Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantmannapartiet - Lantmannaskola - Lantmannen-Svenskt land - Lantmarskalk - Lantmännens byggnadsförening - Lantmästare - Lantmästaren - Lantmätare - Lantmäteri - Lantmäterikarta - Lantmäterikedja, lantmätarkedja - Lantmäterikontor - Lantmäteristaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Lantmannaskola—Lantmäteristaten
382
mænius, ”Lantmannapartiet” (1928; går fram till
1884).
Lantmannaskola, se Lantbruksundervisning.
Lantmannen-Svenskt land, veckotidskrift, utg.
av Sveriges lantbruksförbund (1935—40 av
Sveriges allmänna lantbrukssällskap), bildad 1935
genom sammanslagning av Landtmannen (utg. av
Sveriges allmänna lantbrukssällskap) och Svenskt
land.
Lantmarskalk, namn på ridderskapets och
adelns ordf, i Sverige på ståndsriksdagarnas tid,
i Finland till 1906. I 1617 års riksdagsordning
omnämnes en ordf, för ståndet. Denne kallas
i protokollen 1625 1.; titeln är ett lån från
Tyskland. Enl. 1626 års riddarhusordning utsågs 1.
av konungen för varje riksdag. L. skulle
sammankalla adeln, föredraga konungens
propositioner, leda förhandlingarna, upptaga vota samt låta
avfatta och verkställa beslut. Han hade att föra
ståndets talan. Enl. 1719 och 1720 års R. F.
valde adeln själv 1. Under början av frihetstiden
förekom, att riksråd valdes till 1. (sista gången
1731). I 1772 och 1809 års R. F. samt 1810 års
R. O. fick konungen rätt att utse 1. L. var ordf,
för alla fyra stånden vid de gemensamma
överläggningar, som efter 1856—58 års riksdag voro
tillåtna. Genom 1866 års R. O. försvann titeln
1., som ej användes om ordf, vid de nuv.
adels-mötena. — Litt.: C. Hallendorff,
”Lantmarskalken” (i ”Sveriges riddarhus”, 1926); ”Sveriges
riksdag”, Avd. 1, bd 3—8 (1931—33).
Lantmännens byggnadsförening bildades 1939
med uppgift att verka för en ändamålsenlig
bebyggelse på landsbygden genom att lämna sina
medl. råd och hjälp i byggnadsfrågor samt
bedriva forskningsarbete. L:s verksamhet är
förlagd till Lund.
Lantmästare, se Lantbruksundervisning.
Lantmästaren, organ för Sveriges
lantmästare-förbund; redaktör: Gunnar Heiken, Malmö.
Lantmätare, se Lantmäteri och
Lantmäteristaten.
Lantmäteri, urspr. mätning och kartläggning
av jordegendom. I Sverige äro l:s uppgifter
huvudsaki. skifte och delning av jord, reglering
av befintliga fastigheter och skapande av nya
sådana i syfte att möjliggöra jordens
ändamålsenliga utnyttjande samt trygga ägande- el.
nyttjanderätt till jord genom fastställande av
gränser, fastighetsregistrering o. dyl. Vid
lantmäteri-arbetena upprättas kartor i stor skala, som med
tillhörande beskrivningar komma till användning
för många andra ändamål; bl. a. utgöra de,
förminskade och sammansatta, grundvalen för
kartverkets upprättande av kartor över landet.
Redan i landskapslagarna omtalas
jordrev-ning, geometrisk uppmätning av jorden för
delning. 1603 fick Anders Bure i uppdrag att göra
en karta över Sverige, och 1628 utfärdades en
instr. för geografisk och ekonomisk kartläggning
av riket. För denna verksamhet fick Bure
anställa och utbilda lantmätare. Härmed var
grunden lagd till det svenska statliga 1., som ställdes
under Räkningekammaren, senare
Kammarkollegium, dit lantmätarna skulle insända sina kartor
för att förvaras i Lantmäterikontoret.
Kollegiet förordnade 1642 en inspektor över
lant-mäteriarbetet. Denna tjänst indrogs 1683. Karl
XI uppdrog i stället åt Carl Gripenhielm att vara
dir. över lantmäteriet. Denne ingöt nytt liv i
arbetet, som tidigare stagnerat. Enl. en instr.
1688 fingo lantmätarna rätt att utföra
lantmäteri-arbeten även för enskilda. 1696 påbörjades
inrättande av provins- el.
lantmäterikon-t o r vid residensen i länen. Här skulle
lantmätarnas konceptkartor förvaras, medan kopior
insändes till Lantmäterikontoret i Stockholm. Nya
uppgifter tillkommo i sammanhang med
indelningsverkets organisation, reduktionen och Karl
XI :s många kommissioner. Särskilt livlig blev i
slutet av 1600-talet lantmäteriverksamheten inom
östersjöprovinserna. Men krigen hämmade
senare utvecklingen. Enl. instr. 1725 ålades
lantmätarna att verkställa ägodelningar; därjämte
av-vittring och från 1735 justeringen av mått och
vikt. 1747—77, då Jacob Faggot var chef för
1., hade detta en blomstringsperiod. I 1749 års
förordn. meddelades bestämmelser om ägors
delning i sol- el. i storskifte. 1756 beslöts
tillsättandet av 60 s. k. kommissionslantmätare i
Sverige, 1757 av 40 i Finland (namnet härlett från
Karl XI :s kommissioner). Sedan en förordn. om
storskifte utkommit 1757, fick det geografiska
arbetet stå tillbaka och blev 1765 t. v. inställt.
Enl. 1827 års instr. skulle i varje län finnas en
förste och en andre lantmätare på stat samt i
mån av behov kommissionslantmätare. Det
geografiska kartarbetet, sockenkarteverket,
skulle återupptagas. Detta överflyttades 1859 till
Rikets ekonomiska kartverk. 1864 utfärdades en
ny instr. Justeringsväsendet övertogs 1879 av
Jus-teringsstyrelsen. Minskningen av lantmätarnas
uppgifter medförde mot slutet av 1800-talet en
tillbakagång för 1., tills Hans Rhodin 1899 blev
dettas chef och en nydaningsperiod började. 1908
års riksdag fattade beslut om uppläggande av
jordregister, som skulle utföras på
lantmäteri-kontoren av förste lantmätarna. Följ, år
indrogos kommissionslantmätartj änsterna, och för det
egentliga lantmäteriarbetet tillsattes
distriktslant-mätare. 1920 ersattes förste lantmätarna med
överlantmätare. — Litt.: ”Svenska lantmäteriet
1628—1928” (1928).
Lantmäterikarta, av lantmätare för olika
ändamål upprättad karta, merendels för
jorddelning och liknande syften. L. lämnar med
tillhörande beskrivning en detaljerad redovisning av
jordens beskaffenhet, fördelning i olika ägoslag
och ägolotter m. m. Fastställd har den rättsligt
vitsord. L. upprättas vanl. i skala 1:400, 1:1,000,
1: 2,000 el. 1: 4,000 (1 a n t m ä t e r i s k a 1 0 r).
Lantmäterikedja, lantmätarkedj a, ett
inom lantmäteriet av ålder brukat
längdmätnings-instrument, först 1909 helt förbjudet och utbytt
mot mätband av stål. Kedjan var av järn och
vanl. av 25 alnars längd samt avdelad i länkar
om ett kvarter med ringar emellan. Efter
metersystemets införande hölls längden 20 m.
Lantmäterikontor, se Lantmäteri.
Lantmäteristaten. En statlig inst. för
lant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
