Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kromföreningar - Kromgarvning - Kromgelatin - Kromgrönt - Kromgult - Kromit - Kromjärn el. kromit - Kromnickel, nikrom - Kromo- - Kromofora grupper - Kromomerer - Kromoplaster - Kromoproteider - Kromopsi - Kromosfär - Kromoskop, fotokromoskop - Kromosomer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Kromgarvning—Kromosomer
874
k r o m a t av den allmänna formeln M2CrO4,
dels gulrött och rött färgade salter, b i k r
o-m a t, av den allmänna formeln Två
viktiga sådana äro n a t r i u m- och k a 1
i-umbikromat. De erhållas genom oxidation
av kromjärn och användas som oxidationsmedel,
till beredning av målarfärger, till tygtryck, till
garvning av läder samt, då de tills, m. vissa
organiska ämnen, ss. gelatin el. lim, bli
ljuskänsliga, inom fotografien.
Kromgarvning, se Garvning.
Kromgelatin, se Kromatmetoder.
Kromgrönt, kem. tekn., se Kromföreningar.
Kromgult, kem., se Blyföreningar i).
Kromit, kem., se Kromjärn.
Kromjärn el. kromit. i) Ett reguljärt
kristalliserande, brunaktigt svart, väsentligen av
järn och krom i förening med syre (huvudsaki.
FeO. CraOs) jämte magnesiumoxid och lerjord
bestående mineral. K. bildas magmatiskt och
påträffas framför allt i peridotiter och
serpentinbergarter. K. är den främsta krommalmen.
Turkiet, Jugoslavien, Sydafrika, Cuba och Nya
Kaledonien äro huvudleverantörer av malmen. —
Se Ferrolegeringar.
Kromnickel, n i k r o m, motståndsmetall av
något varierande sammansättning. K. kan utom
krom och nickel innehålla även något järn och
mangan. K. kan uthärda upphettning till inemot
1,150° och överträffas i beständighet mot värme
och luftsyre endast av kanthal; materialet
användes i stor utsträckning till elektriska
värmeapparater.
Kromo- (av grek, chröma, färg), i
sammansättningar beteckning för färg- el. färgad.
Kromofora grupper [-få’-], atomgrupper
(radikaler), vilka betinga organiska föreningars färg.
Kromomèrer, se Kromosomer.
Kromopla’ster, bot., se Kromatoforer.
Kromoproteider, en grupp biologiskt viktiga
äggviteämnen, bland vilka hemoglobin (se d. o.)
är det viktigaste.
Kromopsi, namn på färgförnimmelser,
grundade på rubbningar i synapparatens normala
funktion.
Kromosfär, astron., se Solen.
Kromoskop [-å’p], fotokromoskop, av
F. E. Ives konstruerad apparat för direkt
betraktande av trefärgsdiapositiv enl. additiv metod
(se Färgfotografi).
Kromosomer [-ä’m-] (till grek, chröma, färg,
och söma, kropp), ärftl., kroppar, som i bestämt
antal finnas i alla
cellkärnor men som i regel
äro synbara endast
under kärndelningarna. De
framträda då som stavar
el. slyngor, vilkas antal i
regel är konstant hos
samma individ och hos samma
art. K. äro bärare av
arvsanlagen och ha
därigenom en utomordentlig
biologisk betydelse.
Arvsanlagen äro i k. lineärt
an
Fig. 1.
Kromosomupp-sättningen från
rotspetscell hos Crepis
ca-pillaris med 6 parvis
identiska kromosomer.
ordnade, grovt uttryckt som pärlorna på ett
pärlband. K:s storlek är mycket växlande. Vanl.
uppgår längden till mellan 2 och 20 tusendels mm.
Under kärndelningarna äro k. mer el. mindre starkt
sammandragna därigenom, att en spiralisering av
k. kommer till stånd. Under "vilstadiet” mellan
kärndelningarna vindias denna spiral upp,
varigenom längden avsevärt ökas. Olika k. inom den
k.-uppsättning, som är karakteristisk för indivi-
Fig. 2. Människans kromosomer.
den och arten, ha ofta helt olika storlek och
form. Man kan då konstatera, att varje k.-typ
finns i två exempar (se fig. 1—2). K.
uppträda parvis, varvid de båda
komponenterna i paret kommit från resp, fadern och
modern. K:s form betingas i väsentlig grad av
centromerens läge. Genom centromeren (även
kallad primär insnörning) uppdelas k. i regel i två
armar, som ofta äro olikstora. K. är dessutom
ofta försedd med en el. flera sekundära insnör
-ningar, som bidraga till att ge den ett ganska
karakteristiskt utseende. En speciell k.-typ är
satellitkromosomen, som har med
bildningen av kärnkroppen (nukleolen) att göra.
Sa-tellit-k. har sitt namn av det förhållandet, att
en sådan k. i ena ändan är försedd med ett
bi-hang (satelliten), som med en tunn tråd är
förbunden med k. i övrigt. Vissa k., X- och Y-k.,
ofta till form och storlek avvikande från övriga
k., ha med könsbestämningen att göra och
uppträda hos skildkönade organismer i olika
uppsättningar hos de båda könen. En särsk. intressant
typ av k. är
spottkörtelkromosomer-na hos larverna av insektordn. tvåvingar (fig. 3).
Dessa k. äro c:a 100 gånger större än k. i de
vanliga kroppscellerna, vilket möjliggör ett ytterst
Fig. 3. Eri kromosom ur en spottkörtelkärna hos larven
av en fjädermygga. <•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
