Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körling, 3. Sven - Körna - Körnare - Körner, 1. Theodor - Körner, 2. Theodor, Edler von Siegringen - Körning av hästar - Körsbär - Körsbärsfluga - Körsbärsmalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Körna—Körsbärsmalen
228
3) Sven Holger K., den föreg:s bror,
tonsättare (1879—1948), verkade som organist,
musiklärare och kördirigent i Göteborg. Han
komponerade solosånger och manskvartetter men
utgav även flera saml. med barnvisor, t. ex. ”Fyrtio
barnvisor” och ”Sju blomvisor för ungdom”,
vilka blivit mycket populära.
Körna, tekn., slå märken i metall.
Körnare, lantbr., se Tröskning.
Kömer [kö’-]. 1) Karl Theodor K., tysk
författare (1791—1813). Han studerade några
år vid univ., ägnade sig sedan uteslutande åt
författarskap, ingick mars 1813 i Lützows frivilliga
jägarkår, sårades till döds 26 aug. — K.
utvecklade en förvånande produktivitet, skrev lustspel,
sångspel, dramer och dikter. Hans eldande
krigssånger (samlade i "Leyer und Schwert”, 1814;
sv. övers. 1911) blevo ytterst populära och ha
jämte hans krigardöd gjort honom till en
älsk-lingsgestalt för det tyska folket; hans diktning,
i hög grad påverkad av Schiller, saknar djupare
egenart. Sami, verk i 2 bd 1912. — Monogr.
av K. Berger (1912) och H. K. v. Jaden (1913).
2) Theodor K., Edler von S i e
g-ringen, österrikisk politiker (f. 1873). K-
deltog i i:a världskriget som officer och
avancerade till generalmajor. Efter kriget blev han
generalstabschef, avskedades 1920 och ingick då
i socialdemokratiska partiet. 1945 utsågs han till
Wiens borgmästare, och 1951 valdes han efter K.
Renner, som avlidit 1950, till Österrikes president.
Körning av hästar. Handens inverkan, som
bör vara stadig, lätt och mjuk, är av tre slag:
förhållande, eftergivande och ledande. Rösten
verkar framåtdrivande (genom tungslag el. s-ljud)
el. lugnande. Piskan tjänar huvudsaki. som
framåtdrivande medel samt bör användas med
varsamhet alltefter hästarnas olika temperament.
Tömmarna hållas numera vanl. enl. den s. k.
engelska tömhållningen (v. handen styrhand, h.
hjälp-hand; se bild). Vid god k. skola hästarna gå med
ett stadigt men lätt och mjukt stöd på bettet
och med spänstiga rörelser. — Med hänsyn till
det antal hästar, som äro spända för fordonet,
och sättet härför skiljer man på: enspänt,
två-spänt (två hästar bredvid varandra), tandem (två
hästar bakom varandra) och spann, som kan vara
fyr-, sex- el. åttaspann el. än flera, varvid
hästarna i regel spännas två och två bakom
varandra. — Tävlingar i k. intogo under antiken
en framträdande plats’ vid de olympiska spelen
och ansågos som en synnerligen förnämlig sport.
Under medeltiden
avstannade körväsendets utveckling,
emedan riddarna ansågo
det vekligt och omanligt
att åka. I början av nyare
tiden tog k. ny fart, sedan
man förbättrat vagnarnas
konstruktion, i det man
började upphänga korgen i
läderremmar över underredet
i st. f. att låta den vila
direkt på axlarna. Med
förbättrade vagnkonstruktio-
Körsbärsblom och mogna körsbär. Foto A. Fors.
ner ökades k. alltmer för att nå sin höjdpunkt
under 1800-talet, då varje ståndsperson höll sig
med ekipage och särskilda körskolor inrättades
för utbildning i körkonsten. Sedan bilarna
undanträngt ekipagen, har körkonsten alltmer gått
tillbaka.
Körsbär. De odlade k. härstamma från två
arter av släktet Primus, P. avium och P. cerasus.
Till P. avium räknas näml, icke blott de
flerstädes i Sverige allmänt vildväxande
fågel-bärsträden utan även de odlade s ö t k ö r
s-bärsträden. Sötkörsbären indelas i
bigarråer, d. v. s. bär med fast, nästan hårt
fruktkött, och hjärtkörsbär, med löst,
smältande kött. Bland vanligare sorter av
bigarråer märkas allmän rödgul bigarrå,
svart bigarrå och Dönnissen, bland
hjärtkörsbär Frogmore.
Surkörsbärsträden, P. cerasus, bilda i regel blott 3—5 m
höga träd el. buskar och indelas efter bärens färg
i klarbär (t. ex. vanliga klarbär), som
ha nästan färglös saft och klart röd färg, samt
m o r e 11 e r (t. ex. ostheimer w e i c h s e 1,
skuggmorell), som vid full mognad ha
mörkaste röda färg och även mörkröd saft.
Mellan söt- och surkörsbären stå hybriderna.
Sötkörsbärens ekonomiska nordgräns går genom
n. Uppland, surkörsbären kunna odlas ända uppe
i Västerbotten. K. trivas väl t. ex. inom
silur-områdena i öster- och Västergötland, på
Gotland och Öland samt i Skåne. Körsbärsträden
odlas vanl. i stamformiga exemplar, uppdragna
på grundstammar, som erhållits genom kärnsådd.
Sötkörsbärsträd kunna bli inemot 100 år gamla,
men i regel duka de under långt tidigare.
Surkörsbärsträden (surkörsen) ge sällan
tillfredsställande avkastning längre än till 25—30 års ålder.
Körsbärsträden tåla vanl. icke att beskäras på
samma sätt som andra fruktträd. Man lämnar
dem därför frihet att antaga den form de själva
vilja. Förutom till förtäring i rått tillstånd
användas bären (i synnerhet av surkörs) på många
sätt inom hushållen (gelé, saft, sylt o. s. v.).
Körsbärsvin kan med fördel beredas
såväl av surkörsbär som av vissa slags fågelbär.
I mellersta Europa, särskilt i Tyskland, beredes
av k. ett slags brännvin, Kirschwasser el. Kirsch.
Körsbärsfluga, se Borrflugor.
Körsbärsmalen, Argyre’sthia prunie’lla, har
huvudet, ryggen och ett streck längs bakkanten
av framvingarna snövita; vingar f. ö. ljusbruna,
Engelsk
tömhållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
