Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landå - Landålett - Landösjön - Lane, Edward William - Lane härad - Lanerna - Lane-Ryr - Lanforsen - Lanfranc - Lanfranco, Giovanni - Lang, Andrew - Lang, Cosmo Gordon - Lang, Fritz - Lang, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Landålett—Lang
350
La’ndauer), lätt, fyrhjulig vagn, vars kur på
mitten är delad i två hälfter, av vilka den ena
slås ned framåt, den andra bakåt. I en sådan
vagn åkte Josef I, då han 1702 drog mot Landau
(därav namnet).
Landåle’tt (fr. landaulette), eg. liten landå,
kupé; med öppen förarplats försedd, täckt bil,
på vilken bakre delen av taket kan fällas ned.
Landösjön, långsträckt sjö 30 km n. om
Storsjön i Jämtland; 46 km2, 24 km lång, 72 m
djup, 319 m ö. h. Genomflytes av Indalsälvens
biflod Långan.
Lane [lein], Edward William, engelsk
orientalist (1801—76). Han lärde under långa
besök i Egypten i grund känna såväl folk som
språk. Utgav bl. a. ”An account of the manners
and customs of the modern Egyptians” (2 bd,
1836), den ojämförligt bästa skildringen av den
muhammedanska Orientens liv, och ”An
Arabic-English lexicon”, ett av de förnämsta storverken
inom den orientaliska filologien (5 dir 1863—74,
de återstående 3, ofullständiga, utgåvos efter L:s
död, 1877—93).
Lane härad i Göteborgs och Bohus län
omfattar Bokenäset i v. samt gränsar i n. och ö.
till Älvsborgs län. L. består av socknarna
Lane-Ryr, Herrestad, Skredsvik, Högås, Bokenäs och
Dragsmark.
Lanema, den tandfria delen mellan betarna
el. hörntänderna och de första kindtänderna i
underkäken hos hästen. På lanerna jämte tungan
vilar betslet.
Lane-Ryr, sn i Bohuslän, Lane hd, mellan
Uddevalla och Dalslandsgränsen; 84,82 km2; 1,044
inv. (1951). Bergsbygd, uppdelad av smärre
odlade dalar, bl. a. Bäveåns. 1,742 har åker. Nuv.
kyrkan är från 1874. Ingår i Uddevalla och L:s
pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels n.
kontrakt; utgör storkommunen Lane-Ryr; 83,08
km2; 1,075 iuv. (1952); i Sunnervikens domsaga.
Lanforsen, fall och kraftverk i Dalälven, vid
Älvkarleö mellan Untra och Älvkarleby
kraftverk. Ägare är L a n f o r s e n s k r a f t-a b.,
vari Stockholms stad äger 2/s och Sandvikens
järnverks ab. Vs av aktiekapitalet. Kraftverket
blev färdigt och utvidgades 1948.
Lanfranc [lä’nfräTjk], ärkebiskop av
Canterbury (omkr. 1005—89), f. i Pavia, inträdde 1042
som munk i benediktinklostret Bec och öppnade
där efter 1045 en skola, som blev mycket
berömd. Vid konsilierna i Vercelli (1050), Tours
(1054) och Rom (1059) försvarade han
trans-substantiationsläran mot Berengar av Tours. L.
blev 1066 abbot i Caen och 1070 ärkebiskop i
Canterbury. Med hjälp av förfalskade dokument
utverkade han åt sig högre rang än sin kollega
i York. L. gjorde slut på Englands kyrkliga
isolering och lade grunden till den engelska kyrkans
oberoende av staten i fråga om lagstiftning och
rättskipning. —• Biogr. av A. S. Macdonald
(1926).
Lanfra’nco [-kå], Giovanni, italiensk
målare (1581—1647), lärjunge av Caraccierna och
ett av deras biträden vid utsmyckningen av
Farne-segalleriet i Rom. L. drev barockmåleriet ut i den
dekorativa illusionismen (med
ljusdunkelbehandling), som fresker i flera kyrkor i Rom och
Neapel visa, t. ex. ”Marias himmelsfärd” i Sant’
Andrea della Valle, Rom. Bland hans altarverk
kunna nämnas ”Den heliga Margaretas av Cortona
vision” (Florens), ”Den ångerfulle Petrus”
(Dresden).
Lang [läu], Andrew, skotsk polyhistor
(1844—1912). L. var främst historiker, etnolog
och religionshistoriker och skrev ett stort antal
böcker i skilda ämnen, bl. a. ”History of
Scot-land” (4 bd, 1900—07). Mest känd gjorde han
sig genom ”Custom and myth” (1884), ”Myth,
ritual and religion” (2 bd, 1887) och ”The
ma-king of religion” (1898). Länge förbisedd av
fackvetenskapen, vann han till sist världsrykte
som etnolog framför allt genom hävdandet, att
vissa lågt stående naturfolk ha religiösa
föreställningar, som starkt närma sig monoteismen.
Lang [läu], Cosmo Gordon, engelsk
kyrkomän av skotsk börd (1864—1945), 1894 fellow
vid Magdalen College i Oxford, 1901
suffragan-biskop i Stepney (inom Londons stift) och tillika
canon vid S:t Paul’s Cathedral och 1908
ärkebiskop av York. 1928 efterträdde han R. T.
Da-vidson som ärkebiskop av Canterbury. Han
avgick 1942. En högkyrkoman av äldre typ,
fullföljde L. med moderation och klokhet sin
företrädares politik att utan brytning med statsmakten i
görligaste mån hävda kyrkans sj
älvbestämnings-rätt. — Litt.: J. G. Lockhart, ”C. G. L.” (1949).
Lang, Fritz, tysk filmregissör (f. 1890 i
Wien), urspr. målare. L. engagerades som
regissör i Berlin 1918, och efter några obetydliga
filmer skapade han 1921 storverket ”Den
besegrade döden” (”Der müde Tod”), följt av ”Dr
Mabuse der Spieler” och ”Nibelungensagan”
(1923). Sedan följde ”Metropolis”, ”Spionen”,
"Månraketen” och i Tyskland ljudfilmerna ”M”
med Peter Lorre och ”Testament des Dr
Mabuse”. L. lämnade Tyskland 1933 och har sedan
filmat i Paris (”Liliom”) och Hollywood med
stor framgång, bl. a. i ”Fury”, ”Man lever bara
en gång”, ”New Yorks undre värld”. ”Frank
James hämnd”, ”Western Union”,
ockupationsfil-men ”Skräckdagar i Prag”, ”Kvinnan i fönstret”
och ”Kvinna i rött”. L:s filmer äro ofta fyllda
av spänning och skräck utan att därför vara
raffeldramatik.
Lang, Karl Georg Herman, zoolog (f. 1901
W7), fil. dr och doc. vid Lunds univ. 1932,
lektor i Stockholm 1941, assistent vid
Naturhistoriska museets evertebratavd. 1947, prof, och
föreståndare där 1950. Utom den
limnologiskt-zoo-logiska dr-avh. om bottenfaunan i några
småländska sjöar har L. utg. en lång rad skrifter
om olika, särsk. marina evertebraters systematik,
djurgeografi, embryologi och morfologi.
Viktigast äro hans undersökningar av harpacticiderna,
en artrik grupp loppkräftor, av stor betydelse för
bottenfaunans sammansättning och som fiskföda.
Efter en lång rad specialavh. på denna grupp
utgav L. 1948 en mångsidig, monografisk
framställning av densamma: ”Monographie der
Har-pacticiden” (2 bd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
