Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftdjur (krustacéer) - Kräftfiske - Kräftkakexi - Kräftpest - Kräftsjukdomar - Kräftsläktet - Kräftstenar - Kräkla - Kräklingbo - Kräklinge - Kräkmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Kräftfiske—Kräkmedel
932
bemärkelse. K. ha dessas ledade kitinpansar,
förstärkt genom inlagrad kalk. De flesta k. äro
typiska vattendjur och andas i regel med gälar.
Små former andas genom huden och sakna vanl.
blodkärl, stundom även hjärta, medan dessa
organ äro väl utbildade hos större former.
Typiska för k. äro vidare de ledade, hos alla
ursprungliga och simmande former kluvna
ex-tremiteterna, som alltid finnas i stort antal. De
två främsta paren tjänstgöra som antenner, det
tredje som käkar, fjärde och femte som s. k.
käkfötter och de övriga vid förflyttningen.
Sinnesorgan äro känselborst, ögon av två slag, näml,
dels fasettögon, dels opariga bägarögon, s. k.
Nauplius-ögon, samt hos högre former
balansorgan. Utvecklingen är i regel förbunden med
en metamorfos, varunder flera olika larvtyper
följa på varandra. De tidigaste äro den med
tre segment utrustade, sexbenta Nauplius-larNen
och den mer komplicerat byggda Zoea-larven. Den
förra är allmän hos lägre k., den senare hos
högre. De flesta k. bebo havet. Ett mycket stort
antal lever även i sötvatten och ej så få
(särskilt tropiska former) helt el. delvis på land.
Många äro rörliga bottenformer, andra
fastsittande, ett stort antal pelagiska, och även
djuphavet har sina former. Inom åtskilliga grupper
finnas parasitiskt levande arter. K. tillhöra de
äldsta kända fossilen. Redan i kambrium
uppträdde gruppen trilobiter. Högre kräftdjur,
Ma-lacostraca, uppträda först mot paleozoiska tidens
slut.
K. indelas vanl. i två huvudgrupper:
Entomo-straca och Malacostraca. Till den förra höra
former med växlande antal segment (10—65).
Inom den senare gruppen är antalet segment
alltid 20. Metamorfosen börjar vanl. med en
Zoèa-larv, stundom dock föregången av en
Nauplius-larv. Till Entomostraca höra följ. ordn.:
Phyl-lopoda (b 1 a d f o t i n g a r), Ostracoda (m u
s-selkräftor), Copepoda (1 o p p k r ä f t o r),
Cirripedia (rankfotingar) med egendomligt
omgestaltade, fastsittande former, ss. h a v s t u
1-panerna (Balanus), tillhörande fam.
Balani-dae. På gränsen mellan Entomostraca och
Malacostraca står den artfattiga gruppen Leptostraca.
De till Malacostraca hörande ordningarna indelas
i grupperna Arthrostraca och Thoracostraca. Den
förra omfattar ordn. Isopoda, likfotingar,
och Amphipoda (m ä r 1 d j ur). Till
Thoracostraca, som igenkännas på att ögonen äro skaftade
och huvudet förenat med mellankroppens segment
till ett enhetligt stycke, cephalothorax, höra ordn.
Cumacea, som har oskaftade ögon och endast
antydan till cephalothorax, Schizopoda, med ett
stort antal räkliknande, någon el. några cm långa
arter, som äro ytterst allmänna i havsplankton,
t. ex. släktet Mysis samt de egendomliga
Euphau-siacea (släktet Euphansia), som leva på djupt
vatten och äro utrustade med lysorgan,
Stomato-poda och dekapoder (Decapoda). Denna sista
ordn., till vilken de största och mest bekanta k.
höra, ss. kräfta, hummer, langust, kej sarhummer,
eremitkräftor, räkor och krabbor, igenkännes på
förekomsten av fem par gångextremiteter, av
vilka det första paret ofta är förvandlat till
grip-organ. Alla organsystem äro högt utvecklade.
Larverna genomgå i allm. först ett Zoea-stadium
och därpå ett s. k. MyAf-stadium, som hos
krabborna ersättes av ett s. k. Megalopa-stadium,
karakteriserat av väl utvecklad bakkropp.
Kräftfiske utföres med redskap av flera slag:
burar och mjärdar för insjöfiske, k r ä f
t-håvar och spön för fiske i åar el. andra
vatten. Betet består mestadels av fisk och
dägg-djurskött. K. i Sverige är förbjudet 1/i—7/s kl.
18 samt V11—31/i2 (i vissa län tidigare än V11).
Bäst och fetast äro kräftorna i aug. och sept.
Fångst av kräftor under 9 cm längd är i de
flesta län förbjuden. Stor import äger rum,
hu-vudsakl. från Norge och Finland.
Kräftkakexi, se Kräfta.
Kräftpest, sjukdom på kräftan, förorsakad av
en svamp, Aphanomyces astaci, som först
angriper de mjuka hudpartierna, sedan nervsystemet,
varefter svamptrådar växa ut genom huden. I
dem bildas förökningskroppar, som ge upphov
till rörliga, med cilier försedda svärmsporer, som
kunna spridas vida omkring, även mot ej för stark
ström. Cilierna falla av, och sporerna sjunka
till bottnen, fastna på kräftor, som krypa över
den, och utveckla svamptrådar. K. kan trol. även
förorsakas av bakterien Bacterium pestis astaci.
Av k. angripna kräftor sitta ofta på dagen
uppkrupna ur sina gömslen, gå på höga ben el. ligga
på sidan el. ryggen med slappt hängande ben
och klor. Döden inträder snart. I vatten, vari
k. inkommit, förintas i regel hela kräftbeståndet.
K. kom 1907 till Sverige, där den härjat i
flertalet av de bästa kräftvattnen. Möjlighet synes
ej finnas att verksamt bekämpa k.; man har
därför inriktat kampen mot k. på att söka hindra
k:s spridning samt att kontrollera
återbesättandet av härjade vatten med nya kräftbestånd.
Genom k. k. 14A 1932 (ändrad 23/i 1940) ha därför
stränga föreskrifter utfärdats för att förebygga
k:s spridning, avseende bl. a. sumpning av
kräftor samt behandling av redskap. Inplantering
av kräftor må ej ske utan tillstånd av
Fiskeri-styrelsen.
Kräftsjukdomar, se Kräfta.
Kräftsläktet, zool., se Flodkräftsläktet.
Kräftstenar, se Kräfta, sp. 925.
Kräkla, eg. krokig stav, dels träredskap för
omröring i gröt m. m. (nu mindre vanligt), dels
en biskops krumstav (jfr Biskopsskrud).
Kräklingbo, sn på mell. Gotland, Kräklinge
ting, på östkusten, v. om Katthammarsvik; 45,96
km2, 328 inv. (1952). Huvudbygd kring kyrkan;
i s. reser sig Torsburgen (se d. o.). 722 har åker.
Av den 1211 invigda kyrkan återstå korutsprånget
i ö., västportalen m. m. Långhuset byggt omkr.
1300 av Neo-Iconicus. Ingår i K, Anga och
Ala pastorat, Visby stift, Medelkontraktet;
tillhör storkommunen Romakloster.
Kräklinge, socken i Närke, se Kräcklinge.
Kräkmedel, Eme’tica, medel, som framkalla
kräkning (se d. o.) dels på reflexväg genom
retning av nervändar i magslemhinnan el. svalget,
varvid retningen fortledes till ”kräkningscent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
