Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lamm, 1. Martin - Lamm, 2. Ole - Lamm, 3. Uno - Lamm, 4. Robert - Lammasch, Heinrich - Lammers, Heinrich - Lammgam - Lammhult (Lamhult) - Lammull - Lamna cornubica, håbrand - Lamond, Frederic - La Morgue - La Motraye, Aubry de - La Motte, Antoine Houdart de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Lammasch—La Motte
314
ningstiden” (i ”Norstedts världshistoria”, 10,
1930). Sedan L. blivit prof, i Stockholm,
inriktade han sig i främsta rummet på studiet av
1800-talets svenska litteratur, spec. Strindberg.
Epokbildande är hans verk ”Strindbergs
dramer” (2 bd, 1924—26). Den stora brytningstiden
i Strindbergs liv under 1890-talet belyste han i
”Strindberg och makterna” (1936). L.
sammanfattade sina studier över Strindberg i en stor
minnesteckning över diktaren, utförd på
uppdrag av Svenska akad. (2 bd, 1940—42; ny
uppl. i 1 bd 1948). ”Minnesteckning över August
Blanche” (1931; även utg. under titeln ”August
Blanche som stockholmsskildrare”; ny uppl.
1950) kan betraktas som en förstudie till
Strind-bergsmonografien; till samma motivkrets höra
också ”Dickens och hans romaner” (1947) och
”Det moderna dramat” (1948). Till sitt första
forskningsområde, litteraturen omkring 1700,
återgick L. i ”Gunno Dahlstierna” (1946). Av
betydelse äro L:s bidrag till studiet av Runeberg.
1933—49 redigerade L. tills, m. G. Castrén
Runebergs ”Samlade skrifter” för svenska
vitterhetssamfundet. Tills, m. P. Hallström och F.
Böök utgav L. ”Världslitteraturen” (50 bd, 1925
—29). L. var en frodig och mångsidig forskare,
som med bred och djup lärdom förenade
psykologisk blick och estetiskt sinne. Som medl. av
Samfundet De nio 1925, Svenska akad. 1928 och
Vitterhetsakademien 1933 spelade L. en viktig,
utåt föga observerad roll i svenskt kulturliv.
2) Ole Albert L., kemist (f. 1902 W12), fil.
dr och doc. i kemi vid Uppsala univ. 1937, prof,
i teoretisk kemi vid Tekniska högsk. 1945. L:s
förnämsta undersökningar beröra diffusionens
teori, binära lösningar, högmolekylära ämnen
samt gasskyddsproblem.
3) August Uno L., den föreg:s bror,
elektrotekniker (f. 1904 22/s), examinerades från
Tekniska högsk. 1927 och var ingenj örselev vid Asea
till 1928, då han anställdes som ingenjör vid
bolagets tillverkning av högspänningsapparater i
Ludvika. Han blev 1930 chef för strömriktaravd.,
1940 för apparatavd. och är sedan 1947
överingenjör vid Ludvika-verken. L. disputerade till
tekn. dr 1943, har förf, ett antal skrifter spec.
rörande transduktorkopplingar och har patentsökt
ett 100-tal elektrotekniska uppfinningar.
4) Robert Ludvig L., ärftlighetsforskare (f.
1905 W9), statsagronom vid Statens
trädgårds-försöks köksväxtavd., Alnarp, sedan 1938, doc.
i ärftlighetslära vid Lunds univ, sedan 1945. I
sin dr-avh. (1944) och i senare skrifter har L.
behandlat cytogenetiska problem inom släktet
So-lanum. Han har också gjort faktorsanalytiska
undersökningar hos ärter samt undersökt
förekomsten och effekten av duplikationer o. a.
strukturella kromosomförändringar inom samma
material. L. var den förste, som (1936) iakttog de
cytologiska störningar, som uppträda efter inavel
av korsbefruktande växter. L. har också
publicerat ett stort antal skrifter rörande sortförsök
och olika praktiska frågor inom
köksväxtod-lingen.
La’mmasch, Heinrich, österrikisk rätts-
lärd och politiker (1853—1920). Han blev prof,
i Innsbruck och var från 1889 prof, i straffrätt
och folkrätt vid Wiens univ. 1899—1918, var han
led. av österrikiska herrehuset. Som
folkrätts-expert deltog han i Haagkonferenserna 1899 och
1907, var medlem av Internationella
skiljedomstolen i Haag och en av stödjepelarna i
Inter-parlamentariska unionen. L. kallades 27 okt. 1918
till österrikisk ministerpresident men förmådde
under dessa den habsburgska monarkiens sista
dagar intet uträtta mot den överhandtagande
upplösningen. Han avgick u nov. s. å. efter att ha
kontrasignerat kejsar Karls abdikation. Han
tillhörde sedan den österrikiska fredsdelegationen i
S :t-Germain.
La’mmers, Hans Heinrich, tysk ämbetsman
(f. 1879), jur. dr 1904, domare 1912,
överrege-ringsråd 1921, ministerialråd i inrikesministeriet
1922, doc. vid högsk. för politik i Berlin och
ledare för de tyska förvaltningsakad:s förbund.
L., som tidigt sympatiserade med
nationalsocialisterna, utnämndes 1933 till statssekr. och chef
för rikskansliet och erhöll 1937 titeln
riksminister. L. blev en av Hitlers närmaste medarbetare
och var från 1938 även chef för det hemliga
kabinettsrådet. Inom SS hade han rang av
Grup-penführer. Efter kriget ställdes han inför
Nürn-bergsdomstolen och dömdes april 1949 till 20 års
fängelse. L., som var specialist på stats- och
förvaltningsrätt, utgav flera arbeten, bl. a. (i
samarbete med W. Simons) ”Die Rechtsprechung
des Staatsgerichthofs für das Deutsche Reich” (5
bd, 1929—33).
Lammgam, se Skäggam.
Lammhult (L a m h u 11), storkommun i
Kronobergs län, omfattar socknarna Asa, Aneboda
och Berg; 252,38 km2; 3,493 inv. (1952); i
Mellersta Värends domsaga. Tätort: Lammhult
(1,316 inv. 1951) i Aneboda sn.
Lammull, sådan ull, som erhålles första
gången lammen klippas. Den är mycket fin och har
en egendomlig glans.
La’mna cornübica, h åbrand, se Hajar.
Lamond [lä’mand], Fr eder i c, skotsk
pianist (1868—1948). Han studerade för bl. a.
Bü-low och Liszt. L. blev berömd särskilt som
Beethovenspelare. Han framträdde även som
tonsättare och dirigent.
La Morgue [la må’rg], bårhus på L’Ile de la
cité i Paris, där lik av okända personer utställdes
för identifiering; byggnaden nedrevs 1923.
La Motraye [la måträ’], Aubry de, fransk
reseskildrare (1674—V43)- Han företog under
1690-talet resor till Konstantinopel, Mindre Asien,
Syrien och Nordafrika, vistades 1711—14 tidtals
hos Karl XII i Bender och Dimotika samt
besökte därpå Sverige. Han utgav bl. a. ”Voyage en
Europé, Asie et Afrique” (2 bd, 1727), som bl. a.
innehåller bidrag till historien om Karl XII:s
vistelse i Turkiet, Görtz’ finansplaner och
processen mot honom. Sv. uppl. (urval) utg. 1918.
La Motte [la må’t], Antoine Houdart
de, fransk författare (1672—1731). L. vann sina
sporrar i striden mellan ”les anciens” och ”les
mödernes”, varvid han tog de modernas parti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
