Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulspruta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Kulspruta
14
Tung svensk kulspruta m/36 (t. v.) och enhetskulspruta, tysk M. G.-42 på ksp-lavett.
6—10 pipor, vridbara kring en axel ung. som
magasinet på en revolver. K. av denna och
liknande typer betraktades som ett slags
artilleripjäser. Den förste, som frångick artilleriidén,
var svensken C. H. J. Palmcrantz, som på
1860-talet konstruerade den första mera
infanteribeto-nade k. i trefotslavett. Den hade 8 (senare 10)
pipor i revolverinfästning. Den hållfasta,
mant-lade gevärspatronen med röksvagt krut gjorde
det möj ligt att konstruera e n p i p i g a,
helautomatiska k. genom att använda de krafter, som
frigöras vid skottlossningen (rekyl el. gastryck),
till det mekaniska arbete, som erfordras för
av-fyring, hylsans utdragande och utkastande samt
införande av ny patron. Den första k. av denna
typ konstruerades 1883 av amerikanen Hiram
Maxim, som utnyttjade rekylen för
mekanismarbetet. Kort därefter framställde en annan
amerikan, J. M. Browning, den första gasuttags-k.
Två av Brownings vapen användas fortfarande i
många arméer, bl. a. i U.S.A. och Sverige, näml.
C o 1 t-B r o w n i n g s k. med kort piprekyl och
Brownings kulsprutegevär (i
Sverige kulsprutegevär m/21 och m/37) med
gasuttag. Efter hand framkommo en mängd olika
k.-konstruktioner, ss. Schwarzlose (Österrike,
Sverige 1914), Vickers (England) och Parabellum
(Tyskland). Till nämnvärd användning kom k.
först under rysk-j apanska kriget, men det var ej
förrän under 1 :a världskriget konstruktionerna
medgåvo en sådan precision och driftsäkerhet,
att k. blevo inf:s effektivaste flackbanevapen.
K. indelas i tunga och lätta. Tunga k. (40
—50 kg) betjänas av flera man, ha i regel med
riktinrättningar försedda lavettage och äro vanl.
inrättade endast för helautomatisk eld. De
karakteriseras av stor skottvidd och tät kulkärve
samt stor elduthållighet, vunnen genom effektiv
pipkylning (vattenkylning). Lätta k. (10—15
kg själva vapnet och 10—15 kg lavett) äro
luft-kylda. Dessa vapen äro i regel ordnade för snabbt
pipombyte. Moderna lätta k. äro byggda som
enhets-k., d. v. s. själva vapnet är försett med
benstöd och axelstöd och betjänas på samma sätt
som ett kulsprutegevär i sådana lägen, då lavetten
är mera till hinders än till nytta. I
försvarslä-gen el. dyl. lägges vapnet i en k.-lavett, och vid
skjutning från denna motsvaras
skjutegenskaperna i det närmaste av den tunga k:s. Nära de
lätta k. stå kulsprutegevären. Den
väsentligaste skillnaden är, att kulsprutegevären
äro magasinsmatade, varför de äro mera
lätthanterliga än k. Å andra sidan är den
genomsnittliga eldhastigheten betydligt lägre än vid de
bandmatade k.
Grunden för k:s funktion är, att vissa
rörliga delar av krutgasens tryck tvingas bakåt
(rekylera) i förh. till vapnets fasta delar.
Härvid spännes en manöverfjäder (rekylfjäder), som
därefter återför de rörliga delarna till det läge
de hade före skottlossningen och därigenom
åstadkommer de för automatelden erforderliga
förrättningarna. Krutgasen kan i huvudsak utnyttjas
för mekanismrörelser på följ, sätt: 1) Gastrycket
mot stötbottnen framkallar rekyl, r e k y 1 m
e-k a n i s m e r. Vid dessa kan antingen pipan
med-följa, piprekyl, under en kort el. en lång del av
slutstyckets rekylrörelse, el. också kan pipan vara
fast och slutstycket rekylera ensamt,
slutstycks-rekyl, varvid mekanismens öppnande, innan kulan
lämnat loppet, förhindras genom slutstyckets
tröghet, tungt slutstycke (användbart endast vid
korta vapen, pistoler), el. genom ett knäledslås
el. dyl. 2) Krutgasen verkar genom ett i främre
delen av pipan anbragt hål, ”gasuttag”, på en
pistong, vars rörelse överföres till mekanismen,
gasuttagsmekanismer.
Patronerna till k. äro vanl. instoppade i långa
band av tyg el. av hopkopplade stållänkar. Ett
band innehåller i regel 250 patroner. Slutna band
omge patronen. Före inmatning i
patronläget måste vid dessa band patronen dras ut bakåt,
öppna band äro utförda av fjädrande stålplåt.
Vid inmatning från dessa pressas patronen direkt
framåt ur bandet och in i patronläget.
Härigenom blir hela mekanismkonstruktionen enklare
och medger mycket hög eldhastighet. Under
automateld upphettas pipan starkt och börjar efter
600—700 skott att glöda. En så stark
upphettning är förödande för pipan, varför k. antingen
äro ordnade för vattenkylning el.
luft-kyl n i n g. Vid det förra systemet omger man
pipan med en vattenbehållare på vanl. c:a 3 1.
Vid ångbildning avledes ångan med en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
