Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantingshausen, Jakob Albrekt von - Lantkrigsrätt - Lantmannakooperation - Lantmanna- och borgarepartiet - Lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Lantkrigsrätt—Lantmannapartiet
378
fransk tjänst och deltog i de polska och
österrikiska tronföljdskrigen. L. var även guvernör
för två prinsar av Zweibrücken-Birkenfeld, av
vilka den ene, den begåvade hertig Kristian, tidigt
nämndes som svensk tronföljdskandidat. Då
denna utsikt 1743 blev aktuell, arbetade L. energiskt
men förgäves för dess förverkligande. 1747 gick
L. som generalmajor åter i svensk tjänst och
ådagalade såväl i militära uppdrag som genom
deltagande i riksdagarna en sällsynt duglighet.
Ansluten till hattpartiet, räknades han snart till
dess bästa
riksråds-ämnen, men konungen
— vars val till
tronföljare han motarbetat
— vägrade utnämna
honom. 1757 led. av
en kommission för
Pommerns
upphjälpande, fick han under
det s. å. öppnade
pommerska fälttåget mot
Preussen åt sig
anförtrodd ledningen av
krigskommissariatet.
Nov. 1758 utnämndes
L. till överbefälhavare.
Han lyckades bringa hären i någorlunda
krigsdug-ligt skick och förde 1759 ett efter
omständigheterna aktivt fälttåg. Men längre räckte ej resurserna,
och han begärde då avsked men avlöstes först i
juni 1761. Frih. 1760, blev L. nu överståthållare
i Stockholm. 1769 tog han åter på ett bemärkt
sätt del i riksdagsarbetet.
Lantkrigsrätt, sammanfattningen av de
folkrättsliga reglerna om krigföringen till lands. Hos
de flesta folk ha tidigt utbildat sig vissa
hedersbegrepp betr, krigföringen. Alla stater med
organiserade härar ha faktiskt i någon mån — men
också endast i viss mån — efterlevt ”krigets
lagar”, om vilkas formulering H. Grotius nedlade
stor förtjänst. Först på 1800-talet ha staterna i
mellanfolkliga fördrag sökt i lagtext samla och
bestämma de regler, som genom sedvanan
utbildat sig i ämnet. Häribiand märkas
Genève-konventionen 1864 ang. sårade militärers vård
i fält, Petersburgsdeklarationen 1868 med förbud
mot användande av exploderande gevärskulor
samt, främst, de olika Haagkonventionerna. Den
mest omfattande saml. av rättsregler om 1.
gjordes i 1907 års Haagkonvention, vilken biträtts
av flertalet civiliserade stater men också i stor
utsträckning överträddes under 1 :a världskriget
och ännu mera under 2:a världskriget, särsk.
å tysk sida. Ett till konventionen hörande
lantkrigsreglemente bestämmer bl. a., vilka
frikårer som skola anses lovliga och åtnjuta
krigsmäns rättigheter, giver regler för krigsfångars
behandling och sysselsättande, förbjuder
användning av förgiftade vapen el. gifter, att döda el.
såra en fiende, som givit sig, att anfalla städer,
byar och byggnader, som icke försvaras,
förbjuder att obehörigen använda Röda kors-tecknet
el. fiendens national flagga, att ödelägga el. skada
fientlig egendom, där detta icke av militära skäl
är strängt nödvändigt. Befolkningen i besatt
område i fiendeland må ej tvingas lämna
upplysningar om dettas försvarsåtgärder. Innan
bombar-dering av befästa orter påbörjas, skall i allm.
motståndarna varskos och det tillses, att
byggnader, som tjäna religiöst, konstnärligt el.
vetenskapligt ändamål, historiska minnesmärken,
sjukhus m. fl. vårdanstalter såvitt möjligt skonas, för
så vitt de ej användas för krigsändamål.
Utskrivande av penninggärder som bestraffning el.
hämnd för privatpersoners gärningar förbjudes.
Däremot få krigsgärder påläggas efter skriftlig
order av högsta befälhavaren, men vid uttagandet
måste följas tidigare vid skatteåsättanden i
landet tillämpade grunder. Landområde, som
varaktigt besatts, har den nya makthavaren både
rätt och plikt att övertaga förvaltningen av.
Förnödenheter må rekvireras för ockupationsarméns
behov, men de skola betalas kontant el. med
skuldförbindelser. Av enskilds egendom må endast
transportmedel beslagtagas, men de skola
återlämnas vid fredsslutet jämte gottgörelse. Bryter
stat el. något dess krigsfolk mot dessa regler,
blir staten skadeståndsskyldig. Genom en
Haagkonvention 1925 förbjödos kvävande el. giftiga
gasers el. vätskors samt skadegörande bakteriers
användande som stridsmedel. På gr. av
erfarenheterna från i:a världskriget utarbetades på en
konferens i Genève 1929 nya regler om sårades,
sjukas och krigsfångars behandling vid krig.
Reglerna ha dock ännu ej allmänt antagits, bl. a.
ej av Sverige. För luftkriget föreligga jämväl
förslag till internationella bestämmelser, ej heller
dessa antagna av de olika staterna. Jfr
Sjökrigsrätt och Genèvekonventionen.
Lantmannakooperation, se Kooperation,
sp. 664.
Lantmanna- och borgarepartiet, politiskt
riksdagsparti i A. K. 1912—34,
representerande högern. Partiet bildades 1912 genom
sammanslagning av de två förutvarande högerpartierna,
Lantmannapartiet och Nationella framstegspartiet.
Ordf, under 1912 års riksdag var C. Persson i
Stallerhult. Fr. o. m. 1913 tillkom såväl det
formella som reella ledarskapet A. Lindman. Partiet
var, då det bildades, A. K:s näst största parti,
gick vid vårvalen 1914 förbi Liberala
samlingspartiet och blev kammarens största. Vid höstvalen
s. å. uppnådde emellertid socialdemokraterna
denna ställning; L. blev med oförändrad styrka
återigen kammarens näst största parti — en position,
som det ständigt behöll, trots att det efter 1917
aldrig mer uppnådde samma höga numerär som
vid valen 1914. Delvis berodde detta på att det
fr. o. m. 1917 uppträdande Bondeförbundet
berövade högern en stor del väljare på
landsbygden. L:s numerära utveckling framgår av följ,
siffror (A. K): 1912: 65 medl., 1914: 86; 1915:
86; 1918: 59; 1921: 70; 1922: 62; 1925: 65;
1929: 73; 1933: 58. Partiet förde en moderat
konservativ och försvarsvänlig politik i allt närmare
samarbete med F. K:s nationella parti och
uppgick jämte detta 1934 i den för båda kamrarna
gemensamma, 1935 konstituerade Riksdagshögern.
Lantmannapartiet, svenskt politiskt parti i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
