland de
korsblommiga
växterna, kännetecknat av breda, täml.
tunna tvåfröiga
skidor. Gatkrasse,
L. ruderale, en omkr.
2 dm hög,
illaluktande, ettårig ört med
kronlösa blommor
(med 2 ståndare)
och de nedre bladen
par flikiga, växer
täml. allmänt på
gator i s. och mell.
Sverige.
Fältkrasse, L. cam-
pestre, mera högvuxen och med hela, gråaktiga
blad, förekommer mindre allmänt. T r ä
d-gårdskrasse, L. sativum, odlas och
användes som tillsats till sallad.
Lepidode’ndron, f j ä 111 r ä d e t, ett fossilt
växtsläkte, som huvudsaki. förekom under
stenkoistiden. Släktet utgör större
delen av fam.
Lepidodendra-ceae, som hör till klassen
Lyco-podiales (lummerväxter).
Medan de nutida lummerväxterna
mestadels äro späda örter och
aldrig bli trädformiga, voro de
kända L.-arterna stora träd,
som kunde nå en höjd av 30
m och en diam, av åtm. 1 m.
Detta sammanhänger med att
L. liksom flera andra grupper
av kärlkryptogamer under pa-
Schematiskt
längdsnitt av övre
delen av en kotte
av Le pidodendron.
Lepidium ruderale, gatkrasse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
