Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krohn, 1. Julius - Krohn, 2. Kaarle - Krohn, 3. Ilmari - Kroisos - Krok - Krok, Thorgny - Krokan - Krokek - Krokeks kloster el. Vårfrukloster på Kolmården - Kroken - Kroketter - Krokhas - Kroki - Krokodil - Krokodildjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Kröisos—Krokodildjur
868
nen Kaarle K., 1897). Inom
Kalevalaforsk-ningen var K. den förste, som begagnade sig av
variantmaterialet, grupperade sångerna i typer på
geografisk grund och sökte bestämma vägen för
deras vandringar. Han införde härmed den s. k.
historisk-geografiska forskningsmetoden. Hans
förnämsta hithörande arbeten äro ”Kalevala”, som
utgör första och enda delen av ett planlagt stort
verk över den finska litteraturens historia (1883
—88), ”Kalevalan toisinnot” (Kalevalas
varianter; 1888) samt ”Kantelettaren tutkimuksia”
(Kanteletarf or skningar; 1900—02).
2) Kaarle Leopold K, den föreg:s son,
folk-lorist (1863—1933). Han blev 1888 fil. dr och
docent i finsk och jämförande folkdiktsforskning,
1898 e. o. och 1908
ord. prof, i detta
ämne vid Helsingfors
univ., emeritus 1928.
K. fortsatte sin faders
forskningar och utgav
flera av denne
påbörjade arbeten. Ledare
av finska
litteratursällskapets folkloris-tiska insamlingsarbete
sedan 1884 och
stiftare av en skola av
yngre forskare, blev
han den centrala
gestalten inom finsk-
språklig folkloristik. Bland hans många arbeten
märkas ”Kalevalan runojen historia”
(Kalevala-sångernas historia; 1903—10) och ”Suomalaisten
runojen uskonto” (Religionen i de finska
forn-sångerna; 1914—15). Senare offentliggjorde K.
på tyska ”Kalevalastudien” (6 bd, 1924—28) och
”Zur finnischen Mythologie”, 1 (1932). K. kom
även in på nordisk religion, som han behandlade
i ”Skandinavisk mytologi” (1922). Han var en
av stiftarna och ledarna av Finsk-ugriska
sällskapet, Kalevalasällskapet, Suomalainen
tiedeaka-temia (finska vet.-akad.) m. fl. samfund samt
av serien Folklore Fellows Communications.
Utvecklande sin faders ”historisk-geografiska”
forskningsmetod, var han en utpräglad anhängare
av den specifika ”vandringsteorien”. Under
till-lämpning av sin metod på Kalevalaforskningen
undersökte han de olika sångernas uppkomst,
ålder, tillkomstnejder, utveckling och utbredning.
Mycket få drag, om ens några, av ”Kalevala”
och över huvud de finska litterära folkminnena
tillskrivas av K. hednisk-mytiskt ursprung; i
stället -tillskriver han dem kristet-legendariskt el.
historiskt ursprung.
3) Ilmari Henrik Reinhold K., den föregzs
bror, musikfcrskare och tonsättare (f. 1867). Han
verkade som doc. (1900—18) och e. o. prof.
(1918—35) i musikvetenskap vid Helsingfors
univ. och har därjämte varit lärare bl. a. vid
kyrkomusikinst. och konservatoriet i huvudstaden.
Med èn intensiv verksamhet på det
kyrkomusika-liska området förenar K. ett starkt intresse för
den finska folkmusiken, som han ägnade sin
dr-avh., ӆber die Art und Entstehung der geist-
lichen Volksmelodien in Finland” (1899). Han
har bl. a. utg. en metodiskt ordnad saml. av
finska folkvisor, ”Suomen kansan sävelmiä” (3
bd, 1893—1933). Av hans verk må vidare
nämnas det stora musikteoretiska arbetet ”Musiikin
teorian oppijakso” (5 bd, 1914—37), ”Der
For-menbau in den Symphonien von Jean Sibelius”
(1942) och ”Der Stimmungsgehalt der
Symphonien von Jean Sibelius” (2 bd, 1945—46). K. har
tonsatt kantater och oratorier, operan ”Tuhotulva”
(”Syndafloden”), solo- och körsånger, piano- och
orgelkompositioner m. m.
Kröi’sos, se Kresus.
Krok. 1) Fiskredskap, bestående av ett skaft
och en bågformigt krökt kortare del, som
ändar i en hullingförsedd spets. Se vidare Drag 3),
Fiskredskap, sp. 553, och Fluga. — 2)
Jordbruksredskap, se Årder.
Krok, T h o r g n y Ossian Bolivar Napoleon,
botanist (1834—1921), kollega i Stockholm 1863,
adjunkt där 1879—98. K. författade bl. a.
åtskilliga floristiska arbeten och utgav 1883 tills,
m. S. Almquist ”Svensk flora för skolor” (flera
senare uppl.). Postumt utgavs 1925 genom Fr.
R. Aulin och C. A. M. Lindman K:s
”Biblio-theca botanica suecana”. K. donerade till
Vet.-akad. en större stipendiefond.
Krokan, större sockerbakverk i tornform etc.
Krokek, sn i Östergötlands län, Lösings hd,
på Kolmården och dess sydsluttning mot B
råviken; 92,15 km2, 2,390 inv. (1952). 914 har åker.
I K. Kolmårdssanatoriet, egendomen Uttersberg
och vid Bråviken Marmorbruket och Getå.
Kolmårdens municipalsamhälle i K. upplöstes 1952.
Vid ö. stambanan tätorten Krokek (437 inv.)
med cementgjuteri och träindustri; talrika villor
utmed Bråviken. Ruiner av K:s 1889 nedbrunna
gamla kyrka och rester av Krokeks kloster (se
nedan). Nuv. kyrkan är från 1896. Pastorat i
Linköpings stift, Norrköpings kontr. Tillhör
storkommunen Kolmården.
Krokeks kloster el. Vårfrukloster på
Kolmården, franciskankloster, anlagt i
förra hälften av 1400-talet på Kolmården till
väg-farandes skydd. Nedlades och förlänades efter
Västerås recess (1527) till biskop Magnus
Sommar i Strängnäs.
Kroken, se Björneröd och Kroken.
Kroke’tter (fr. croquettes, av croquer, krasa
mellan tänderna), runda el. avlånga bullar av
kött-, fisk-, svamp- el. grönsaksstuvning,
rullade i rivebröd och kokta i flottyr.
Krokhas, veter., se Has.
Kroki, se Croquis.
Krokodil [ry. utt. krakadji’1], rysk satirisk
tidskrift, grundad 1922, utges var 10 :e dag i
Moskva.
Krokodildjur, Crocodilia, en ordn. av klassen
kräldjur. K. ha långsträckt kropp, platt huvud,
från sidorna starkt hoptryckt stjärt och korta
ben. Tårna på bakfötterna förenas helt el.
delvis genom simhud, öron- och näsöppningarna
kunna slutas. Huden är uppdelad i hornplåtar,
åtm. på ryggen förbenade. Tänderna äro starka,
kägelformade och försedda med en skarp kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
