Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lager - Lager, lageröl - Lagerart - Lagerberg, släkt - Lagerberg, 1. Sven - Lagerberg, 2. Sven - Lagerberg, 3. Magnus - Lagerberg, Torsten - Lagerbielke, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Lager—Lagerbielke
264
a b c d
Fig. 3. Rullningslager.
a sfäriskt kullager, b enradigt spårkullager, c tvåradigt
vinkelkontaktkullager, d sfäriskt rullager, e cylindriskt
rullager, f koniskt rullager, g enkelverkande
axialkul-lager, h dubbelverkande axialkullager.
h
flertal standardiserade typer (fig. 3), vilka stå att
få dels i olika grovleksserier, dels i olika
diam.-serier, vilka i en del fall börja med ytterdiam.
10 mm och avslutas med 830 mm; sistn. 1.,
utfört som dubbelradigt sfäriskt rullager, har
en statisk bärförmåga av 700 ton och användes
t. ex. för valsverk. Även inom urmakeritekniken
användas kul-1.; de minsta typerna härav ha 3
kulor och utföras med en ytterdiam. av 1 mm.
Den inom maskintekniken ojämförligt mest
nyttjade typen av kul-1. är dock det enradiga
spår-kul-1. Inom motortekniken användas kul-1.
väsentligen endast för mindre enheter, t. ex. för
motorcykelmotorer, enär vid större motorer
smörj ningen alltid är säkerställd genom det
tryck-oljesystem, som ändock fordras. För vev- och
kolvtapps-1., där utrymmesfaktorn är av särskild
betydelse, har
man med
framgång använt
s. k. n å 11
a-ger (fig. 4),
eg. ett slags
rull-1. med
långsmala, tättlig-gande rullar. —
Litt.: K. G.
Karlson,
”Maskinelement” (i
”De tekniska [-vetenskaper-]
{+vetenskaper-+}
na”, avd. Maskinteknik, 1:3, 1923); H. A.
Lundberg m. fl., ”Maskinelement” (i
”Ingenjörshand-boken”, 2, 1948).
Lager, 1 a g e r ö 1, se Maltdrycker.
Lagerart, det el. de (värdelösa) mineral, som
åtfölja de egentliga malmmineralerna vid en
la-gerformig malmbildning.
Lagerberg, svensk släkt, härstammar från
häradshövdingen i Visingsborgs grevskap Lars
Jonsson d. ä. (1515—94). Hans sonson Lars
Jonsson d. y. (1608—88) innehade samma tjänst
Fig. 4. Nållager för lagring av
kolvtapp.
och adlades 1687 med namnet L. Dennes son,
L. 1), blev 1731 greve och den sistnämndes
brorson, justitiekanslern Carl L. (1708—67), 1758
frih. (ej introducerad). — Jfr C. Lagerberg,
”Ätterna L.” (1894).
l) Sven L., greve, militär, politiker (1672—
1746). L. trädde i krigstjänst 1690. Under Karl
XII :s vistelse i Turkiet anlitades han som
underhandlare med tatarkhanen på Krim, som han
förmådde att ansluta sig till turkiske sultanens krig
mot Ryssland. L. följde även tatarhären i fält
och förde en intressant dagbok, som utgavs av
M. Lagerberg 1896. Efter återkomsten från
Ben-der blev L. 1717 generalmajor. På 1719 års
riksdag tillhörde han de viktigaste utskotten. Han
blev 1720 Statskontorets president, var på 1723
års riksdag lantmarskalk samt blev vid dess slut
riksråd. L. gjorde sig främst gällande inom
statshushållningen men också inom utrikespolitiken.
Utan att vara partiman stödde han därvid Arvid
Horn och blev angripen härför av 1738—39 års
ständer men fick kvarstå i rådet och var t. o. m.
påtänkt som Horns efterträdare på
kanslipresi-dentsposten. Under hattregimen var han inom
rådet en av de mest auktoritativa bekämparna
av krigspolitiken.
2) Carl Sven Axel L., ättling i 4:e led till
L. 1), greve, militär (1822—1905). Han blev 1839
underlöjtnant vid Andra livgardet, 1862 överste i
armén och chef för Lantförsvarsdep:s
kommandoexpedition, 1866 sekundchef för Andra
livgardet, 1867 generalmajor, 1880 generalbefälhavare
och generallöjtnant, 1882 överkommendant i
Stockholm samt 1889 general och chef för femte
arméfördelningen (till 1890). Han kvarstod som
överkommendant till sin död. Många år tillhörde
L. konungens närmaste omgivning, och 1872-—
1905 var han chef för konungens stab. L. var
1866—84 led. av F. K. Han var genom sin
kvickhet och sina vinnande egenskaper mycket populär.
3) Adam Magnus Emanuel L., numismatiker
(1844—1920), intendent vid Göteborgs
myntkabinett 1862—87, ombudsman vid museet 1864-—89;
utgav skrifter i numismatiska ämnen, sin
stamfader L. 1) :s efterlämnade dagbok (1896),
”Göteborgare” (2 bd, 1913—14) och ”Stormän, som
jag mött” (1915)-
Lagerberg, Karl Erik Torsten, botanist
och skogsman (f. 1882 8/4), fil. dr i Uppsala, prof,
vid Skogshögsk. 1918—47. L. har i sina
vetenskapliga arbeten mest undersökt sjukdomar och
skadesvampar på skogsträd, särsk. tall och gran,
och bl. a. utg. exsickatverket ”Skogens
skadesvampar” (2 bd 1912—14; tills, m. N. Sylvén).
Genom sina bildverk med utförlig text, ”Svenska
fjällblommor” (1931, 2:a uppl. 1940) och ”Vilda
växter i Norden” (4 bd, 1937—45; även da., no.
och fi. uppl.; 2:a uppl., 4 bd, 1947—49) har han
bidragit till att öka allmänhetens intresse för
den nordiska växtvärlden. L. var red. för Svensk
botanisk tidskr. 1918—38.
Lagerbielke, ätt, härstammande från
fältskären Benedictus Fistulator (d. 1651), inflyttad till
Göteborg från Skottland (el. möjl. Danzigs
förstad Schottland). Av dennes sonsöner blev en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
