Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kromosomer - Kromosomantal - Kromosomkarta - Kromosomparning - Kromoxid - Kromrött - Kromsyra, Kromsyraanhydrid - Kromsyreelement - Kromtrioxid - Krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Kromosomantal—Krona
876
ingående studium av k.-strukturen. Högst
värdefullt har detta studium blivit hos bananflugan,
som är särsk. väl analyserad med avseende på
genernas koppling och Crossing over.
Spottkör-tel-k. ha en bandformig, spektrumliknande
struktur, kännetecknad av tusentals mörka och ljusa
band av olika bredd och med en alldeles bestämd
ordningsföljd. Man har hos bananflugan i många
fall kunnat lokalisera arvsanlagen till vissa
bestämda band i dessa k. Under
reduktionsdelning-ens profas, då k.-spiralerna äro upplösta, kan man
på k.-trådarna urskilja ett stort antal
grynlik-nande, vanl. runda kroppar av olika storlek och
med bestämd ordningsföljd. Dessa s. k.
kromo m e r e r låta färga sig mera intensivt än
själva k.-tråden, som förbinder dem, och
motsvara de mörka banden i spottkörtel-k.
Arvsanlagen äro belägna i kromomererna, men varje
kromomer innehåller trol. flera arvsanlag.
Karakteristiskt för k. är dess förmåga till
reproduktion, d. v. s. att uppbygga dotter-k. av exakt
samma beskaffenhet. Härigenom få alla
cellkärnorna hos en organism samma konstitution som
den befruktade äggcellen. Under individens
utveckling avsöndra de stora
arvsanlagsmolekyler-na i k. enzymliknande ämnen, som på ett
komplicerat sätt samverka med varandra och dirigera
utvecklingsförloppet. K. äro ofta differentierade
i s. k. eukromatiska och
heterokro-m a t i s k a partier, som förhålla sig olika med
avseende på spiralisering och despiralisering samt
med avseende på halten av nukleinsyra. Särsk.
intressant är, att eukromatinet är bärare av
arvsanlagen, medan heterokromatinet saknar sådana
anlag.
Kromosomantal. Antalet kromosomer i
cellkärnan är med vissa speciella undantag konstant
inom individen och vanl. karakteristiskt för alla
individer tillhörande samma art. Olika arter ha
däremot ofta olika k. K. hos olika arter variera
inom ganska vida gränser från 2 (hästspolmask)
upp till 308 (mullbärsträdet). Vanligast äro k.
mellan 10 och 50. Människan har 48
kromosomer. K. halveras vid den s. k.
reduktionsdel-ningen i samband med könscellbildningen, och
könscellerna innehålla alltså hälften så många
kromosomer som kroppscellerna. Hos vissa
insekter äro hannarna haploida, d. v. s. ha hälften
så många kromosomer som honorna. Arter med
samma k. bilda i genomsnitt lättare bastarder med
varandra än arter med olika k.
Kromosomkarta, ärftl. Hos vissa i
ärftlighets-avseende särsk. väl analyserade organismer
(några bananflugearter, majs m. fl.) har man kunnat
upprätta k., som ange arvsanlagens läge i
kromo-somerna. T. ex. hos den vanliga bananflugan
känner man läget av c:a 600 arvsanlag, vilka äro
fördelade på de fyra olika kromosomer, som
finnas hos denna art.
Kromosompaming, ärftl. De homologa
kro-mosomerna från fadern, resp, modern pata sig
med varandra under reduktionsdelningen, varvid
parningen till en början sker punkt för punkt
mellan de odelade kromosomerna. På senare
stadier under profas och metafas sammanhållas de
båda homologa kromosomerna genom en el. flera
chiasmor och bilda tillsammans s. k. b i v a 1 e
n-t e r. Hos polyploida organismer förekomma ofta
m u 11 i v a 1 e n t e r, d. v. s. förband av tre el.
flera kromosomer, förenade genom chiasmor. På
en och samma punkt äro aldrig mer än två
kromosomer förenade, men en kromosom kan i olika
segment vara förbunden med olika kromosomer.
Associationer av tre kromosomer kallas t r i v
a-1 e n t e r, av fyra kromosomer, t e t r a- (el.
kvadri-)v a 1 e n t e r o. s. v. Multivalenterna
omfatta sällan mer än 5 el. 6 homologa kromosomer.
Kromosomringar el. -kedjor,
bestående av ett ännu större antal kromosomer kunna
emellertid uppkomma som följd av
segmentutbyten mellan icke-homologa kromosomer. Hos
bastarder mellan olika arter är k. ofta mer el.
mindre nedsatt och oregelbunden på gr. av
bristande överensstämmelse mellan kromosomerna.
Utom genom bastardering kan k. också störas
genom närvaron av specifika arvsanlag samt genom
miljöpåverkningar av olika slag, t. ex. förändrad
temperatur, giftpåverkan m. m. Utom den
primära k., som leder till chiasmabildning,
förekommer också sekundär k. Denna innebär,
att kromosompar under olika meiosstadier lägga
sig i närheten av varandra, beroende på en icke
närmare känd kraft. Jfr Cell och Ärftlighet.
Kromoxid, kem., se Kromföreningar.
Kromrött, kem., se Blyföreningar 1).
Kromsyra, Kromsyraanhydrid, kem., se
Kromföreningar.
Kromsyreelement, se Galvaniska element.
Kromtrioxid, kem., se Kromföreningar.
Krona (lat. coröna). 1) En ringformad
huvudprydnad, ofta försedd med uppstående spetsar el.
byglar. K. har utvecklats ur kransen och
huvudbindeln (diademet). Urspr. var k. endast smycke
men blev tidigt även attribut för härskarmakt,
först i Orienten och sedan i Västerlandet. Redan
de romerska och bysantinska kejsarna använde
k. Som smycke är k. nu eg. kvinnlig prydnad
(diadem, brudkronor).
I de skandinaviska länderna finnes k. redan i
de äldsta kungasigillen. Som maktsymbol
användes k. tidigt och ofta vid bildframställningar av
Kristus och jungfru Maria. Den äldsta i Sverige
bevarade k., den s. k. Erik den heliges k. i
Uppsala domkyrka, är från 1100-talet och har
säkerligen urspr. smyckat en helgonbild. Typologiskt
Den s. k. Erik den heliges krona. Uppsala domkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
