Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräm - Krämkopp - Krämlor - Kränga - Krängningsförsök - Kräpp - Kräppapper - Kräva - Krävstorkar - Kröderen - Krökning - Krönika - Krönikeböckerna - Krönikör - Kröning - Krönt - Kröpelin, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Krämkopp—Kröpelin
936
Mandelkrämla.
kelser. — 2) Anrättning av sammankokt
fruktsaft, vatten, socker och potatismjöl, t. ex. hallon-,
blåbärskräm o. dyl.
Krämkopp, kopp av porslin i äggrund form,
med grepe och lock, särskilt vanlig på 1700-talet.
Krämlor, svampar, tillhörande släktet Russula
av
skivsvampar-nas fam. bland [-hymenomyce-terna.-]
{+hymenomyce-
terna.+} K.
kännetecknas liksom
riskorna, från
vilka de avvika
genom saknaden
av mjölksaft, av
att foten är
spröd, ej
trå-digt upprispbar.
Några k. ha
skarp,
brännande smak och äro
giftiga, andra, t. ex. mandel-, kant-, sill- och
äggkrämla, äro goda matsvampar.
Kränga säges ett fartyg göra, då det ”har
slagsida”, ej ”ligger på rät köl” utan lutar åt
ena sidan. Subst.: Krängning.
Krängningsförsök, att genom praktiska prov
bestämma läget i höjdriktningen av ett fartygs
tyngdpunkt för att utröna fartygets
styvhetsegen-skaper, ofta till kontroll, sedan fartyget
färdigbyggts. Medelst tyngder kränges fartyget från
upprätt jämviktsläge till ett nytt sådant, då
styv-hetsmomentet blir lika med det av de flyttade
tyngderna alstrade krängningsmomentet.
Kräpp, se Crépe.
Kräppapper, tunt, färgat, olimmat papper,
som fått kräppartad rynkning genom pressning
mellan räfflade valsar. Brukas till
prydnadsän-damål, dekorering o. dyl.
Kräva, zool., se fåglar, sp. 360.
Krävstorkar, Lepto’ptilus, ett släkte av fam.
äkta storkar bland de storkartade fåglarna. De
äro stora, klumpiga fåglar med en krävliknande
utbuktning från nedre delen av halsen. Till
kräv-storksläktet höra a d j u t a n t f å g e 1 (se d. o.
med bild) och marabustork.
Kröderen, sjö i Buskerud fylke, östlandet,
Norge, i Hallingdalens förlängning; 42 km2, 40
km lång, 132 m ö. h.; största djup 119 m.
Krökning benämnes i matematiken den
storhet, som mäter en kurvas el. en ytas böjning i en
viss punkt. För en kurva är k. lika med det
inverterade värdet av krökningsradien el.
radien i krökningscirkeln, d. v. s. den
cirkel, som tangerar kurvan i tre sammanfallande
punkter. I krökningsmåttet för en yta ingå den
största och den minsta krökningsradien till ytans
normalsektioner i punkten i fråga.
Krönika (lat. chro’nica, grek, chronika’, av
chro’nos, tid), i större utsträckning först under
medeltiden använd beteckning för berättande
historisk framställning av olika slag. Med k.
åsyftas icke en bestämd form, men benämningen
användes i allm. för en fylligare skildring, som
kan vara avfattad på latin el. resp, folkspråk, på
prosa el. vers. Ordets användning är
allmäneuropeisk; ex. på de olika varianterna kunna
hämtas från nordisk historia; Ericus Olais
latinska och Olaus Petris svenska historieverk kallas
båda k., de på vers avfattade medeltida
historie-verken kallas rimkrönikor. — I allm.
menar man numera med k.-artad framställning en
skildring, som nöjer sig med att rent berättande
redogöra för händelsernas följd i deras
kronologiska sammanhang. — I modernt svenskt
språkbruk betecknar k. även enl. fransk förebild, en
press- el. radioöversikt över aktuella företeelser.
Krönikeböckerna, två av de s. k. historiska
böckerna i G. T. Första Krönikeboken börjar
med släktregister från Adam och skildrar
hu-vudsakl. Davids historia. Den andra handlar om
Salomo, konungarna i Juda rike samt dettas
undergång och slutar med att omnämna tillåtelsen
att återvända ur fångenskapen. — K. behandla
med förkärlek frågor om gudstjänsten och
undvika ofördelaktiga notiser om de konungar, som
gynnade kulten. Såsom historiska källor ha de
icke samma värde som Samuels- och
Konunga-böckerna. De äro skrivna lång tid efter
återkomsten från Babel.
Krönikör, författare av en krönika.
Kröning, en religiös akt, genom vilken en
monarks regeringstillträde bekräftas. K. består
av smörj elsen och kronans påsätta
n-d e, vilka ceremonier pläga föregås av regentens
ed och efterföljas av hyllning. Ett slags k.
förekom redan hos egypter, israeliter och perser. Den
romerska kej sarkröningen är förebilden för de
senare västerländska k. De frankiska konungarna
läto kröna sig i Reims. Karl den store
kröntes i Rom av påven. De tyska konungarna
kröntes i Aachen och mottogo kejsarkronan i
Rom. Karl V kröntes i Bologna. Sedan kröntes
de tyska kejsarna i bl. a. Regensburg, Augsburg
och Frankfurt am Main. — I Sverige är Erik
Knutsson (d. 1216) den förste konung, vars k.
omtalas. Fr. o. m. Kristofer av Bayern t. o. m.
Ulrika Eleonora skedde den svenska k. i Uppsala
domkyrka; Hans, Kristian II, Kristina och Karl
XII kröntes dock i Stockholm. Fredrik I och
hans efterträdare t. o. m. Oskar II kröntes i
Stockholms storkyrka, utom Gustav IV Adolf,
vars k. skedde i Norrköping. I R. F. 1809 finns
ingen uttrycklig föreskrift om k. Gustav V
underlät vid sitt trontillträde att låta kröna sig,
liksom också Gustav VI Adolf. Kröningsmynt,
som utkastades till folket, slogos senast vid Karl
XIV Johans k.
Krönt (försett med Kronans märke) sades förr
ett mätnings- el. vägningsredskap vara, sedan det
undersökts, godkänts och blivit försett med
Mynt-och justeringsverkets stämpel. Denna procedur
kallas enl. författningar av 1885, resp. 1934 j u
s-tering, ehuru ordet krönt all t j ämt i någon
utsträckning användes i dagligt tal. Det brukas
understundom även om arbeten av ädel metall
för vad som i lagtexten benämnes
kontrollst ä m p 1 i n g.
Kröpelin, Hans, riksråd (d. 1440). Han var
av tysk börd och kom omkr. 1400 till Norden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
